Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 9 april 1949 - Ett högkänsligt mekanisk-elektriskt mätelement, av W S - Läshjälp för blinda, av Je - Elektrisk bokstavsgenerator, av E L - Kalibrering av ljusstyrkan hos fotografiska objektiv, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 cipril 1949
279
Ett högkänsligt mekanisk-elektrlskt mäteleinent, som
"översätter" små mekaniska förändringar till stora
variationer i elmotstånd, -ström och -spänning, har utarbetats
av National Bureau of Standards i USA. Det aktiva
elementet består av en spiralfjäder, lindad så att fjäderns
vilospänning kontinuerligt avtar för varje varv från
fjäderns ena ända till den andra; för detta ändamål är
fjädern antingen koniskt lindad, eller cylindriskt med ökande
stigning eller spänning hos varven. Om fjäderns ändar
dras isär, skiljer sig därför lindningsvarven från varandra
ett och ett. Även mycket små längdförändringar hos
fjädern ger härigenom betydande variationer i fjäderns
elektriska motstånd; sålunda har längdförändringar på
endast 0,25 u kunnat mätas utan förstärkare. Genom
kombination av fjädern med något mätelement, som
översätter andra förändringar till små mekaniska
förskjutningar (t.ex. med en bimetallfjäder för mätning av
temperaturvariationer), kan man ordna en mängd
tillämpningar inom forskning och industri: belastningsindikatorer,
tryckniätare, accelerometrar, elektriska vågar, automatisk
temperaturkontroll, spänningsregulatorer m.m. Det bästa
resultatet erhålles, om man kopplar fyra fjädrar som
armar i en elektrisk motståndsbrygga och ordnar dem
mekaniskt så, att en förskjutning förlänger två fjädrar och
förkortar två (El. World 9 okt. 1948; Mech. Engng dec.
1948). XV S
Läshjälp för blinda. Med användning av elektroniska
hjälpmedel har RCA:s laboratorier i Princeton skapat en
apparat, som omformar vanlig tryckstil till ljud och
därmed möjliggör för blinda att tillgodogöra sig innehållet i
böcker med normal stil. Apparatens kännande organ föres
utefter texten, varvid varje bokstav utsättes för åtta
ljusfläckar ordnade i en vertikal linje. När en ljusfläck
passerar en mörk del av bokstaven, sändes en impuls till en
mottagare. Impulserna räknas. Deras antal är
karakteristiskt för bokstaven, som därför kan återges över en
högtalare. En viss ackumulering sker så att begripliga ord
kan erhållas. Provapparaten kan återge alla bokstäver
och ett antal vanliga ord. Det är närmast en ekonomisk
fråga hur långt man skall gå vid återgivandet av hela
ord. Förutom huvudanvändningen som högläsare för
blinda kan apparaten även fylla uppgiften att dechiffrera
kodmeddelanden (Electr. Engng febr. 1949). Je
Elektrisk t>okstavsgenerator. Med hjälp av särskilda
generatorenheter kan man få fram bokstavsbilder på en
katodstråleskärm. För att uppbygga dessa enheter på
lämpligt sätt får man granska bokstävernas uppbyggnad. Man
finner att de kan karakteriseras som trekantiga,
rätvinkliga, runda och formade som en åtta. Ett exempel på
åstadkommande av en trekantig bokstav visas på fig. 1
och 2. Genom lämplig kombination av två kretsar
åstadkommes en kurva, vars ena halvperiod är hoptryckt i
förhållande till den andra. "Vikes" de båda halvperioderna
ihop med en vanlig växelspänning på det andra plattparet,
erhålles en god bild av ett A. W och M åstadkommes på
liknande sätt. O, C, Q och G utgår från en cirkelform med
utsläckning av vissa delar. En särskild krets framkallar
en avlänkning för strecket på Q och G. En rektangel kan
Fig. 2. Hur bokstaven A uppbygges.
Fig. 3.
Bokstävernas form;
––släckt
återgångsvåg.
Fig. 1. Generator för åstadkommande av bokstavsbilderna
A, U, 1", M och XV; spänningskurvorna t.v. gäller
bokstaven A.
Fig. 4. Spänningskurvor för olika bokstäver; V vertikala.
H horisontala plattpar, G spänning på släckningsröret.
Bokstäver till höger anger erhållen bild; små bokstäver på
samma sida änger ändring som erfordras för erhållande
av ifrågavarande bild.
fås genom en kombination av en sinusformad spänning
och spänningen från en överbelastad förstärkare. Genom
lämplig släckning av vissa delar erhålles L och J. En
Lissajou-figur med frekvensförhållandet 2 : 1 mellan
delarna är grunden för 8-formen. De olika tecknen
åstadkommes sedan genom släckning av lämpliga delar. En
samanställning av de olika bokstävernas form visas i
fig. 3 och sättet att bygga upp dem i fig. 4.
För sammanställning av de olika bokstäverna till ord
användes kopplingskretsar vilka sidförflyttar
bokstavsbilderna; med hjälp av en lång efterlysande skärm hoppas
man kunna uppnå en hastighet av 60 ord per minut
(Electronic Engng maj 1948). E L
Kalibrering av ljusstyrkan hos fotografiska objektiv.
Ett objektivs relativa ljusstyrka anges i /-tal, eller relativ
bländaröppning, som är förhållandet mellan dess
brännvidd och den verksamma bländaröppningens diameter.
Den verkliga ljusmängd, som träffar det ljuskänsliga
skiktet vid fotografering, bestäms emellertid blott
approximativt av /-talet. Förr var avvikelserna av ringa betydelse på
grund av negativmaterialets stora exponeringslatitud, men
numera fordras ofta betydligt större noggrannhet i
synnerhet vid färgfotografering. Vid bestämning av
exponeringstiden kan sålunda fel på ± 10 % uppstå för moderna
objektiv med antireflexionsbehandlade linsytor. För vanliga
objektiv kan avvikelserna bli betydligt större, ibland mer
än ett helt bländarsteg. Dessa fel uppstår,genom olikheter
i linsytornas reflexion och glasets absorption, skillnader
mellan nominell och verklig brännvidd och mellan verklig
och nominell bländaröppning. Äldre metoder för
kalibrering av /-talen avser blott justering av de båda sistnämnda
felen och är därför numera otillräcklig. Under de senaste
tio åren har ett stort antal olika metoder för direkt
mätning av de ljusmängder, som träffar negativmaterialet vid
olika öppningar, föreslagits, och problemets teoretiska
aspekter har diskuterats. En av de rekommenderade
metoderna skall här beskrivas.
Mätapparaten består av en jämn, vit ljuskälla med stor
utsträckning, en känslig anordning för mätning av
ljusstyrka och en hållare, i vilken endera ett objektiv eller en
standardbländare kan fastsättas. Mätanordningen har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
