Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 16 april 1949 - Moderna metoder för bränning och släckning av kalk, av N V S Knibbs och B J Gee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 cipril 1949
281
Moderna metoder
för bränning och släckning av kalk
NV S Knihbs, D. Sc., Long field & B J Gee, B. Sc., Seattle
Framställning av bränd kalk är ett av de äldsta
områdena för människans industriella
verksamhet. Kalk är ett viktigt kemiskt ämne, ty den är
den billigaste och mest användbara av alla baser.
Den användes som fluss- och reningsmedel inom
metallurgin och är ett oumbärligt hjälpmedel
inom jordbruket, speciellt i våra dagar med den
intensiva odling och den vidsträckta användning
av kemiska gödningsämnen som numera
förekommer. Den är dessutom ett lämpligt
byggnadsmaterial, använt sedan urminnes tider.
Kalkens betydelse i världen i dag återspeglas i
någon mån i siffrorna för de producerade
kvantiteterna i de stora industriländerna. Statistiska
uppgifter föreligga icke från samtliga länder, men
den nuvarande totala produktionen av kalk till
avsalu är i Förenta Staterna ca 6 Mt årligen
och i Storbritannien ca 2,5 Mt. Härtill kommer
avsevärda kvantiteter, som ej redovisas utan
användas av kalkproducenten själv, såsom i
stålverk, i soda- och sockerfabriker. Tysklands
totala produktion före kapitulationen
uppskattades till ca 6 Mt.
Bränning av kalk
I alla länder tillverkas kalk för intern
användning så gott som uteslutande i schaktugnar. Vid
stålverken äro de ofta gaseldade, men vid andra
verk användas vanligen ugnar, där kalken
blandas med bränslet, som då utgöres av hård koks,
i avsikt att få så hög kolsyrehalt som möjligt
i gasen från kalkugnen, ty de kemiska processer,
vartill den från kalkugnen avgående gasen
användes, fordra ofta hög kolsyrehalt, och en sådan
är viktigare än en hög kvalitet på kalken. Gasen
från dylika kalkugnar har högre kolsyrehalt än
gasen från andra kalkugnar.
Många olika typer av ugnar användas vid
bränning av kalk till avsalu, men vilken som är den
mest förhärskande beror på lokala bränsle- och
arbetsförhållanden, men även på det bränsle,
som fanns till hands, medan tillverkningen i
fråga växte fram. Om man ändrar bränsle, kan det
emellertid vara oekonomiskt och olämpligt att
bibehålla den gamla kalkugnstypen.
666.912
666.918
Blandfyrsugnar
I England dominera de ugnar, där kalken
chargeras samtidigt med bränslet, som
huvudsakligen utgöres av bituminösa kol, ehuru koks och
antracit användas, där priset gör dem
konkurrenskraftiga. I en schaktugn, där bränslet jämte
kalkstenen inmatas överst i schaktet, gå alla
flyktiga ämnen förlorade i form av rök. För att
om möjligt kunna tillvarata och använda de
flyktiga, brännbara ämnena och samtidigt
åstadkomma en jämnare bränning av kalken,
konstruerades en ugn, där bränslet matas in längre ned i
schaktet i stället för högst uppe. Teoretiskt är
det möjligt att ta in förbränningsluften mitt för
eller strax ovanför bränsleintaget och att
förbränna de flyktiga ämnena, men i praktiken blir
förbränningen ofullständig, möjligen med
undantag av förhållandet i några få av de senast
konstruerade ugnarna, vilka drivas
kontinuerligt och med mekanisk inmatning. De flesta av
de koleldade ugnarna alstra så stora
rökmängder, att olägenheter uppstå, och hade det icke
varit för krigets skull, så hade användningen av
dessa ugnar utan tvivel varit förbjuden eller
också hade man blivit tvungen träffa anstalter för
att förbränna röken. Anledningen till att dessa
ugnar fortfarande användas är huvudsakligen
den, att det använda bränslet är så mycket
billigare i de stora kalkproducerande områdena än
koks eller antracit. Koks och — i Sydwales och
Sydengland — antracit användes i de vanliga
blandfyrseldade ugnarna, vilka gradvis
förbättrats genom allt större mekanisering av arbetet
med chargeringen av kalksten och bränsle och
med uttagningen av den brända kalken.
Gaseldade ugnar
I Amerika har ända till för relativt kort tid
sedan ved varit det huvudsakliga bränslet vid
kalkbränning. Ved är mycket användbar i små,
kontinuerliga schaktugnar med fristående eldstäder,
och denna ugnstyp blev standard vid
amerikanska kalkfabriker. När bristen på ved
framtvingade övergång till eldning med kol, försämrades
resultaten som följd av den höga temperaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
