Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 16 april 1949 - Tillgodogörandet av malmerna i Oberharz, av E R—s - Kontinuerlig gjutning av stålämnen, av CS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
TEKJiTSK TIDSKRIFT
uppstod ej några svårigheter, då det huvudsakligen gäl]de
att utvinna bly ur vissa produkter. I Lautenthal med de
zinkrika malmerna kunde dock endast ett biandkoncentrat
tas ut. Detta skiljdes efteråt på skakbord, från vilka dc
uttagna koncentraten först avvattnades i sumpar och
slutligen på roterande trumfilter.
Den första selektiva flotationsanläggning^! med
MS-appa-rater uppfördes 1928 i Clausthal. Trots att man endast
bearbetade finkorniga siam och mellanprodukter från
skakbord i detta liksom i de tidigare byggda verken erhöll man
goda resultat. Anläggningen var emellertid i drift endast
en kort tid då gruvdriften i Clausthal måste nedläggas
1930 beroende dels på bristande malmtillgångar i gruvorna
och dels på det svåra ekonomiska läget. Då även
Lauten-thalsglück nedlades 1931 kom intresset för anrikningen i
Oberharz att koncentrera sig till de återstående i drift
varande verken BergwerksWohlfahrt och Gottes Hilfe. Det
sistnämnda verket byggdes ut och förenklades. Icke blott
siam och mellanprodukter utan allt gods, som förut gick
till skakbordsavdelningen, och dessutom vissa
mellanprodukter från sättmaskinerna behandlades nu med
flotation. Godset maldes i en rörkvarn i sluten krets med
skrapa. Godset avvattnades sedan i en 30 m förtjockare.
Spetslådor, många sättmaskiner och andra apparater blevo
överflödiga och flera byggnader därigenom lediga så alt
även malmen från Bergwerkswohlfahrt kunde anrikas i
detta verk. Den senare malmen, som var nästan zinkfri,
behandlades för sig i verket. Malmen från Gottes Hilfe,
vars zinkhalt ständigt ökade, underkastades selektiv
flotation. Med flotation behandlades nu 60—70 % av råmalmen
och genom sammanslagningen av verken inträdde en
efterlängtad kostnadssänkning. Blyutvinningen hade nu
stegrats till nästan 95 %. Båda gruvorna stegrade sin
malmutvinning i första hand till 100 000 och senare till 140 000
t/år, varför produktionen av blyslig i Oberharz ej sjönk
trots att både verken i Clausthal och Lautenthal nedlagts.
Zinksligproduktionen som i Clausthal tidvis utgjort 20 %
av ingående malm sjönk dock kraftigt.
Malmen från Rammelsberg upptogs med flotation så sent
som 1930 i ett biandkoncentrat, men detta år beslöt man
sig för att bygga en försöksanläggning för selektiv
flotation. På grund av den insättande lågkonjunkturen måste
projektet uppskjutas. Ären 1934—1935 utfördes i det för
ändamålet ändrade Lautenthalverket stora försök, varvid
det visade sig möjligt att ta ut bly-, zink- och
svavelkis-sliger med något så när tillfredsställande halter. På grund av
dessa resultat byggdes 1935—1936 en flotationsanläggning
för bearbetning av 180 000 t/år råmalm från Rammelsberg.
1 Lautenthal igångsattes verket 1935 åter för bearbetning av
en ringa mängd nybruten malm men huvudsakligen för
utvinning av koncentrat ur tidigare avfall. En Symons
kon-kross hade insatts som mellankross i verket. Ar 1938
uppfördes i Clausthal en liten selektiv flotationsanläggning som
annex till det gamla centralanrikningsverket. Båda dessa verk
upphörde med sitt arbete för några år sedan, då malmen
i Lauthenthal var fullständigt utbruten och alla
avfallshögar vid Clausthal hade genomarbetats. I anrikningsverket
vid Gottes Hilfe utbyggdes finmalningsavdelningen 1938 så
att även alla mellanprodukter från de kvarvarande
sättmaskinerna också floterades, varigenom 80 % av allt till
anrikningsverket gående gods behandlades i
flotations-avdelningen. 1941 började zinkandelen i malmen från
Bergwerkswohlfahrt stiga, så att numera båda malmerna kunde
behandlas på samma sätt. Samtidigt utvidgades
finmalningsavdelningen och antalet flotationsmaskiner, så att all
malm hädanefter behandlades med flotation, vilket
medförde en sänkning av anrikningskostnaderna och bättre
slutprodukter erhölls (E KraUME i Z. Erzbergbau u.
Me-tallhüttenwes. apr. 1948). E R—s
Kontinuerlig gjutning av st&Iäimien. I samarbete
mellan Republic Steel och Babcock & Wilcox har efter
omfattande experiment en anläggning för kontinuerlig
gjutning av stålämnen byggts upp vid det sistnämnda före-
Fig. 1. Anläggning för
framställning av
stål-ämnen genom
kontinu-erlig gjutning.
tagets verk i Beaver Falls. Metoden grundar sig på Edward
R Williams patent (U.S. Pat. 2 079 644, 2 187 720, 2 206 888,
2 284 503). Fördelen med metoden är, förutom vissa
metallurgiska, framför allt den, att götstadiet och därmed
sammanhängande anläggningar bortfaller. Ämnena
framställes direkt i lämplig dimension för vidare bearbetning.
Metoden innebär i princip följande operationer. Smältan
från två ljusbågsugnar av lämplig storlek transporteras via
skänk till en överst på ett 22 in högt torn befintlig,
elektriskt uppvärmd, blandare 1, fig. 1. Därifrån gjutes stålet
genom en slaggavskiljare in i ett kraftigt vattenkylt,
metalliskt munstycke 2 av ovalt tvärsnitt och med god
värmeledningsförmåga (lämpligaste material har visat sig vara
mässing). Därvid skyddas smältan mot oxidering m.m.
genom inblåsning av inert gas (argon). Redan efter en
kort passage genom munstycket stelnar stålet och föres
nedåt genom en ugnsliknande kanal 3—4. Rörelsen och
hastighetsregleringen åstadkommes av ett nedanför
befintligt valspar 5. Slutligen kapas strägen med
acetylen-syrgasskärning 6 i lämpliga längder, vilka slutligen i en
på bottenplanet befintlig stjälpanordning 7 skjutes ut på
en horisontal rullbana 8. Genom eliminering av den tunga
och dyrbara götverksutrustningen lämpar sig metoden för
smärre enheter (enligt amerikansk uppfattning 80 000—
200 000 t/år!) och större decentralisering. Det viktigaste
momentet i framställningsmetoden — och det som
erbjuder de största svårigheterna — är då stålet, ännu i
flytande form, befinner sig i det vattenkylda munstycket.
Dessa problem har emellertid i stort sett lösts vid den
nu i gång varande anläggningen i Beaver Falls. Dess
kapacitet är 12 t/h vid en tvärsektion på munstycket av ca
200 cm2. Ämnenas kvalitet är hög, med fin och jämn
struktur och förvånansvärt ringa segring; ytan är
tillfredsställande. Metoden kan i framtiden blir av mycket stor
betydelse för stålframställningen (Iron Age 18 aug. 1948). CS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
