Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 14 maj 1949 - Anmälan: Råvaror och material, del 1, av Sven Brennert - Anmälan: Föredrag vid korrosionskonferensen, av J Tandberg - Anmälan: Organisk syntes, av J Tandberg - Anmälan: Solubilities, bd 1 & 2, av J Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’t maj 1949
387
Råvaror och material, del 1: "A — Läder". Nordisk
Rotogravyr, Stockholm 1948. 720 s. 60 kr.
"Råvaror och material" är en alfabetiskt ordnad
material-handbok. Man har valt ut de råvaror och material, som
har betydelse ur ekonomisk eller teknisk synpunkt, och
härtill uttryck, som har med energiförsörjningen att göra.
Under uppslagsorden återfinnes översättning till engelska,
tyska, franska, spanska och i vissa fall latin, nummer i
"Tulltaxa med statistisk varuförteckning", definition,
kortfattad historik, handelsuppgifter, egenskaper,
användningsområden, förekomst och framställning. Del I och II
kommer att sammanlagt uppta ca 6 500 uppslagsord. I del II
utlovas vidare ett korsregister över de utländska
uttrycken. På de första sidorna finnes en sammanställning
på 9 sidor över facklitteratur (i första hand uppslags- och
läroböcker), gjord med speciell hänsyn till svenska
förhållanden.
Det skall redan från början konstateras, att detta arbete
är av synnerligen stort värde för den svenska industrin.
Härför borgar redan det förhållandet, att redaktionen
lyckats förvärva många av våra mest kända specialister
som medarbetare. Ur redigeringssynpunkt är boken väl
avvägd, med största vikten lagd vid data, som har intresse
för praktiskt arbetande tekniker och affärsmän. Man
återfinner ej endast de vanliga uttrycken utan även ovanliga
sådana. Härvid är på ett smidigt sätt ordnat med
hänvisningar till vanligare ord, vilket gör boken mycket
överskådlig. Även hänvisningarna mellan sammanhörande
uttryck, t.ex. "Legerade stål" och "Härdbara stål" är väl
genomförd. Några reflexioner, som man gör, när man
studerar boken, är: Det hade kanske varit lyckligt, om
man i större utsträckning kunnat låta samma person
behandla sammanhörande uppslagsord, exempelvis "Ferrit"
och "Järn". Som det nu är, bryter sig uppgifterna något
mot varandra. Man frågar sig också, om ej större hänsyn
borde ha tagits till svensk standard för metaller. Under
"Konstruktionsstål" återfinnes visserligen de allmänna
konstruktionsstålen enligt svensk standard men ej
maskinstålen. Under "Härdbara stål" skulle det enligt min mening
också ha legat nära till hands att välja stålen efter svensk
standard och sätta ut standardbeteckningarna. För
"kopparlegeringar" finns ej svensk standard angiven (men väl
Svenska Metallverkens beteckningar), låt vara att endast
få legeringar är standardiserade. Dock kommer normerna
tydligen att behandlas mer ingående i nästa del.
Beteckningen "metaller" i betydelsen icke-järnmetaller bör man
helst undvika i ett dylikt arbete. För träslag och textilier
är nästan genomgående strukturbilder i förstoring
medtagna. Det kan ifrågasättas, om dessa bilder — åtminstone
då det gäller träslagen — har något större intresse för
läsaren. Lekmannen saknar förklarande text och
fackmannen söker nog i andra källor. Man kan naturligtvis
ej undvika mindre felaktigheter i ett arbete av denna
omfattning. De rena tryckfelen i texten är jämförelsevis få,
men figurerna och tabellerna är ej alltid riktigt väl
kontrollerade. Sålunda motsvarar fig. 4 på s. 329 ("Fetter och
feta oljor") ej texten och i tabellen på s. 617
("Konstruktionsstål") finnes en del inkonsekvenser och rena fel.
Enligt tabellen under "Korrosion" skulle de rostfria stålen
vara mer beständiga mot saltsyra än mot salpetersyra, och
trikloretylen (vattenhaltig) skulle ur korrosionssynpunkt
vara nästan lika farlig som utspädd saltsyra.
De fel, som jag hittat, är dock av bagatellartad natur,
och de är dessutom så få, att de knappast förringar
arbetets betydelse. Man måste därför gratulera redaktionen
till denna utomordentliga prestation, och det är min
övertygelse, att verket kommer att få en mycket vid spridning
i vårt land. Sven Brennert
Föredrag vid korrosionskonferensen pä IVA den 28—
29 april 1948. Medd. 10 lVA:s Korrosionsnämnd. 149 s.,
79 fig. 8,50 kr.
Med Axel Härlin som redaktör har IVA:s
Korrosionsnämnd utgivit en samling föredrag om aktuella rostskydds-
problem. De svenska långtidsförsöken med målade
järnplåtar, som fått rosta i olika klimat inom vårt land,
refereras utförligt av Kurt Trägårdh, som granskar allehanda
faktorers inverkan: väderstreckens inverkan,
plåttjockleken, plåtkvaliteten, klimatet, förbehandlingen,
målningssättet, grundfärgen, täckfärgen osv. Texten illustreras av
kurvor och fotografier. För materialets teoretiska
bearbetning redogör redaktören själv, som även drar slutsatser om
samband mellan klimat, färgkombination och ytans
medelförsämring. M Lundberg behandlar spridningsförmågan hos
elektrolytiska bad, ett för ytbehandlingstekniken viktigt
men i litteraturen föga behandlat problem.
Av intresse är, att en holländsk gäst, som hållit föredrag
i Sverige, bidragit med sina föredrag. Dessa ha behandlat
resp. den holländska korrosionskommissionens
erfarenheter, olika metoder för fysikalisk provning av målade
ytor och slutligen de märkliga rön beträffande bakteriers
bidrag till korrosion av i marken nedlagda järnrör, som
gjorts i Holland. Det finnes anaeroba bakterier, som leva
på att skapa järnsulfid och järnoxidul ur metalliskt järn,
om blott syrgas saknas, men gips eller andra lösliga
sulfater finnas i jorden. I sanning egendomliga livsformer!
G Tengstrand behandlar med sakkunskap grundfärgens
och täckfärgens inverkan på skyddsförmågan och S Köhler
berättar om nederbördens kemiska egenskaper i olika delar
av vårt land.
Boken visar, att IVA:s Korrosionsnämnd går fram på
bred front vid sitt planmässiga bekämpande av
korrosionen i alla dess former, och man kan blott önska fortsatt
framgång åt alla samarbetande goda krafter. J Tandberg
Organisk syntes. Reaktionslära och inledning till
kvantitativ elementaranalys, 3:e uppl., av Le nn art smith.
Gleerups, Lund 1948. 178 s., 32 fig. 6,05 kr.
Denna bok är en av de få i ämnet, som finnas på svenska,
och den enda moderna. Fastän närmast avsedd för
undervisningen vid universitet och högskolor fyller den väl en
plats på alla industrilaboratorier, där man utför kemiskt
arbete. Det må vara, att laboratoriechefen och hans
närmaste äro händiga och kunniga i allt vad som hör till
facket. Men man måste även ha hjälp av yngre krafter,
och i stället för att i detalj instruera, bör det vara enklare
att sätta föreliggande bok i handen på biträdet eller
praktikanten och hänvisa till lämpliga kapitel. Det kan gälla
enkla — men viktiga — detaljer såsom rengöring och
torkning, uppvärmning och avkylning av kärl, blandning,
rörning, uppställning av apparater m.m. Det kan gälla
alt undvika faror, t.ex. hur man skall umgås med eter
utan risk att förlora synen — eller att oskadliggöra
natriumrester o.d.
Boken behandlar för övrigt organisk reaktionslära, ett
viktigt kapitel för en kemist, som skall utföra
materialkontroll och kanske saknar färdiga föreskrifter att slaviskt
följa och därför är tvungen att tänka själv. Den
oorganiska analysen och syntesen följer ju vanligtvis raka,
jämna allfarvägar. Men inom den organiska kemien
kräves ofta god orienteringsförmåga och — god näsa.
Vägen kan vara villsam nog. Med Smiths bok i handen
har dock laboranten både karta och kompass, och det
är gott att ha med på vägen. Och tänk på, att en enda
kolv, som han under pågående arbete undviker att
spräcka, t.ex. vid hastig avkylning eller arbete i vakuum,
betyder större besparing för firman i lön och material
än vad den lilla boken kostar i inköp! J Tandberg
Solubilities, bd 1: Inorganic and Metal Organic
Com-pounds, bd 2: Organic Compounds, 3:e uppl., av A Sieideia.
Van Nostrand, New York — Mac Millan, London 1948,
1 698 + 926 s. 12 + 10
Den tredje upplagan av detta stadardverk utkom i "första
tryckningen" 1940—41, i "tredje tryckningen" 1948. Det
är offset-tryck på basis av mikrofilm, med resultatet, att
texten typografiskt sett framstår som en blandning av
ma-skinskriven text och skilda arter av tryckta texter. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
