Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 21 maj 1949 - Gasturbin — ångturbin i fartygsdrift, av Dimitrij Morosoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’t maj 1949
389
Gasturbin — ångturbin för fartygsdrift
Ingenjör Dimitrij Morosoil, Stockholm
Gasturbinproblemet, som under många årtionden
sysselsatt värmeteknikerna, tycks för närvarande,
tack vare metallurgernas framsteg, äntligen ha
nått en lösning som gör gasturbinen till en
praktiskt användbar kraftmaskin. Nyheten härom
har föranlett många förfrågningar från håll, där
anskaffning av ny kraftkälla är aktuell. Man vill
gärna tro, att det nya maskineriet kommer att
passa och vara fördelaktigare än sina
föregångare på, snart sagt, alla områden. Även teknikens
föregångsmän ha ofta låtit sig förledas att välja
ett nytt maskineri för ett mindre lämpligt
användningsområde. Detta kan förklaras dels
genom optimism, dels genom att det nya
maskineriets egenskaper framträda först efter en
mer eller mindre långvarig praktisk drift. För
att bespara de stora kostnader, som alltid
åtfölja en felplanerad anläggning, gäller det för
de tekniskt sakkunniga att noga granska det
nya maskineriets samtliga egenskaper, för att
redan från början söka bedöma om maskineriet
passar för det ifrågasatta användningsområdet
eller ej. Som hjälp vid detta bedömande bör man
hålla i minnet, att följande faktorer äro av
största betydelse för maskineriets ekonomiska
användbarhet för kommersiella ändamål:
driftsäkerhet, omfattning och kostnad för
underhållsarbeten, maskineriets vikt och platsbehov,
maskineriets enkelhet i konstruktion och skötsel,
anskaffningskostnad, driftekonomi.
Om man under dessa förutsättningar granskar
gasturbinen av i dag, finner man följande:
621.125 + 621.438
Erfarenheterna från de i drift befintliga
gasturbinerna — i regel stationära — äro
otillräckliga för att ett bestämt omdöme om
driftsäkerheten skall kunna lämnas. Troligtvis får man
vänta ännu några år med detta. Samma gäller
givetvis även omfattningen och kostnaderna för
erforderliga underhålls- och reparationsarbeten.
Annorlunda ställer sig saken beträffande vikten
och platsbehovet. Båda dessa kunna redan nu
bedömas och de ge gasturbinen, i dess enklaste
utformning, ett absolut företräde framför alla
andra maskintyper. Denna omständighet har
redan tidigt beaktats av olika länders flygvapen,
vilket i högsta grad har animerat metallurgernas
forskningsarbete för framställning av för
gasturbinen nödvändiga eldhärdiga materialer.
Gasturbinen framträder här oftast i form av
reak-tionsmotor. Vad beträffar konstruktionens
enkelhet bjuder det icke på större svårigheter att
konstruera en gasturbin än en ångturbin, sedan de
problem som föranledas av de höga
temperaturerna med metallurgernas hjälp ha övervunnits.
Skötseln av en gasturbin i drift torde heller icke
vara svårare än skötseln av en
ångturbinanläggning, då pannanläggningen ju bortfallit.
Anskaffningskostnaden bör av samma anledning
vara något lägre än för en ångturbinanläggning
och avsevärt lägre än för en dieselanläggning.
Återstår driftekonomin; hit höra utgifter för
bränsle, smörjolja, övriga förbrukningsartiklar
och personalkostnader. De två sista posterna
kunna icke nämnvärt skilja sig från sådana på
Pirrm
Fig. t. Termisk verkningsgrad för
enstegs-gasturbinanlägg-ning, öppet system; polytropisk kompression, polytropisk
expansion, rlturb 85 %, r]komp 85 %, gastemperatur 700°.
Fig. 2. Termisk verkningsgrad för
tvåstegs-gasturbinanläggning, öppet system; polytropisk kompression,
mellankyl-ning, polytropisk expansion, mellanförbrukning, i]turb 85 %,
Vtomp 85 %, gastemperatur 700°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
