Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 28 maj 1949 - Harsprångets kraftverksbygge. Konstruktioner, av Peder Wittrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
TEKJiTSK TIDSKRIFT
Fig. 3.
Har-språngsfallet.
(fig. 2). Maskinstationen och dammen förlägges
7 km nedströms om de nyssnämnda
tunnelutloppen. Dammen får en högsta höjd, räknat upp
till blivande högvattenyta, av 45 m. Maskinsalen
förlägges nere i berget och vattnet avledes med
en 2,9 km lång avloppstunnel, som mynnar i
Djupselet 1 km uppströms om den översta
Pakkoforsen. Denna skall upprensas, så att selet
sänkes 2 m. Det egentliga Harsprångsfallet (fig.
3) ligger 1 km nedströms om dammläget.
För att leda älvens vatten förbi dammläget
under byggnadstiden har man vid högra stranderi
utfört en 250 m lång omloppstunnel med 100 nr
tvärsektionsarea (fig. 4). Sedan dammen
färdigbyggts, kommer tunneln att avstängas med en
lucka. För denna har utförts ett vertikalt
luck-schakt med falsar något nedströms om tunnelns
inloppsöppning. Luckschaktet skall sedermera
påbyggas med en vertikal betongcylinder till
sådan höjd, att dennas överkant kommer något
över den uppdämda vattenytan. Maskineriet för
luckans manövrering uppställes uppe på
cylindern. I skydd av luckan kommer tunneln senare
att sättas igen med en "betongpropp", och
luckan kommer därefter att borttas.
Dammen består av en huvuddamm tvärs över
älvfåran och en sidodamm, som framdras på
vänstra stranden i uppströmsriktningen, tills den
korsar skölzonen på en plats, där berggrunden
ligger på måttligt djup. Dammen över älvfåran
får en längd av 780 m och dammen på vänstra
stranden 650 m (fig. 5). Dammkroppen utföres
till större delen som en stenfyllningsdamm med
Lèngd]cktior
tätning utförd av en relativt tunn skärm av
armerad betong och framför denna ett 3—4 m
tjockt skikt av lera. Skärmen får upplag dels
mot fyllningsmassorna nedströms, dels vid sin
nedre ända mot en betongklack (fig. 6).
Från början avsågs att man skulle utföra
betongskärmen inspänd vid bottnen utan led såsom
förut blivit gjort vid Torpshammar, där den
högsta dammhöjden upp till högvattenytan är 23 m,
och vid Midskog, där den högsta dammhöjden upp
till högvattenytan är 26 m. Betongklacken skulle,
där dammen är högst, nå 4 m över
inspännings-punkten och utformas sådan, att dess
uppströmsyta från inspänningspunkten och uppåt
successivt avlägsnade sig från betongskärmen.
Utrymmet mellan skärmen och klacken skulle fyllas
med finsingel, som, då kärnan trycktes bakåt av
vattentrycket, kunde ge något efter men dock
gav så stort motstånd, att momentet i själva
inspänningspunkten blev betydligt reducerat. För
att ytterligare reducera påkänningen skulle man
uppgjuta betongklacken så högt, att
inspänningspunkten aldrig kom lägre än 35 m under högsta
vattenytan. Klacken blev utförd på detta sätt vid
dammens djupaste partier. Härigenom blev
också en del djupa fåror i älvbottnen utfyllda med
betong. Genom att dessutom utföra undre delen
av fyllningen närmast bakom betongskärmen
med morän, som låter sig väl packas och sålunda
kan bli ett bättre stöd för betongskärmen än
stenfyllningen, beräknade man att kunna
begränsa skärmens utböjningar, så att inga
farliga påkänningar skulle uppstå i densamma vid
lämpligaste tjocklek på skärmen, 40 cm, och
stark armering samt omsorgsfull bearbetning av
de fyllningsmassor, som inlades i dammen.
För beräkningen måste man känna de
elastici-tetsmoduler, som man kunde påräkna att uppnå
för de fyllningsniassor nedströms om skärmen,
som skulle upptaga krafterna från denna. Med
ledning av kompressormeterförsök med de
avsedda fyllningsmaterialen fann man E-värdena
vid olika tryck förutsatt allra bästa packning för
massorna, och därav kunde man bedöma vilka
högsta E-värden, som skulle kunna uppnås på
olika djup under dammytan. Dimensioneringen
av betongskärmen utfördes under förutsättning
att man kunde uppnå E-värden, som var 70 %
av de enligt kompressometerförsöken bedömda
bästa möjliga värdena. Med de
formförändringar, som härvid beräknades uppstå, skulle
påkänningen i betongen på grund av moment tillsam-
Fig. <4. Omloppstuimeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
