Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 4 juni 1949 - Trådspelare, av Holger Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// juni 1949
431
Fig. 6. Distorsion (heldragna kurvor) och utspänning
(streckad kurva) som funktion av
högfrekvensmagnetise-ringen med nivån som parameter.
höga frekvenser tillkommer en sänkning i
diskanten på grund av spaltfunktionen (A/4 = 0,02
mm vid 7 500 p/s ger ca —3 dB). Denna
sänkning är dock i allmänhet av underordnad
betydelse. Fig. 7 visar hur en frekvenskurva ser lit
för en god rostfri tråd och rak inspelnings- och
avspelningsförstärkare. Det är uppenbart, att en
sådan frekvenskurva ej ger ett gott resultat
och frekvenskorrektioner måste därför läggas
in. Detta kan teoretiskt ske vid in- eller
avspelning, men om distorsionsrisk och brusnivå tas
med i beräkningen så finner man att man bör
arbeta med vissa kompensationer vid
inspelningen och vissa vid avspelningen. För låga och
mellanhöga frekvenser är risken för full
utstyr-ning ungefär lika och man bör för dem arbeta
med konstant överföring från mikrofon till
magnetiseringsström. För höga frekvenser får
man i allmänhet lägre nivåer (utom för vissa
visslande röster) och man kan därför i detta
område företa en höjning redan vid inspelningen,
vilket gynnsamt påverkar
brus-signalförhållandet i diskanten. Korrektionen för basen måste
ske vid avspelningen och medför vissa
svårigheter eftersom den våldsamma bashöjningen
ökar risken för nätfrekventa störningar. Fig. 7
visar, vad man kan uppnå för total
frekvenskurva från mikrofonklämmor till höstalarkläm-
O
mor med ett kompenserat trådspelningsaggregat.
Det finns flera egenskaper som är typiska för
trådspelare och som är viktiga vid jämförelser
med andra metoder. Svajningen har vid de första
typerna varit för hög för att medge god
musikåtergivning, men moderna modeller har
tillräckligt konstant hastighet. Utsuddningen av tidigare
inspelningar måste vara tillräcklig, 40—50 dB, så
att gamla program ej ligger som ett
bakgrundsljud i det sista. Denna funktion kräver en viss
högfrekvenseffekt (0,5—5 W), som man i
allmänhet kan uppnå. Det förefinns en viss risk
för magnetisk kopiering mellan närliggande varv,
detta problem har lösts genom att ordna sprid-
ningen vid upplindningen på ett lämpligt sätt.
En vridning av tråden påverkar återgivningen
vid höga frekvenser (fig. 8) men vid
provlyss-ningen med normala apparater har man ej märkt
något av detta fenomen. Den kvarvarande
remanensen på tråden minskas något vid upprepade
avspelningar, den sjunker t.ex. 3 dB vid 100
avspelningar och 6 dB vid 1 000.
Skarvning av tråden kan göras ganska lätt med
en vanlig råbandsknop, varefter de fria ändarna
avklippas nära inpå knuten. En sådan knut
passerar utan vidare genom huvudena.
Återspolningshastigheten görs i allmänhet större
än den normala spolningshastigheten. Alltför
stora hastigheter kunna medföra besvär, särskilt
vid stopp eller direkt riktningsomkastning,
hastighetsökningar på 3 till 10 gånger kan uppnås.
På tråden finns inga märken, som tillåter en
identifiering av bestämda ställen. Om det är
nödvändigt att hitta bestämda ställen så måste
apparaten utrustas med ett räkneverk eller andra
anordningar som möjliggör identifiering.
Fig. 7. Frekvenskurvor för trådspelare.
Fig. 8. Sänkning at) utspänningen genom trådvridning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
