Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 4 juni 1949 - Icke-förstörande provningsmetoder och deras användning, av L van Ouwerkerk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436
TEKJiTSK TIDSKRIFT
största betydelse är lämplig apparatur, men det
finns blott ett fåtal konstruktioner, då
utvecklingen av industriella aggregat alltid legat efter
de medicinska. Dessa är mestadels stationära, ty
transportabel apparatur är onödig, då
"föremålen" alltid konfmer till denna. Industrins
apparatur måste däremot vara transportabel, och det
är därför önskvärt, att den utförs i flera delar,
som kan bäras av en eller flera man. Dessa delar
förbinds med kablar, av vilka den, som går från
generatorn till röntgenröret, är den svagaste
punkten. För att undvika denna
högspännings-ledning har man utfört en sammanbyggd
konstruktion, som är tyngre och större än en delad
apparat och som ger sämre utbyte på grund av
dålig kylning, men driftsäkerheten blir större, då
högspänningsledning saknas.
Då den tyska industrin kommit ur räkningen,
finns det för närvarande endast en typ av
holländsk tillverkning, som möter industrins
behov och är tillgänglig i Västeuropa. Alla andra
aggregat är tyngre eller stationära eller har liten
kapacitet. Även med detta aggregat uppstår dock
stora svårigheter med högspänningskablar,
röntgenrör och kylsystem. I England har man byggt
små aggregat för högst stålplåt; i Danmark
har en lätt sammanbyggd apparat2 för högst 20
mm godstjocklek utförts; i Belgien har man
konstruerat ett aggregat för industriellt bruk med
amerikanska röntgenrör. Arbetssäkra
högspänningskablar för mer än 150 kV har ännu ej
konstruerats, och denna spänning blir därför övre
gräns för delade apparater, vilka på grund härav
kan användas för högst 50 mm godstjocklek.
Stationära aggregat för upp till 400 kV har
konstruerats och används mest av
tryckkärlstillverkare, som arbetar med ståltjocklekar på upp till
110 mm. I USA och England förekommer
aggregat på 1 000 och 2 000 kV för ståltjocklekar på
högst 170 resp. 300 mm. Apparaten, som är
byggd i en enhet, hanteras med en krän och är
icke transportabel. Den används av
tryckkärlstillverkare12—13. Erfarenheten har visat, att
röntgenröret lätt blir skadat.
Röntgen kan användas i samband med
Geiger-Müllerrör på samma sätt, som förut beskrivits
för y-strålar. Mindre felaktigheter kan upptäckas
på detta sätt, och mindre godstjocklekar kan
uppmätas14 (ned till 0,005 mm). Vanligen tas en
bild av föremålet på en dubbelskiktfilm. Även
det billigare bromsilverpapperet kan användas,
vilket skedde i Tyskland under kriget på grund
av materialbrist, men bilderna blir ganska dåliga.
För gjutgods av lättmetall används
fluorescerande skärmar i stor utsträckning. Bilden blir vis-
Fig. 2.
Elektrisk mot-stdndsmqt-ning,
serligen icke så tydlig som på film, men
kontrollen går mycket fort, och för dokumentation kan
skärmbilden fotograferas på Fluodacfilm, som
dessutom ger tydligare detaljer än okulär
besiktning av skärmen15—17. Om en felaktighets
exakta djup måste bestämmas, tar man två
bilder med röntgenröret i något olika lägen18—20.
De bildar ett stereoskopiskt par, som kan
betraktas i stereoskop. Känner man rörets
förflyttning, fokusavståndet och provets tjocklek, kan
felets djup mätas noggrant.
Med aggregat på upp till 150 kV kan nästan
allt svetsarbete på stålkonstruktioner vid varv
undersökas, vidare många arbeten på
ångpannor och all lättmetall. Med aggregat på upp till
400 kV kan de flesta arbeten i gjuterier och på
varv undersökas. Aggregat på 1 000 och 2 000 kV
är särskilt lämpliga för tungt gjutgods och större
högtryckskärl.
Kristallstrukturröntgen
Denna metod används praktiskt taget blott på
laboratorier för undersökning av små prov. För
vetenskapliga ändamål bestäms
kristallstrukturer, och för tekniska kontrolleras glödgning,
segringar och kornstorlek21—25. Vid
mikrostrukturröntgen används olika våglängder av
mono-kromatiska röntgenstrålar för att undersöka
järn och metallegeringar26—28. Bilder på kornlös
film tillåter förstoring till 300 X och vid
stereoskopiskt betraktande av sådana förstorade bilder
kan man få en klar uppfattning om metallernas
kristallstrukturer29.
Mycket forskningsarbete har nedlagts på
utarbetande av spänningsmätningsmetoder30, som
har den stora fördelen framför andra metoder,
att spänningarna kan mätas i den utsatta delen,
utan att avlastning behöver ske. Vidare kan
provning utföras på små fläckar, 2—3 mm2.
Metoden gör särskilt god tjänst vid påvisande av
inre spänningar orsakade av värmebehandling
eller deformation. Dess nackdelar är svårigheter
vid mätningarnas utförande och att dessas
noggrannhet ej blir större än på ca 1 kg/mm2
under gynnsammaste omständigheter. Dessutom
måste speciella transportabla apparater
användas, och sådana tillverkas icke kommersiellt för
närvarande. De igensinälta rören med
koboltanod är mycket känsliga, ömtåliga och dyrbara.
Jonrör31, som pumpas till ett visst vakuum och
som har lätt utbytbara, billiga anoder, tycks vara
mycket bättre.
Elektrisk motståndsmätning
Principen för denna metod är, att en ganska
kraftig likström (ca 15 A) släpps genom
sektionen (fig. 2), varvid spänningsfallet mellan
strömkontakterna mäts ined en
spegelgalvano-meter32. Om det finns någon kavitet eller segring
i strömmens väg, blir denna längre, och spän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
