Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 4 juni 1949 - Icke-förstörande provningsmetoder och deras användning, av L van Ouwerkerk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
TEKJiTSK TIDSKRIFT
betänker svårigheten att avmagnetisera material,
som provats med likström. Provningen kan
utföras med en transformator på 375 VA, som har
uttag för spänningarna 0,5; 1,0 och 1,5 V och
som ger en strömstyrka på ca 250 A. Det
använda pulvrets kvalitet är av stor betydelse, och
några firmor tillverkar speciellt, fluorescerande
pulver för magnetisk provning, vilket
underlättar iakttagandet av pulveranhopningar.
Ett magnetiskt fält utnyttjas även i en
apparat37—38, med vilken man kan jämföra olika ståls
hårdhet och kvalitet. Två elektriskt lika spolar
bildar två delar av en Wheatstones brygga, som
är strömlös, när spolarna saknar kärnor. Då ett
material skall undersökas, placeras det i den ena
spolen, medan ett känt material införs som
standard i den andra. Bryggans strömförhållande
anger då, om materialen är lika eller ej. Denna
metod möjliggör snabb kontroll av mindre
detaljer, såsom nitar, bultar och muttrar. Många
instrument39 arbetar enligt samma princip, dvs.
med variation av en spoles impedans, antingen
genom att införa materialet i spolen eller flytta
spolen i ett inhomogent magnetiskt fält. Deras
användning är mer eller mindre begränsad till
föremål med viss form, t.ex. stångjärn, rör, nitar
m.m., och deras anpassning för ett visst ändamål
kräver både forskning och erfarenhet.
Vänneöverföringsmetoder
Dessa metoder40 liknar mycket de elektriska
motståndsmetoderna; skillnaden är framför allt,
att värmegenomgångens hastighet mäts. Detta
kan göras på ett enkelt sätt med hjälp av
värme-känsliga färger, kallade termofärger. Metodens
användning är begränsad till kontroll av
krympning av klenare detaljer (övre gräns ca 5 mm),
t.ex. lagerfoder för diametrar upp till ca 60 mm.
Värmekällans begynnelsetemperatur kan variera
mellan 40—200°, och lämpliga färger finns för
omkring var 40 :e grad. Då motståndsmetoderna
och särskilt metoderna med ultraljud är mer
exakta och tillåter snabb undersökning, används
värmeöverföringsmetoderna numera sällan.
Metoder med ultraljud
Vid ultraljudmetoderna41–43 används ljudvågor
med en frekvens på 0,5—2,5 Mp/s, vilket i stål
motsvarar våglängder på 12,5—2,5 mm. Dessa
vågor kallas "ultra", därför att deras frekvens
ligger betydligt över den högsta, som kan
uppfattas av det mänskliga örat (20 kp/s).
Ultraljuds passage genom metaller kan jämföras med
ljusets fortplantning, nästan parallella
ultraljud-vågor reflekteras t.ex. av ytor och absorberas av
ogenomskinligt material. Vågorna alstras av en
piezoelektrisk kristall, vanligen kvarts. Denna
process är reversibel. Placeras kristallen i ett
oscillerande elektriskt fält, förlängs och
förkortas den i takt med fältets frekvens och omvand-
Fig. 6. Provning med ultraljud; a genomgående ultraljud,
b reflekterat ultraljud.
lar alltså elektrisk svängning till mekanisk. Å
andra sidan framkallar tryck och dragning en
elektrisk spänningsskillnad mellan kristallens
två motsatta ytor.
Ljudet överförs från kristallen till metallen
genom olja och mottas på samma sätt. Det kan
utsändas antingen kontinuerligt eller
intermittent. Med den förra metoden kan man blott
konstatera, om ljudet passerar genom materialet
eller ej. Sändare och mottagare placeras på
motsatta sidor av provet. Har detta någon
felaktighet, som absorberar ljud, får man en ljudlös
fläck eller "skugga", som utvisar felet (se fig.
6 a). Det intermittenta ultraljudet består av en
serie vågor, som alstras t.ex. var hundradels
sekund med perioder på 0,01 s. Man kan
använda ett katodstrålerör för att påvisa sådana
ljudvågor, både direkta och reflekterande. Möter
en våg någon felaktighet, reflekteras ljudet från
denna (fig. 6 b), vilket anges på
katodstrålerö-rets skärm mellan läget för den utsända vågen
och bottenekot. Då skärmlängden är en bekant
bråkdel av ljudets väg, kan djupet till felet
uppmätas på skärmen.
Ståldetaljer med ett djup av 3 600 mm kan
undersökas enligt denna metod. Den används för
att upptäcka sprickor, håligheter på grund av
krympning, olikheter i kornstorlek och
segringar. Ehuru bestämningen av ett fel i många fall
ej blir så noggrann som vid
röntgenundersökning, har metoden den fördelen, att
undersökningen kan utföras snabbare och billigare. Vidare
är den den enda utvägen att undersöka objekt, som
är för stora för röntgen. Ultraljud används även
för uppmätning av plåttjocklekar, varvid ljudet
överförs till provet från en sändare med variabel
frekvens. Denna inställs så, att resonans uppnås,
vilket sker för varje%, 1, 1%, 2 våglängder. Vid
jämförelse med en känd godstjocklek kan en
okänd uppmätas från en sida44—45.
Slutord
En del av de icke-förstörande
provningsmetoderna kräver dyrbar apparatur och specialister
för dennas skötsel. Dessutom måste det finnas
arbete nog för att köra en apparat ekonomiskt.
Blott större firmor kan därför köpa dylika
apparater. Dessa synpunkter ledde i Holland till
bildandet av ett företag, som fått namnet Röntgen
Technische Dienst och vars uppgift är att
betjäna den holländska industrin med alla
ickeförstörande provningsmetoder. Företaget håller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
