Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 11 juni 1949 - Nya användningsområden för furfurol, av Bertil Lundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
TEKJiTSK TIDSKRIFT
hydrofurfurylalkohol kan framställas genom hydrering av
furfurol med kopparkroniit resp. Raney-nickel
I1—C
/O
Hj
Cu — CrO
\0/
— CH2OH
Fig. 1. Tudstegsextraktion
av rd linolja med furfurol
och bensin.
vid enstegsextraktion för att kunna skilja de starkt
omättade syrorna från de mindre omättade. Sålunda kan man
extrahera 1 del fettsyror ur linolja med 4,25 delar furfurol
och 3,6 delar bensin så att 60 % erhålles som raffinat med
jodtal 147 och 40 % som extrakt med jodtal 253,5.
Även för tallolja har ett på furfurolcxtraktion grundat
separationsförfarande utarbetats för att skilja fett- och
hartssyror. Principen är att förestra fettsyrorna med
metanol, varefter blandningen extraheras med furfurol och
bensin. Extraktet (furfurolfasen) kommer då att innehålla
största delen av hartssyrorna, medan fettsyraestrama går
med bensinen i raffinatet. För att minska halten
oförtvål-bart, vakuumdestilleras fettsyraestrama, varvid man
fålen slutprodukt med sammansättningen 95,8 %
fettsyra-estrar, 1,3 % hartssyra och 2,9 % oförtvålbart.
Med katalytisk högtryckshydrering förstår man numera
i allmänhet anlagring av väte till en organisk förening i
närvaro av en lämplig katalysator, varvid temperaturen
vanligen hålles mellan 50 och 500° och trycket mellan 5
och 1 000 at ö. Utvecklingen synes nu gå mot högre tryck
och kontinuerliga system.
De katalysatorer, som ifrågakommer vid dessa
hydrering-ar, kan indelas i följande grupper: Pt—Pd-typ: effektiva
vid lågt tryck och låg temperatur men i allmänhet för dyra
för kommersiellt bruk; Ni-typ: i allmänhet mycket
användbara katalysatorer; i synnerhet är Raney-nickel en
hög-aktiv och ej alltför dyrbar katalysator; Cu-haltig typ
(exempelvis kopparkroniit): mycket goda katalysatorer vid
reduktion av karbonylgrupper men ej vid hydrering av
aromatiskt omättade cykliska föreningar såsom bensol,
furan eller pyridin; Mo- och W-sulfider: fordrar i
allmänhet höga tryck och temperaturer och kan då även
åstadkomma spaltningar. Rent allmänt tenderar utvecklingen
mot katalysatorer med högre selektivitet.
Furfurol är det viktigaste utgångsmaterialet vid
framställning av furanföreningar, och dess beteende vid
hydrering är därför av största intresse. Då denna förening
innehåller dels två dubbelbindningar av aromatisk karaktär i
kärnan, dels en karbonylradikal i aldehydgruppcn, kan den
allt efter reaktionsbetingelserna ge upphov till ett flertal
olika hydreringsprodukter, i synnerhet som även
ringspalt-ningar förekommer. Fig. 2 ger en uppfattning om
variationsmöjligheterna.
De två viktigaste produkterna, furfurylalkohol och tetra-
Oy NH
Furfurylalkohol fås med 95—99 % utbyte vid hydrering
med 1—2 % kopparkromitkatalysator, ca 100 at ö och
175°; med denna temperatur och katalysator angrips
sålunda ej kärnans dubbelbindningar.
Nickelkatalysator ger även hydrering av
dubbelbindningarna i kärnan, så att den mättade föreningen erhålles. Man
framställer sålunda tetrahydrofurfurylalkohol bäst genom
att hvdrera furfurol med en blandning av kopparkromit
och Raney-nickel vid 100 atö och 170—180°, varvid
reaktionen är färdig på ca 1 h. Utbytet är 70—80 %.
M )—CHaOH
Använder man samma katalysatorer vid högre tryck och
temperatur, bildas större mängder alkoholer och glykoler,
varvid bildningen av de senare i synnerhet gynnas, om
hydreringen utföres i svagt sur vattenlösning.
Molybden-sulfid ger däremot vid 150 atö och 330—350°
huvudsakligen kolväten.
Bland övriga hydreringar av furanderivat kan följande
nämnas: hydrering av furan och dess homologer till
motsvarande mättade föreningar samt alifatiska oxo- och
oxi-föreningar; hydrering av furankarbonsyra (pyroslemsyra),
dess salter och estrar till mättade föreningar; hydrering
av furankarbonsyraamider till primära och sekundära
tetrahydrofurfurylaminer; hydrering av
kondensationsprodukter av furfurol och aldehyder, ketoner eller estrar
till mättade eller omättade aldehyder och oxiföreningar.
Man kan vänta sig, att en stor del av dessa föreningar
snart kommer att produceras i kommersiell skala.
Sedan furans kemi har blivit mer ingående studerad och
furanderivat börjat framställas i kommersiell skala till
moderata priser och med jämn kvalitet, har de under det
sista decenniet i slor utsträckning fått användning även
inom plastfabrikationen.
De viktigaste derivaten, furfurol och furfurylalkohol, har
nämligen i hög grad sådana egenskaper, som bör utmärka
plastråvaror: hög reaktivitet vid ett flertal reaktionstyper
samt god blandbarhet med andra ämnen. Furfurol kan
med fördel ersätta formaldehyd vid framställning av
fenoplaster, medan furfurylalkohol kan ge plaster direkt
genom kondensation mellan alkoholradikalen och i kärnan
bundet väte, varvid metylenbryggor uppkommer, eller ge
syrebryggor genom kondensationer med andra föreningar
med reaktiva oxigrupper, exempelvis dimetylolkarbamid.
Framställningen av fenoplaster med furfurol kan ske med
sura eller alkaliska katalysatorer efter i huvudsak samma
linjer som vid användning av formalin. Den väsentligaste
skillnaden är, att furfurol vid pressningen ger mer lättflutna
och mindre snabbt härdande mellanprodukter. Detta är
ofta en nackdel, då härigenom pressarnas kapacitet
minskas, men kan även vara till fördel vid pressning av större
artiklar, då man härigenom undviker alltför snabb och
ojämn härdning. Vidare har furfurol en mycket hög
lösningsförmåga, varför den, i synnerhet om den används i
överskott, vilket sedan avdestilleras, kan hålla även ganska
högmolekylära produkter i lösning utan att omrörning och
temperaturkontroll stores av alltför hög viskositet.
Spritlösningar av icke slutkondenserade furfurolplaster är bättre
biandbara med kolväten än motsvarande produkter med
formaldehyd, vilket är till fördel vid framställning av
fenoplastlösningar för impregneringsändamål.
Råvarupriserna blir något lägre för furfurolplaster än för
form-aldehydplaster, till vilket även bidrar, att furfurol levereras
i vattenfri form. Den kvalitetsförsämring, som betingas av
Fig. 2. Hydrering av furfurol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
