Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 25 juni 1949 - Kraft- och energienheter, av Torsten Swensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
TEKJiTSK TIDSKRIFT
talfaktorer än 1. I alla sammanhang, som icke
alls ha med tyngden att göra, inför man sådana
talfaktorer, nämligen mätetalen för
tyngdacce-lerationen. Sålunda övergår den enkla
storhetsekvationen kraft = acceleration X massa till de
mera komplicerade mätetalsekvationerna
kraften = 1/g X acceleration X massa om
kilogramkraften användes, och till kraften = l/g0 X
acceleration X massa om kilopondet användes, där
g och g0 äro de dimensionslösa mätetalen för
tyngdaccelerationen.
Var och en av dessa enheter har dessutom sina
speciella nackdelar. Användes kilogramkraften
som enhet har man skaffat sig en lokal
kraftenhet, som varierar med viktens läge, ca % %
från ekvatorn till polen. Fördelen med detta
system skulle vara, att vid beräkning av
tyngder, men endast i detta statiska sammanhang,
vid accelerationen g, denna konstant kan
bortförkortas och vi erhålla mätetalsekvationen
kraften = massan, dvs. kraften får samma
mätetal som massan. Det är just samma fördel, som
det gamla tekniska systemet hade, nämligen att
mätetalet för tyngden direkt kan fås genom det
på vikterna anbragta mätetalet för massan. Men
fördelen har vunnits genom tillgripande av
konstgreppet att låta enheten variera. Härigenom
är nackdelen hos systemet klar. Kraften varierar
i verkligheten men sättes till sitt mätetal
konstant, vilket undanskymmer det verkliga
förhållandet. Särskilt olämpligt framträder ju detta
vid beräkningar av effekt och energi. Sålunda
blir rörelseenergin, uttryckt i
kilogramkraft-meter, beroende av läget på jorden eller i
universum och detsamma blir förhållandet med
effektenheten 1 hästkraft.
Obehaget med en variabel kraft- och
energienhet har emellertid gjort, att man allt mer
börjat övergå till den konstanta kraftenheten
1 kilopond. Även denna enhet har emellertid sina
nackdelar. Vi få vid tyngdberäkningar in i
formlerna förhållandet g/g0 vilket icke är exakt
lika med 1 annat än just vid
normalaccelerationen. Sålunda är tyngden i lufttomt rum av 1
kilogram i Stockholm 1,0012 kilopond.
Vid avvägande av fördelar och nackdelar i
valet mellan kilogramkraft och kilopond synes
emellertid det senare böra ges företräde, då det
uppfyller den för en tvngdenhet väsentliga
egenskapen att vara konstant, oberoende av massans
läge. Kilopondet är också, framför
kilogramkraften, rekommenderad i ett uttalande den
18 juni 1945 av representanter för vetenskapliga,
tekniska och pedagogiska institutioner i de fall,
då en till tyngdkraften ansluten kraftenhet är
önskvärd (Tekn. T. 1945 s. 921).
Nuvarande internationella läge. MKS-systemet
Man frågar sig då, hur den internationella
inställningen är till en tyngdkraftsenhet. Inter-
nationellt torde icke komma att antas någon
kraftenhet, baserad på tyngden, på grund av de
avsevärda nackdelar, som äro förenade med en
sådan enhet. Sålunda har den tredje Allmänna
Konferensen för Mått och Vikt redan år 1901
deklarerat, att tyngden av en kropp är
produkten av denna kropps massa och
tyngdaccelerationen och att normaltyngden är produkten av
massan och tyngdkraftens normalacceleration.
Då dessa produkter bli angivna med en enhet
som är baserad på massan 1 och accelerationen 1
är sålunda internationellt en på tyngden
baserad enhet avböjd. Internationella kommittén har
också på förfrågan från Mynt- och
Justeringsverket meddelat, att någon ändring i denna
uppfattning icke skett, varför sålunda, om behov
föreligger, man blir hänvisad till att definiera
en sådan enhet utanför det internationella
en-hetssystemet. Just dessa synpunkter framkommo
även vid senaste generalkonferensen, där den
franska Nationella Byrån för Mått och Vikt
framlade en rapport, i vilken framhölls, att ett
enhetssystem icke bör uppta kraften som
grundenhet vare sig definierad som tyngd eller på
annat sätt. Det framhölls emellertid, att om en
tyngdenhet kunde anses lämplig för den
praktiska mekaniken, ett specialnamn borde ges åt
denna enhet, som icke syftade på den metriska
enheten för massa och som var hänförd till
normalaccelerationen. Ett förslag till lagtext
innehåller i enlighet härmed att det är tillåtet
använda en dylik enhet med exempelvis namnen
"poinsot" eller "fortin" eller något annat namn,
varvid tydligen för franskt uttal lämpade ord
föreslagits. Den hos oss införda benämningen
kilopond är för svenskt uttal betydligt att
föredra och har förutom i Tyskland såvitt jag vet
antagits i Österrike, Ungern och Finland. Den
är här införd i läroverken och i Teknisk
Tidskrift och det synes icke vara skäl att hos oss
diskutera någon annan benämning, då någon
sådan enhet, som framhållits, icke torde komma
att internationellt fastställas i motsats till en
ur enhetsmassa och enhetsacceleration härledd
kraftenhet.
Med beaktande av det internationella läget kan
sålunda ifrågasättas, huruvida icke tekniken bör
överge en kraftenhet baserad på tyngden och
övergå till en av tyngden oberoende kraftenhet,
varigenom ett enhetligt system skulle kunna
erhållas inom grundvetenskaperna och tekniken.
Det vetenskapligt använda CGS-systemet har
såsom grundenheter centimeter, gram och sekund
och härav härledes kraftenheten 1 dyn och
energienheten 1 erg". Kraft- och energienheterna
äro sålunda av tyngden oberoende enheter, men
systemet har icke kommit till användning inom
tekniken beroende på att dessa enheter ur
praktisk synpunkt äro för små. 1 dyn är nämligen
endast en kraft motsvarande tyngden av ca 1 mg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
