Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 25 juni 1949 - Värmekapacitetens och fuktighetens betydelse vid väggkonstruktioner, av Mårten Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// juni 1949
481
Värmekapacitetens och fuktighetens
betydelse vid väggkonstruktioner
Civilingenjör Mårten Blomqvist, Stockholm
Hur en vägg bör konstrueras särskilt med
hänsyn till fuktighets- och
vännekapacitetssynpunk-ter kan i dag ganska väl bestämmas, enär
erforderliga konstanter över olika byggnadsmaterial
för beräkningarna härför nu finns tillgängliga i
rätt stor omfattning. För varje vägg kan man
analysera dess lämplighet ur isolations-,
fukt-och värmekapacitetssynpunkter. Beroende på
byggnadens användningsändamål kan man
urskilja vissa bestämda väggtyper såsont framgår
av fig. 1—4. Dessa väggkonstruktioner, vilka
avser bostadshus med kontinuerlig resp.
diskontinuerlig uppvärmning, samlingslokaler avsedda
endast för tillfällig uppvärmning resp. kylhus,
blir så typiska för sina ändamål att man skulle
kunna beteckna dem som standardtyper.
Husägaren har givetvis ett stort ekonomiskt
intresse av att det hus han bygger eller låter bygga
blir försett med väggar som är lämpliga ur
värmesynpunkt och har längsta möjliga
livslängd. Det förra beror huvudsakligast av
värme-kapacitetsegenskaperna, och livslängden
sammanhänger nära med att väggen — förutom att
den blir tillräckligt hållfast — blir lämpligt
utformad ur fuktighetssynpunkt. Brandsäkerheten
intar härvid även en framträdande plats. Den
ekonomiska (och därmed nationalekonomiska)
betydelsen av en typstandardisering av väggar
för mindre hus är mycket stor inte minst av det
skälet att villabyggaren ej, såsom nu ofta är
fallet, behöver fundera över hur väggen bör
sammansättas. En dylik typstandardisering skulle
givetvis endast avse väggtijper lämpade för de
69.022.31 : 699.86
ovan nämnda användningsändamålen men ej
någon rekommendation av speciella
väggmaterial, vilka kan väljas fritt blott så att de passar
för användningen i fråga. Man kanske rent av
kunde hoppas på att komma fram till
förhållanden, som i någon mån kunde jämföras med dem,
som rådde under länge sedan svunna tider
nämligen tiden innan det fanns en myckenhet olika
väggmaterial att välja på. Då var en vägg ej något
problem — den byggdes helt enkelt antingen av
sten eller av trä, varvid den automatiskt fick
erforderliga och lämpliga egenskaper.
Fordran på en vägg
för hus med kontinuerlig uppvärmning
Denna vägg torde vara den väggtyp, som
erbjuder de minsta svårigheterna ur
konstruktionssynpunkt. Den skall ha tillräcklig
hållfasthet och ha erforderlig ekonomisk
värmeisole-ringsförmåga. I allmänhet rör det sig vid denna
väggtyp om större hus med centraluppvärmning,
med andra ord flervåningshus. Dessa väggar blir
då på grund av de stora bärighetsfordringarna
relativt tjocka och uppföras som regel av tegel
eller betong. Tegelväggen är vid tillräcklig
tjocklek användbar utan extra isolering, bortsett från
putsskikt. Vid betongväggen däremot erfordras
på grund av betongens relativa dåliga
isoleringsförmåga en extra isolering, t.ex. något slag av
lättbetong, ev. träullsplattor eller liknande
plattor av tillräcklig hållfasthet, som ur
fuktsynpunkt bör placeras på utsidan. Ur
värmekapaci-tetssynpunkt är det också riktigt med isoleringen
v u .
+20° ,r//y Hurvogq
+20 p —
-20 L
Fig. 1. Homogen vägg.
Fig. 2. Isolering pd
utsidan. Långsam
uppvärmning. Långsam avsvalning.
-20
Fig. 3. Isolering pä in
sidan. Snabb
uppvärmning. Hastig avsvalning.
-20 L
Fig. i. Kylhusvägg. Stark
isolering på insidan. Inre
väggytan fuktgenomsläpplig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
