Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 20 augusti 1949 - Pneumatisk mätning av små längdförändringar, av Carl G Hård af Segerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 september 1949
541
Pneumatisk mätning
av små längdföräodringar
Civilingenjör Carl G Härd af Segerstad, Sandviken
531.71.082.3
Att göra en komparator för finare toleranskontroll är i
och för sig ett relativt enkelt problem som lösts av många
och på olika sätt. Däremot är det betydligt svårare att
bygga ett sådant instrument, som skall ha samma
noggrannhet som ett laboratorieinstrument, bibehålla denna
noggrannhet månad efter månad under 24 timmars drift per
dygn och i övrigt under sådana speciella förhållanden som
åstadkommas av vibrerande tungt maskineri, störande
elektriska fält från omformare och motorer, oljemättad
atmosfär med betydande temperaturvariationer, mekaniska
påkänningar från produktionsmaterialet, ovarsam
behandling av arbetare utan vana vid instrument osv. Deltametern
har löst denna fråga på ett tillförlitligt sätt, och den
därvid använda metoden torde få betydelse även för andra
ändamål. Förfarandet medger nämligen direkt registrering
av förlopp, utstyrning av impulser för t.ex. signalering,
sortering eller reglering, varför apparaten är användbar
inom mycket vidsträckta områden.
Pneumatiska mätförfaranden
Det sannolikt äldsta ännu i bruk varande pneumatiska
mätförfarandet lanserades för mer än 25 år sedan av
Marcel Mennesson i det franska förgasarföretaget Solex,
ursprungligen i avsikt att få fram ett kontrollinstrument
för spridarmunstycken (Tekn. T. 1947 s. 785).
Principen bygger på den gamla lagen för mätdrosseln, dvs.
om man har en kammare vari ett gasformigt eller
flytande medium av konstant tryck får strömma genom ett
inlopp med konstant tvärsnittsarea, så kommer trycket i
kammaren (mätdrosseln) att variera med utloppets storlek,
under vissa betingelser efter en praktiskt taget rät linje.
Genom att sålunda låta utloppsarean variera med t.ex.
måttavvikelser hos ett mätobjekt erhåller man olika tryck
i kammaren, antingen därigenom att mätobjektet får
avskärma utloppet eller påverka en ventil, som i sin tur
avskärmar detsamma. Trycket i mätkammaren kan
uppmätas med t.ex. en öppen vätskemanometer och är en
funktion av mätobjektets avvikelse från ett normalmått.
Fig. 1 visar Solexmetodens princip. Solex anser sig med
speciella arrangemang komma upp till linjära förstoringar
av storleken 2 X 106 gånger, vilket i och för sig är
anmärkningsvärt med tanke på de enkla anordningarna.
Genom att man arbetar med fri utblåsning har man även en
hel del eleganta möjligheter att anpassa
utblåsningsmun-stycket för mätning av inner- och ytterdiametrar m.m. En
del exempel på dylika arrangemang visas i fig. 2.
Det kan läggas åtskilliga synpunkter på anordningar av
detta slag. Tryckregulatorns dimensioner blir t.ex. ganska
stora. Trots detta måste matartrycket vara tämligen litet
och detta begränsar i sin tur känsligheten. Om man t.ex.
skall arbeta med ett så lågt tryck som 0,1 at ö blir
dimensionen på regulatorenheten ca 1,2 m och enbart
vattenvikten kommer att röra sig omkring 20 à 30 kg. Vidare
får man tid efter annan fylla på vatten för att
kompensera för avdunstningen. De verksamma luftvolymerna är
vidare alltför stora för att medge en kort insvängningstid
och slutligen kommer olägenheten med den vätska som
kvarsitter på manometerrörets väggar. Termiska fel kan
till största delen kompenseras genom justerbar
manometerskala.
Man har på flera håll med Solexförfarandet som
utgångspunkt försökt att få fram mindre skrymmande
instrument med visaravläsning. Emedan ett visarinstrument
alltid fordrar större ställkrafter än vattenpelarinstrument har
man emellertid därvid måst frångå Solex’
konstanttryck-regulator och i stället använda regulatorer med högre
arbetstryck. På grund av friktioner samt en del
strömningsdynamiska fenomen, t.ex. vakuumbildning bakom
ventilkäglor, är det svårt att vid dylika regulatorer hålla
erforderlig tryckkonstans. Ett fel på någon procent av
konstanttrycket kan helt förvanska mätresultatet. Mättrycket
är nämligen överlagrat på medeltrycket i mätdrosseln ocli
utgör självt en lika liten del av detta tryck. Medeltrycket
är här det tryck som uppnås vid medelavläsning.
Man har försökt ersätta Solex’ hydrauliska
tryckregulator med en mekanisk. En sådan tryckregulator, fig. 3,
håller trycket konstant med mycket gott resultatt även
när luftgenomgången varierar inom vida gränser.
Fig. 1. Solexsystemet.
Fig. 2. Vtbläsningsmunstycken anordnade för
mätning av inner- och ytterdiametrar m.m.
Fig. 3. Mekanisk tryckregulator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
