Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 3 september 1949 - L M Ericssons koordinatväljarsystem, av Christian Jacobæus - Lamellkontakten, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Markeramas anordning i Rotterdams
distriktscen-tral; GV I, GVII gruppväljarsteg, RS
registerkopplings-organ, Ml markerare för GV I, M2 d:o för GV II, MRS
anslutningsväljare mellan Ml och register, MMS d:o mellan
Ml och M2, GG gemensam relägrupp för väljargruppen,
Reg register.
formation om den via som kopplet skall ställas upp till.
Markerare MII anslutet till de gemensamma reläerna GG
i gruppen, varpå förbindelsen kopplas upp. MII signalerar
till Ml att förbindelsen är uppkopplad och denna signal
repeteras till registret. Om förbindelsen har satts upp utan
fel, slås ett relä till i registret, varefter Ml och MII
frigöres från registret. Dessa kan sedan omedelbart användas
för nya anrop. Den totala kopplingstiden för en koppling
genom båda väljarstegen blir mindre än 400 ms.
Om registret efter färdigkopplingssignalen från Ml icke
har någon förbindelse med en utgående ledning, kommer
ej det omnämnda reläet i registret att slå till. Registret
sänder då en felsignal till Ml. Inställningen av Ml och Mil
överföres då till en speciell registrerande anordning, en
sifferstämplande centralograph. Sedan detta skett, frigöres
Ml och MII. Registret kopplas också bort och upptagetton
sändes till abonnenten. Centralographen kommer att ge
upplysning om de organ som ingå i en felaktig koppling
eller som medverkat vid ett feltillfälle.
Underhållspersonalens arbete underlättas därigenom avsevärt, då de får
en direkt anvisning på var de har att söka felen.
För vissa riktningar finns alternativ väg, som regel i en
annan GV //-grupp. Alternativ väg skall användas om den
ordinarie vägen är upptagen eller spärrning inom stationen
hindrar koppling till densamma. Om markeraren Ml icke
kan koppla till den ordinarie GV //-gruppen, kopplar den
i stället till den GV II-grupp som innehåller den
alternativa vägen. Om markerare MII på grund av intern
spärrning icke kan koppla till någon ledning i den önskade
riktningen, utsändes en backsignal till Ml, som kopplar
ned kopplingen i GV I och sätter upp en ny koppling till
GV 11, denna gång över en annan länk. Markerare Mil
måste då göra ett nytt försök att sätta upp kopplingen.
Om spärrning uppstår även nu, försökes en förbindelse
över alternativ väg. Om intern spärrning uppstår igen i
GV II för koppling till den alternativa vägen kan
förbindelsen i GV I tas ned och sättas upp igen över en ny länk
mellan GV 1 och GV II.
Framtida utvecklingslinjer
Det framtida arbetet på området för
koordinatväljar-stationer kommer, utom givetvis detaljförbättringar
föranledda av driftserfarenheter, att röra sig på flera linjer.
En sådan linje som redan energiskt bearbetas är
åstadkommande av snabbkopplingssystem. Genom speciella
signalsystem för överförande av numret mellan och inom
stationerna kan kopplingarna ställas upp mycket snabbt.
Detta är särskilt betydelsefullt för telefonister som allmänt
har knappsatser för nummertagningen. Kopplingen ställs
upp lika fort som numret tas och telefonisten kan räkna
med att den önskade abonnenten påringes inom 1—2 s
sedan sista siffran tagits. För abonnenterna blir detta
betydelsefullt också i den mån fingerskivan ersättes med
knappsats. Införandet av koordinatväljarstationer med
markerarmanövrering kommer att påskynda utvecklandet
av knappsatssystem för abonnenter, då först med sådana
centraler man kan dra fördel av den hastiga
nummertag-tiingen i en motsvarande kortare kopplingstid.
Lamellkontakten är en ny teleteknisk kontakttyp,
konstruerad av Telefon AB L M Ericsson. Kontakten skapades
ursprungligen för att ersätta lödförbindningarna mellan
stativkablar och paneler i utrustningar för
långdistans-telefoni och sålunda åstadkomma en genom propp och
jack lösbar anslutning. Då särskilt i
mångkanalsyste-men flera hundra långa och dyrbara samtalsförbindelser
var beroende av kontaktens funktion, måste den vara
praktiskt taget lika driftsäker som en lödförbindning, dvs.
den måste ge ett lågt och framför allt med tiden konstant
kontaktmotstånd. Vidare måste den vara liten med tanke
på de mångpoliga proppar den skulle användas till.
Den första kontakten utförd enligt dessa riktlinjer är en
flatstiftkontakt, som består av en flat massiv kontaktpinne
samt en hylsdel, uppbyggd av många individuellt
fjädrande plåtlameller, så att kontaktpunkternas antal blir stort.
Hylsdelens plåtlameller är av fosforbrons, utklippta med
två skänklar i form av en gaffel och hoplagda till ett
paket om tio lameller, som är förenade genom en
svets-punkt vid basen, fig. 1. Då den flata, i spetsen fasade
kontaktpinnen förs in i springan mellan skänklarna, kommer
dessa att fjädra utåt, och man får då 20 kontaktpunkter
mellan propp och jack. De två mellersta lamellerna i
paketet är i bakändan förlängda till en lödtabb. Trots att
lamellerna är endast 0,3 mm tjocka, blir paketet mycket
stabilt genom att lamellerna stöder varandra, så att
skänk-larnas fjädring endast sker i lamellernas plan. Fjädringen
ger ett gott kontakttryck från varje lamell och därmed en
så kraftig rivning av kontaktpinnen, att även svår
oxidbildning eller annan förorening avskrapas.
Kontaktmotståndet blir på grund av de många kontaktpunkterna lågt
och har på grund av det rätt höga kontakttrycket goda
utsikter att hålla sig konstant. Dylika flatstiftkontakter
Fig. 1. Lamellkontakt med flat kontaktpinne.
Fig. 2. Fempolig propp och jack med lamellkontakter; den
rörliga proppen är försedd med styrplåt och
beröringsskydd för lödtabbarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
