- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
643

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 17 september 1949 - Böcker - Anmälan: Advances in Applied Mechanics, av Börje Langefors - Anmälan: Elements of Mechanical Vibration, av sm

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 september 1949

643

"Modern Developments in Fluid Dynamics" år 1938, berör
förf. huvudsakligen utvecklingen efter denna tid. Det
huvudsakliga intresset har koncentrerats på turbulenta
gränsskikt och uppkomsten av turbulens. Därvid beröres de
båda olika riktningarna inom turbulensteorin, av vilka
den ena omfattats av Göttingenkretsen och antar att
turbulensen uppstår genom att det laminära gränsskiktet vid
tillräckligt höga Reynolds tal blir instabilt för små
svängningar. Den är grundad på stabilitetsberäkningar som
utförts av Tolmien. Den andra riktningen har haft sin
uppkomst i omöjligheten att experimentellt verifiera
Toll-miens resultat. Den har framförallt bearbetats av Taylor
i England och utgår från att turbulensen i gränsskiktet
uppstår på grund av att strömningen utanför gränsskiktet
är turbulent. På senare tid har båda dessa teorier
bekräftats av försök och utgör nu värdefulla komplement till
varandra. Den andra uppsatsen har författats av Minorsky
och behandlar moderna riktlinjer inom den icke-linjära
mekaniken. Man rör sig här inom ett komplicerat område
av den tillämpade matematiken. I sin praktiska
verksamhet stöter den möderne ingenjören ofta på
vibrationsfenomen vilka den linjära svängningsläran ej blott är ur stånd
att förklara, utan t.o.m. kommer att te sig särskilt
besynnerliga. Ehuru den icke-linjära mekaniken ännu ej kommit
så långt i sin utveckling har den dock lyckats att skingra
mystiken kring en del av de omtalade fenomenen. Detta
visar förf. i en utmärkt artikel, som framförallt refererar
en mängd arbeten vilka utförts i Ryssland. Dessa är i
allmänhet grundade på Poincarés arbeten, vilka länge varit
återgivna i läroböcker i differentialekvationer men sällan
förekommit i de läroböcker i svängningslära vilka
överhuvudtaget befattat sig med icke-linjära svängningar.

I en uppsats av Biezcno ges en översikt över arbeten
inom elasticitetsteorin vilka utförts i Holland 1940—194G.
Flera av dessa behandlar bucklingsfenomen och utgör
således också exempel på icke-linjär mekanik. Bland de
övriga arbetena märkes ett som behandlar det gamla
problemet om Bourdon-iörets elastiska egenskaper. Av
referatet att döma skulle detta nu ha fått en praktiskt
användbar lösning. Om Biezenos uppsats måste annars
sägas att den består av referat vilka är alltför korta för
att kunna ge en uppfattning om de refererade arbetena.
Den borde därför ha en mera naturlig plats i en bok som
avsåge att vara en ren bibliografi.

Också de båda i och för sig intressanta bidragen av
Bur-gers och Hilda Geiringer förefaller att vara för speciella
„för detta verk. Åtminstone skulle man velat se dem
introducerade med någon orientering av någon av de båda
redaktörerna. Burgers behandlar en av honom uppställd
förenklad matematisk modell av en strömningsmekanik
i vilken han kan studera en del fenomen vilka kan
jämföras med turbulens. Geiringer behandlar huvudsakligen en
egen metod att numeriskt behandla interferensen mellan
kompressions- och expansionsvågor i en endimensionell
gasströmning. Slutligen behandlar von Mises och Schiffer
Bergmans integrationsmetod för tvådimensionella
gasströmningar. Denna utgör en generalisering av den bekanta
Kårmån—Tsiens metod för underljudströmning. I det att
i Bergmans metod ytterligare en arbiträr konstant
förefinnes kan en bättre approximation till verkligheten
åstadkommas än vad fallet blir vid Kärmän—Tsiens metod.
Metoden är synnerligen intressant och torde få stor praktisk
betydelse. Man är därför tacksam för att få en så
klar och saklig presentation av den som den von Mises
och Schiffer här åstadkommit.

Det är intressant att konstatera hur ej blott Minorskys
uppsats utan alla i detta första band av Advances in
Applied Mechanics förekommande bidrag berör
icke-lin-jära problem och därför behandlar icke-linjär mekanik i
vid bemärkelse. Börje Langefors

Elements of Mechanical Vibration, 2:a uppl., av C R
Fre b EEG & Emory N Kemuek. John Wiley, New York
1949. 223 s., ill. 3,75

Denna bok gör tydligen anspråk på att vara en läro- och
uppslagsbok i teknisk svängningslära. Förf:s ledande
tanke har varit att klara sig igenom sitt ämne med minsta
möjliga och enklast möjliga matematik. Principen har
emellertid drivits så långt, att framställningen allvarligt
förlorat i vederhäftighet och fullständighet, och man kan
ifrågasätta, om den alls är berättigad i en bok som denna.
Boken är nämligen avsedd för specialister, t.ex.
konstruktörer och utveckljngsingenjörer inom maskinfacket. Sådant
folk brukar aldrig tveka att i sin praktiska gärning
an-använda så effektiva verktyg som möjligt. Varför skulle
de inte göra likadant i sina vibrationsstudier, där det
billigaste, bekvämaste och mest tidsbesparande verktyget är
matematiken? För en ingenjör, som har så mycket med
svängningsproblem att göra, att han ger sig tid att läsa en
bok som denna, lönar det sig mycket bra att studera
matematik långt utöver det kunskapsmått, som författarna
förutsatt. Ingående matematikkunskaper synes för resten
vara nödvändiga för att man utan risk skall kunna
till-lämpa de förenklade behandlingssätten, som återfinnas i
bokens senare, mera förtjänstfulla del.

Bortsett från denna principfråga visar boken även en del
detaljbrister. Såsom lärobok vid svenska högskolor vore
den otänkbar. Dynamikens grunder har schematiserats
med en häpnadsväckande nonchalans. Övergången från
punktens dynamik till den stela kroppens sker utan några
som helst ceremonier, och utan att ens den principiella
skillnaden mellan systemens karaktär beröres. Begreppet
tröghetsmoment införes som den mest självfallna egenskap
i världen, och några andra tröghetsmoment än de axiella
omnämnes icke. Möjligen har förf. förutsatt, att läsarna
redan förut behärskar dynamikens grunder, men i så fall
är bokens förra hälft överflödig.

Efter att sålunda på "lättfattligt" sätt ha lärt ut den
elementära dynamiken, rusar förf. in på det område, som
främst tycks intressera dem, nämligen behandlingen av
kopplade svängningssystem med flera frihetsgrader. Ett
problem, som några gånger återkommer, är exempelvis
svängningar hos ett system av massor, roterande på en
eller flera hopkopplade fjädrande axlar. Några andra
svängmassor än sådana, som är lagrade i en
huvudtrög-hetsaxel, förekommer inte, och man kan undra hur en
lärjunge skulle klara sig, om han i praktiken råkade ut
för det vanliga fallet att svängmassan icke är dynamiskt
balanserad.

Men samtidigt som förf. kommer in på sina egna
specialiteter blir boken bättre, och det skall villigt erkännas,
att dess senare rent tekniska del är både vederhäftig och
intressant. De räkneexempel, som valts, är genomgående
synnerligen instruktiva och har stort praktiskt värde. Det
samma måste sägas om de tekniskt lagda kapitlen om
ekvivalentsystem, vibrations- och ljudisolering; ehuru
behandlingen ingalunda är uttömmande, ger den en god
överblick och en praktiskt verksam ingenjör torde med
bokens ledning själv kunna klara upp de tekniskt viktigaste
problemen.

För behandling av kopplade system, vilka ju kan leda
till oöverskådliga och svårlösta ekvationssystem, går
förf. förutom de vanliga lösningsmetoderna också igenom
"mobilitetsmetoden", ett formalistiskt behandlingssätt, som
introducerats av F A Firestone 1939. Metoden medger
lösning av svängningsproblem utan differentialekvationer och
synes kunna vara enkel och tidsbesparande i mera
invecklade fall. Man kan emellertid icke undanhålla
misstanken, att den medtagits framför allt på grund av förf:s
matematikskräck, och man blir tveksam inför det sätt,
varpå metoden läres ut. Den framställes nämligen som en
från de vanliga metoderna helt fristående metod, trots att
det endast är en behandlingsrutin med begränsat
användningsområde. Läsaren får endast en samling tumregler
och exempel men inga tankebryggor från de vanliga
metoderna till denna eller mellan de olika reglerna och inte
heller några upplysningar om metodens begränsningar.
Sista kapitlet är ägnat åt svängningsanalys med analoga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0655.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free