Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 8 oktober 1949 - TV, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 oktober 1949
703
led i en geometrisk progression, vilken väntas
nå sin kulmen med 5 M$ i år för att gå ner till
noll 1950 och förbytas i vinst på
programverksamheten fr.o.m. 1951. Än så länge torde dock
vågskålen ännu inte ha kunnat lyftas helt åt
vinstsidan. Enligt NBC:s statistik har under
1948 de 50 TV-sändarna i USA haft en
sammanlagd inkomst av 8,7 M$ mot totala utgifter av
23,6 M$, vilket innebär en förlust av över 15 M$,
som de flesta icke har kunnat kompensera med
vinster på produktionen.
Bakgrunden till denna miljonrullning är
givetvis dels att de etablerade radiofirmorna icke
vågar hålla sig borta från televisionen, dels att
man måste först skaffa programmöjligheter för
att få avsättning för inottagarproduktionen. Det
är också denna attityd, som enligt RCA:s chef
har lett till att "tillväxten av televisionen som en
ny tjänst åt amerikanska folket försiggår med
en sådan accelererad takt, att redan dess
hittillsvarande prestationer måste betraktas som en av
de viktigaste industriella framstegen i modern
tid". Det är också denna riskvillighet som gör, att
TV-industrin år 1953 beräknas nå en omslutning
av 6 000 M$ (fyra gånger mera än radion i dag),
och därmed ta platsen som en av de tio främsta
industrierna i USA.
Att sätta upp en televisionssändare kostar i
runt tal 350 000 $, vartill kommer 100 000 $ för
kameror och annan utrustning. De årliga
driftkostnaderna kan uppskattas till 220 000 $; härtill
kommer kostnaden för programmen, av vilka en
del betalas av stationen och andra (i regel under
bästa programtid) betalas av annonsörerna. Och
detta har dessa varit villiga att göra i allt
växande utsträckning. År 1948 hade 750 annonsörer
Fig. 3. General Electrics 10" mottagare är mycket
kompakt (380X290X510 mm); den kostar 240 $.
Fig. 4. För 399,95 $ säljer Admiral denna möbel, som
innehåller en 10" TV-mottagaren, en FM—AM-radio samt
skiv-växlare för två hastigheter (78 och 33 rim) och 7, 10 eller
12" skivor.
spenderat omkring 10 M$ på kommersiella
program; i år väntas detta antal bli tredubblat och
programkostnaderna öka till 25 M$. Bland
storkunderna i toppen står Ford, vilken enligt
senaste underrättelser lär komma att slopa sina
radioprogram och helt övergå till TV på grund
av dess större försäljningseffekt. För ett
en-timmesprogram betalar Ford 25 000 $; härav
kan inte fullt en tiondel uppskattas vara
betalning för själva sändningstiden, medan resten är
kostnaden för den framförda underhållningen. I
andra ändan av skalan står småfirinor, som
betalar endast 200 $ för ett tvåminuters
meddelande i anslutning till visningen av en äldre film.
Deflation på mottagarmarknaden
I denna expanderande ekonomi är det en sak
som inte har följt med inflationen, och det är
priset på TV-mottagarna. Det som för närvarande
kan kallas för standardmodellen, nämligen
mottagaren med 10" skärm (dvs. en bildyta av
162 X 216 mm, eller i stort sett satsytan i
denna tidskrift), kostade 375 $ i början av 1948.
Genom förbättringar och förenklingar, bl.a.
minskning av rörantalet från 30 till 21, sjönk
priset i mitten av samma år till 325 $. Vid denna
tidpunkt kunde emellertid efterfrågan icke
tillfredsställas, trots att åtminstone ett par av de
större firmorna hade en produktion av omkring
5 000 mottagare i veckan; först i slutet av 1948
började balansen nås, vartill bidrog dels
vändningen i den ekonomiska konjunkturen, dels en
tendens hos köparna att avvakta att mottagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
