Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 8 oktober 1949 - TV, av sah - Plastgjuten golvradio, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(708
TEKNISK TIDSKRIFT
De brittiska televisionssändningarna
finansieras genom en licensavgift av 2 £, dvs. dubbla
avgiften för radiomottagare.
I Frankrike driver Télévision Fran^aise en
sändare i Eiffeltornet, vilken säges ha den bästa
och modernaste studion i världen. Man använder
ett 450-bilders system med en frekvens av 25 b/s;
prov pågår emellertid på olika håll med betydligt
högre bildfrekvenser, upp till över 1 000 linjer
(Tekn. T. 1948 s. 141). Ytterligare sändare lär
vara under byggnad i större landsortsstäder,
men ett dödläge har uppstått genom att
regeringen icke vill öka sin televisionsbudget (ca 40 000
kr. under 1948) så länge som antalet mottagare
är så ringa (ca 5 000), medan industrin å andra
sidan icke vill ge sig in på en större
serietillverkning förrän regeringen har skapat möjlighet till
flera sändare och ökad programtid.
I Holland pågår experimentsändningar från en
sändare i Eindhoven. På teoretisk väg har man
kommit fram till ett 567-linjers system med 25
b/s.
I Tyskland pågick sändningar genom Deutsche
Rundfunk omedelbart före krigsutbrottet. Nu
planeras en sändare i Hamburg i brittiska zonen.
I Italien fanns före kriget experimentsändare
för 441 linjer och 45 b/s i Rom och Milano. Nu
avvaktar man framkomsten av en europeisk
standard för alt återuppta verksamheten. Italien
har annars goda geografiska förutsättningar för
televisionen — en enda sändare på någon av
lusenmeterstopparna norr om Milano täcker
hela Po-slätten, landets rikaste och mest aktiva
trakt. Ytterligare sändare i närheten av Genua
samt i Rom och Neapel täcker det övriga behovet.
I Sovjetunionen finns televisionssändare i gång
i Moskva och Leningrad, och enligt femårsplanen
skall sändare byggas i Kiev och Sverdlovsk till
1950. Man använder ett 625-linjers system.
Antalet mottagare torde icke överstiga 50 000, och
produktionen 1948 uppskattas till 10 000
mottagare av en standardtyp med 19 rör och
3% X skärm. Priset är mycket högt, men
sänktes med 25 % i mars detta år.
I Tjeckoslovakiet finns en experimentstation
och omkring 20 mottagare, och i Polen beräknar
man att med rysk hjälp få fram sändningar till
1950.
(I Kanada har det statsägda Canadian
Broadcasting Corporation börjat bygga två TV-sändare
i Montreal resp. Toronto, samtidigt som tillåtelse
har lämnats för uppförande av en privatägd
sändare i var och en av dessa städer. Licensavgiften
för mottagarna blir 10 $ per år.)
Televisionen i Sverige
Intresset för televisionen i Sverige väcktes
relativt tidigt i samband med offentliga
demonstrationer, vilka ordnades genom tidningars och
varuhus försorg i slutet av 1930-talet.
Underrättelsen om de pågående regelbundna utsändning-
arna i England och Tyskland väckte hos
allmänheten en förväntan, soin återspeglade sig i
en viss oro på radiomarknaden. I varje fall
den kommersiella balansen återställdes genom
ett mycket negativt uttalande från officiellt håll
om möjligheterna att inom en nära framtid få
till stånd television i vårt land. Lika pessimistiskt
var 1946 års rundradioutrednings betänkande i
den lilla del som rörde televisionen — denna
förklarades för vårt land belt vara en
fraintids-utopi.
Det var därför närmast en överraskning, när i
slutet av 1947 en Televisionsnämnd med
representanter från Telegrafstyrelsen, Radiotjänst, K
Tekniska Högskolan, försvaret och industrin,
tillsattes med uppgift, inte bara att idka forskning
inom TV-området, utan även att utreda
möjligheterna att införa televisionen i vårt land.
Nämndens arbetsgrupp har sedan ett par år, med ett
anslag på omkring en halv miljon kronor,
bedrivit televisionstekniska experiment på KTH.
Sändaren har byggts på högskolan efter ett
625-linjers system; mottagare finns dels på Tekniska
Museet och dels i en bil, med vilken experiment
utförs i Stockholms förorter. Ytterligare några
mottagare med upp till 20" skärm finns
utplacerade på olika håll. En modern TV-kamera har
inköpts och en kamera enligt system "flygande
ljusfläck" har byggts på KTH. Den första
offentliga demonstrationen skedde inför dagspressen i
början av juni 1949; resultatet av denna har
bedömts olika, och några tekniskt auktoritativa
uttalanden föreligger inte.
Någon större brådska anser man sig icke heller
ha, eftersom man först vill avvakta resultatet av
en konferens i Prag 1951, vid vilken man hoppas
att en europeisk standard i fråga om bildsystem
skall kunna fastställas. Tidigast 1952 anser man
att de första regelbundna TV-sändningarna för
allmänheten skall kunna äga rum, och vidare
att det skall dröja bortåt 20 år innan vi har fått
ett hela landet omfattande televisionsnät.
Med andra ord — och bokstavligt talat — den
som lever får se ...
sah
Plastgjuten golvradio. En del av det merpris som en
televisionsmottagare betingar i jämförelse med en
radiomottagare är, att den vid större skärmdimensioner måste
utföras som golvmodell. I den allmänna tendensen till
sänkning av televisionsmottagarnas pris har en amerikansk
tillverkare genomfört en sänkning från 350 till något under
250 $ tack vare rationaliseringar i tillverkningen, bl.a.
övergång från trä till plast för ytterhöljet.
För att pressa det 16 kg tunga höljet skulle med
konventionella metoder ha fordrats 4 000 t tryck och 20 min
presstid. Genom att med radiofrekvens förvärma
plastmassan till omedelbart under omvandlingstemperaturen
innan den i form av noggrant uppvägda block lägges i
pressverktyget har man kunnat klara sig med en 2 000 t
press och en presstid av 1 min. En press och två man kan
på detta sätt producera tio lådor per timme (Business
Week 14 maj 1949). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
