Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 15 oktober 1949 - Den moderna kemins plats i livsmedelsproduktionen, av Georg Borgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 oktober 1949
731
vändning för betning av säd beräknas ha ökat
staten Kansas sädesskörd med bl.a. 136 000 ton
vete samt 192 000 ton havre — ett betydande
bidrag till världshushållet.
I USA förstör råttorna årligen livsmedel till ett
värde av mer än 800 Mkr. Detta förklarar mer
än väl den omfattande forskning, som drivs
rörande råttutrotande medel. Närmare 1 500 olika
kemiska preparat har under 1947 undersökts i
detta syfte. Samtidigt prövades givetvis deras
giftighet för människan. Det hittills mest
lyckade medlet tycks vara tetraetylpyrofosfat, som
är verksamt mot råttor i mycket små
koncentrationer, men som dessutom har egenskapen att
genom hydrolys snabbt sönderfalla i för
människan ofarliga komponenter. Ett nytt tyskt
rått-utrotningsmedel är Castrix
(2-klor-4-diinetyl-amino-6-metylpyrimidin). Andra goda nyare
råttpreparat är ANTU-a-naftyl-tiokarbamid samt
natriumfluoroacetat.
Trots alla bekämpningsåtgärder orsakar råttor,
insekter och svampar i USA:s jordbruk årliga
förluster på 5 000—13 000 M$. Denna siffra
visar med all evidens hur nödvändig den barriär
är, som med kemins hjälp skyddar
livsmedelsproduktionen. Utan den vore förlusterna
säkerligen katastrofala.
Ogräsbekämpning
Den indirekta förlust, som uppstår genom ogräs,
har beräknats till 1 000 M$/år enbart för USA.
Modern ogräsbekämpning ansluter sig direkt till
de hämningsverkningar, som auxinerna utövar
i överoptimala koncentrationer och som
ytterligare accentuerats genom upptäckten av många
syntetiska föreningar med högre tillväxtaktivitet.
Populärt kunde detta uttryckas så, att man
använder sig av tillväxthormonernas giftighet i
högre koncentrationer. Användningen av giftiga
kemikalier mot ogräs är dock, som bekant, icke
principiellt ny, ej heller är det något nytt, att
dessa substanser är selektiva till sina verkningar,
vilket innebär, att de endast dödar vissa av de
besvärliga ogräsen men lämnar grödorna
oberörda. Sådana selektivt verksamma kemikalier
är många oljeprodukter (använda inom t.ex.
morotsodlingen), svavelsyra (nyttjad på vetefält
och i lökodlingar) samt de kända
dinitroorto-kresylföreningarna. Hit måste också föras de
moderna medel, kemin givit jordbruket för
blast-dödning, som har stor betydelse i t.ex. rationell
potatis- och bomullsodling. Bland dylika
kemikalier — "kemisk frost" — märks
dinitrobutyl-fenol och vissa tjärsyror. Det nya med
auxinerna, utom att de utövar sin verkan i horomonala
koncentrationer, är, att de ej verkar frätande i
kemisk mening. Utmärkande för dem är, att de
utövar sin skadegörelse i första hand på
fysiologisk väg. Pollenkornen plasmolyseras,
rottillväxten hämmas och rötterna sväller, blomut-
vecklingen hejdas, klorofyllet nedbryts,
celldelningen aktiveras i kambiet, omgivande
vävnader sprängs sönder, näringsströmmen störs och
växtens reservförråd av kolhydrater förbrukas
genom en intensifierad andning. Inom tio till
tjugo dagar har växten så störts i sina
livsfunktioner, att den förtvinar och dör. Det är framför
allt methoxon samt 2—4 D, som låtit tala om sig
i detta sammanhang. 2—4 D är 50 gånger
effektivare än naftalinättiksyra som ogräsdödande
medel. Grundvalen för denna nya användning är
dock den samtidiga upptäckten av förhållandet,
att monokotyledoner, till vilken grupp så många
av kulturväxterna räknas, icke påverkas av så
låga koncentrationer som dikotyledoner, dit
många av de besvärligaste ogräsen hör. Maskros
kan utrotas i gräsmattor, men dessvärre följer
som regel vitklövern med. Det är icke blott i de
tempererade områdenas jordbruk, som dessa
medel fått en vidsträckt användning. Även på
tropikernas sockerrörsfält har man vunnit
utmärkta resultat genom besprutningar med en
0,3 % lösning. 2—4 D har dessutom egenskapen
att successivt förstöras i jorden, vilket också
möjliggjort en kraftig ogräsbekämpning före
sådd. Detta är en principiellt ny väg
("preemer-gence treatment"). Härför utprovas dessutom
speciella kemikalier med hög aktivitet. Bland
särskilt goda sådana medel märks
natriumiso-propylxantat.
I de syntetiska auxinerna har människan i sin
hand substanser med högre verkningsgrad än
naturens egna auxiner. Kampen mot ogräs har
härigenom kunnat tas upp med effektivare
resurser än tidigare. Att helt kunna ersätta
ogräs-harven med kemikalier betyder en
jordbruksekonomisk revolution men här öppnar sig ett
nvtt och allvarligt perspektiv. Hotet mot ogräsen
vänds mot människans egen existens. Ett nytt
militärt vapen är i vardande, som riktar sig mot
en hjärtpunkt för mänskligt fortbestånd.
Växandet kan sättas ur spel. Detta är icke längre
fantasier utan så gott som verklighet. Detta vapens
användning stod inför sitt förverkligande, då det
övertrumfades av atombomben. I
arylkarbama-ten fann man nämligen redan tidigt under det
gångna kriget kemiska ämnen, som dödade
huvudsakligen enhjärtbladiga växter, till vilka
många kulturväxter hör. Därmed vänds kemins
bistånd till livsmedelsproduktionens höjande i
sin motsats. Genom att kombinera ett dylikt
arylkarbamat, t.ex. isopropylfenylkarbamat med
2—4 D eller diklorfenoxiättiksyra kan man
stoppa utvecklingen av alla fröplantor, både
sädesslag och bredbladiga kulturväxter, såsom
sockerbetor, potatis m.m.
2,4-D behåller dock sin dominerande ställning
i produktionens tjänst och skulle enligt nyare
utredningar i USA med ekonomisk fördel kunna
användas på 40 Mha/år, varigenom enbart USA:s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
