Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 november 1949 - Decca-systemets noggrannhet, av sah - Mera om robotläsaren, av sah - Avläsningsnoggrannheten vid instrumentskalor, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
820
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Kurslinjer upptagna med Decca-navigator vid
bilfärd fram och åter längs en landsväg utanför London;
hackigheten i kurvan beror pd kartans stora skala; på
flygkartor i normal skala blir kurslinjen jämn.
Decca-systemets noggrannhet. Noggrannheten hos Deccas
positionssystem (Tekn. T. 1946 s. 153. 1947 s. 378) har
demonstrerats på ett slående sätt vid en bilfärd längs en
infartsväg sydväst om London. I bilen var inmonterad en
Decca-navigator, till vilken var kopplad en nvutvecklad
tillsats, "flygloggen". Denna består av en roterande
trumma vid vilken är fäst en karta, där den tillryggalagda
sträckan inritas av en penna; denna anordning har
tillkommit särskilt med tanke på Decca-systemets användning
för flygnavigering. Skrivdonet i flygloggen drives av
Deco-meter-impulserna. Hela anläggningen väger omkring 35 kg.
Fig. 1 visar den inritade sträckan för fram- och
återresan. Som synes håller sig färddiagrammet hela tiden
inom den 15 m breda vägen, utom strax norr om Ewell
Road Crossroads. där en avvikelse har vållats av
trådbussledningar — en olägenhet som knappast torde vara aktuell
för flygplan eller fartyg (Flight juni 1949). sah
Mera om robotläsaren. I Tekn. T. 1949 s. 518
omnämnes en amerikansk maskin, som ur en mikrofilmrulle
utväljer och kopierar alla dokument som handlar om ett
sökt ämne. Den angivna hastigheten, 75 000 bilder per
minut, verkade otrolig men har nu bekräftats.
De arkiverade dokumenten — t.ex. referatkort —
fotograferas på en rulle 35 mm film på så sätt, att halva
bildrutan upptas av dokumentet och den andra halvan
av-koden (fig. 1); plats finns för att klassificera varje
dokument på sex olika sält. Kodnumren är sjusiffriga, vilket
ger tio miljoner kombinationsmöjligheter. Till skillnad från
i biblioteksklassifikationssystemen behöver inte kodningen
vara systematisk, utan klassifikationsrubrikerna får endast
ett nummer i löpande följd.
Om man nu i en sådan rulle skall välja ut alla dokument,
som hör till ett visst ämne (t.ex. "Matematikmaskiner:
elektroniska: tvåtalssystem") inskjutes motsvarande kod-
Fig. 1. Mikrofilmremsa med på ena halvan referatkort,
på den andra kodbeteckningar.
masker i selektorn, varefter filmrullarna en efter en insättes
i maskinen, där de rullas fram med en hastighet av 10 000
bilder per minut (den uppgivna läshastigheten av 60 000
bilder per minut hänför sig till att varje bild kan kodas
på sex olika sätt och sex urval således ske samtidigt). Så
snart en bildruta med de önskade kodnumren passerar
selektorn, erhålles en optisk bildsamstämmighet med
motsvarande kodmasker; en fotocell sätter då i gång
fotografering av bildrutan utan att maskinen stannar — under
en två miljondels sekund kopierar en snabblixt den
utvalda filmrutan på en rulle råfilm i maskinen.
Efter varje tagning flyttas denna råfilm en bildruta;
eftersom denna flyttning, som tar 1/30 s, icke kan ske så fort
som mikrofilmframmatningen, uppstår här ett problem:
rent slumpmässigt måste det då och då hända, att två
dokument, som man önskar välja ut, är fotograferade
bredvid varandra på mikrofilmrullen; av dessa skulle
endast den första bilden hinna tas. Problemet har lösts på
så sätt att i maskinen finns två förväljare, vilka granskar
filmen ett stycke innan den passerar selektorn. Så snart två
bilder med de önskade kodnumren kominer omedelbart
efter varandra bromsas hastigheten ner till en sjättedel, så
att råfilmen hinner växlas mellan de båda tagningarna.
När alla mikrofilmrullar i arkivet har gått igenom
maskinen tar man ut råfilmremsan där de utvalda
dokumenten har blivit fotograferade; sedan denna har framkallats
kan man antingen framställa en mikrofilmkopia eller
förstoringar i önskad skala.
Flera användningsområden utöver bibliografisk
dokumentation har yppat sig. Maskinen kan sålunda användas för
att ur elt personalregister för t.ex. militära ändamål
utvälja folk med vissa kvalifikationer för kortregistrering av
affärsdokument, för patentkatalogisering m.m. (Milit. Eng.
sept.—okt. 1949; Prod. Engng sept. 1949). sah
Avläsningsnoggrannheten vid instrumentskalor. Vid
Danmarks tekniske Højskole har utförts systematiska
försök för alt utröna vilket inflytande på
avläsningsnoggrannheten — särskilt möjligheten att uppskatta intervall — som
skalornas utseende och parallaxen kan ha.
Till att börja med bestämdes såväl teoretiskt som genom
praktiska prov ögats förmåga att skilja mellan två
närliggande streck. Förhållandet mellan å ena sidan
intervallet mellan två parallella streck, å andra sidan det största
avstånd på vilket dessa kan särskiljas, var ca 1:4 000.
Därefter undersöktes vilket inflytande på
avläsningssnog-grannheten som förorsakades av observatören, av
streck-intervallets storlek, av den relativa strecktjockleken, resp.
av visarens ställning i intervallet.
Slutresultatet blev att ögats förmåga att ånge en visares
ställning i intervallet mellan två streck är mycket säkert
då visaren ligger i skalans plan och streckintervallets
storlek är 1 mm eller mera; osäkerheten har befunnits vara
6/100 av intervallet. Om intervallet är mindre än 1 mm blir
osäkerheten minst 0,06 mm. Streckens och visarens
tjocklek visade sig vara utan märkbar betydelse för
avläsningsnoggrannheten, om de är likartade över bela skalan.
Däremot har visarens ställning i intervallet visat sig ha
betydelse på så sätt, att avläsningen blir säkrare nära
mitten av intervallet och nära delstrecken, medan
visarställ-ningar kring en fjärdedel av intervallet från strecken
räknat medför större osäkerhet. Särskilda försök som
gjordes för att utröna betydelsen av halvstreck (delstreck
för 0,5) visar att dessa halverar osäkerheten vid 5 mm
huvudintervaller, men är utan betydelse vid 1 mm
intervaller; detta överensstämmer väl med det ovan sagda om
intervallets betydelse.
De försök som har utförts för att utröna parallaxens
betydelse är icke slutförda, men de tyder på märkbara
individuella skiljaktigheter. Även om osäkerheten i
uppnåendet av den riktiga ögonställningen synes vara högst 1,8°,
dvs. 1/33 rad talar försöken i hög grad för användningen
av spegelskalor (J L Mansa & E Dønvig Schmidt i
Ingeniören 3 sept. 1949). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
