Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 november 1949 - Förgasning av kol under jord, av WS - Anrikningsegenskaper hos de röda järnmalmerna från Birmingham (Ala.), av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Borrningsplan för det andra Gorgas-försöket 1949.
D i fig. 2) ned till kolflötsen (lämpligaste avståndet mellan
hålen kommer att framgå av försöken). Mellan A och B
borras ett horisontellt förbindelsehål i flötsen och
tändningen sker i A, där även luften blåses in; gasen tas ut
genom B. Erfarenheterna från det första försöket visar, att
förbränningen kommer att konsumera ett cigarrformat
område mellan ,4 och B. Då förbränningen fortskridit
tillräckligt långt i riktning mot C och D, flyttas inblåsningen till
C och gasuttagningen till D, och man antar då att flötsen
har blivit tillräckligt porös för att garantera en
genomgång från C till D. På detta sätt fortsätter man sedan från
hål till hål och det enda arbetet som i fortsättningen behöver
göras under jord är borrningen av de vertikala hålen.
Vid FN-konferensen om världens naturtillgångar i Lake
Suceess i augusti 1949 framlades och diskuterades två
rapporter om underjordisk kolförgasning, en amerikansk
om Gorgas-försöken och en fransk, avgiven av Centre
d’Etudes et Recherches des Charbonnages de France. Enligt
den amerikanska rapporten har Gorgas-försöken klart
visat, att generatorgas med ett värmevärde av 1 100 kcal/ms
kan framställas "till en så låg kostnad som 0,56 $/milj.
kcal", vilket motsvarar en kolkostnad av 3,50 $/1 vid
gruvan. Den andra rappörten meddelade bl.a., att den
franska forskningen på den underjordiska
kolförgasning-ens område omfattar dels försök i en
experimentanläggning i Marocko, dels medverkan i fransk-belgiska försök i
Bois-la-Dame, Belgien, samt slutligen forskning vid
Charbonnages de France’s försöksstation i Montlugon. Man
väntar sig att dessa försök, särskilt de i Marocko, snart
kommer att ge tillräckliga data för igångsättning av en
anläggning i halvindustriell skala. Enligt undersökningarna
hittills skulle priset på den producerade generatorgasen
hålla sig något under 1 fr/m3, vilket borde minskas till
ungefär hälften för att processen skall bli ekonomisk. Vid
diskussionen med anledning av rapporterna påpekades
vikten av alt experimenten fortsättes, så att den
underjordiska kolförgasningen snarast möjligt blir en praktiskt
användbar metod, då denna ju är den enda som
möjliggör ett verkligt effektivt utnyttjande av koltillgångarna;
"för närvarande lämnar kolgruvindustrin lika mycket kvar
som den tar ut" (E HoDGras i Fortune apr. 1947, maj 1949;
M II Fies & W C Schroeder i Mech. Engng febr. 1948;
Chemical Engng juni 1948; Mech. Engng okt. 1949). WS
Anrikningsegenskajier hos de röda järnmalmerna
från Birmingham (Ala.). De röda järnmalmerna från
Birminghamdistriktet i Alabama, USA, visar ur anriknings-
synpunkt vissa likheter med våra blodstenar. De är av
marint ursprung och går ut i dagen i en 120 m hög
sluttning utefter Red Mountain från Red Gap i närheten
av Trussville ca 27 km nordost Birmingham i norr till
Sparks Gap ca 5 km sydväst om Bessemer i söder eller
utefter en totalsträcka av ca 54 km. Endast utefter ca
22 km från sydkanten av Bessemer i söder till Birmingham
i norr äger brytning rum. Sidostupningen åt sydost varierar
vid utgåendet mellan 10° till 30°, men lagren blir mera
horisontella mot djupet. Under det att de idag ekonomiskt
utnyttjbara tillgångarna i Lake Superiorområdet beräknas
räcka endast 30 år ytterligare antar man att tillgångarna
i Birminghamområdet med samma storlek på brytningen
som för närvarande kominer att räcka mer än 300 år.
Mäktigheten av dessa lager i Red Mountain är 60 till 90 m
vid utgåendet i Birminghamdistriktet. Redan i början av
1800-talet hade man klart för sig att Red Mountain var
en oerhörd tillgång och den största järnmalmstillgången i
Sydstaterna. Före Alabamas inträde i statsförbundet 1819
hade de första masugnarna byggts. All här bruten
järnmalm har alltid förhyttats på stället. Vad beträffar
järnmalmsbrytningens storlek var Alabama 1889 den andra
producenten i ordningen närmast efter Michigan men
passerades 1894 även av Minnesota och kom sedan på tredje
plats. Malmerna hade hög fosforhalt. År 1895 gjordes
tackjärn i Alabama till en kostnad lägre än 6 $/t och
samma år kostade en malm hållande 46 % Fe vid
lagerhuset 50 ct/t.
Redan 1893 påbörjades anrikningsundersökningar av
malmerna från Red Mountain ungefär samtidigt som
malmbrytningen påbörjades i Lake Superiordistriktet. Phillips
böl jade sitt arbete med en magnetisk röstning av malmen
och efterföljande magnetisk separation. Ugnen lämnade
110 t malm per 24 h och den till den magnetiska
separationen ingående malmen höll i genomsnitt 45 % Fe och
30 % Si02. Sligen höll 58,9 % Fe och 11,51 % Si02 och
mellanprodukten 51,1 % Fe och 21 % SiOa. Av 3 t rågods
erhölls 1 t slig. Malmen kostade 75 ct och
anrikningsoperationen 50 ct varför, 1 t 58 %-ig slig kostade 1,25
Fosforn, som uppgick till en halt i råmalmen av 0,30 %,
var lika hög i sligen som i råmalmen. Hur fint malmen
krossades var det enligt Phillips omöjligt att i någon
större utsträckning sänka fosforhalten i sligen som
fördenskull var oduglig till Bessemer-processen. Med utspädd
svavelsyra kunde emellertid fosforhalten lätt sänkas från
0,30 till 0,008 % och på detta sätt framställdes koncentrat
hållande 58 till 60 % Fe och 0,008 % P. Wilkens och Nitze
som använde samma anläggning 1896 övergav rostningen
och körde endast den torkade finkrossade uppsiktade
malmen över två Wetherill-separatorer, som med utgång
från en "hård råmalm hållande 35,5 % Fe, 17,50 % olöst
och 16 % CaC03 erhöll mellan 50 och 60 viktsprocent som
en slig med halterna 48,0 % Fe, 10,5 % olösligt och 10 %
CaCOj. Dessa första magnetiska anrikningsförsök visade
även att den mjuka malmen, "Soft ore", var lättare att
anrika än den hårda.
Mellan 1907 och 1910 gjordes anrikningsförsök och
användes även i stor skala plockband och plockbord.
Malmen hade dessförinnan krossats, tvättas i "log washers",
siktats och den grövre delen av malmen gick sedan till
plockningsavdelningarna. Den genomsnittliga järnhalten i
den utplockade delen böjdes något och kiselsyrehalten
sjönk, men skulle ett gott resultat uppnås måste arbetarna
kontrolleras noggrant.
Omkring 1910 omtalas de första försöken till separation
med koncentrerade halogensaltlösningar som tunga vätskor
enligt patent av Moxham och du Pont. Kvartsen flöt i
dessa vätskor. Materialet krossades ned under 0,15 mm
och inblandades sedan i vätskan, varefter kvartsen
avlägsnades. Försök gjordes med malm hållande 34,3 % Fe
och 44,8 % olöst. Sligerna höllo från 41,1 % Fe och 34,5 %
olöst till 53,3 % Fe och 16,90 % olöst. Järnutbytet var i
förra fallet 81,2 % och i senare 48,8 % men
anrikningsverkningsgraderna var 75,7 % och 97,2 %. Dessa försök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
