Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 november 1949 - Anrikningsegenskaper hos de röda järnmalmerna från Birmingham (Ala.), av E R—s - En ny ståltillverkningsprocess? av C S - Sot som indikator vid slaglödning, av sah - Aijala koppargruva, av W Zeidler - Den finska stenindustrins läge, av W Zeidler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258 TEKNISK TIDSKRIFT
The "Big Seam" är det mest betydande lagret. Proven
därifrån har i genomsnitt visat sig hålla 34 % Fe, 10 %
CaO och 28 % i saltsyra olöst. Alla malmer från detta
lager består av korn av sjösand, som cementerats ihop
med en mycket finkornig massa bestående av hämatit,
lera och kalksten, om kalk finns närvarande. De falla alla
vid krossning och målning sönder med en viss lätthet i de
ursprungliga beståndsdelarna, så att ett finkornigt
häma-titslam och grövre korn täckta med tjockare eller tunnare
skal av det finkorniga cementet erhålles. Efter en
ordentlig skrubbning av de grova kornen, bidrager järnhalten i
det kvarsittande cementet endast med 5 % av de stora
kornens totala järnhalt. All hämatit är fattig och hämatit
med över 60 % Fe är sällsynt. Härav framgår
svårigheterna att framställa en rik järnslig och ett järnfattigt avfall.
Sanden i "Big Seam" har en övre kornstorlek av omkring
1,651 mm och grovleken växer utefter lagrets utsträckning
mot norra ändan av lagrets utgående i dagen. "Ida Seam"
har ungefär samma grövsta kornstorlek men Upper
Ferru-ginous, som är finkornigast, har storlekar för de största
sandkornen av ca 0,6 mm. Cementmassan mellan de större
sandkornen har större hållfasthet, där de grövsta kornen
är mycket fina, som i malmen från det sistnämnda lagret.
Ehuru anrikningsförsök utförts med gods mellan 1 och 2
mm, vet man att minst 50 % av godset mellan 2 och 0,8
mm är för fattigt för att ge en rik slig och för rikt för att
ge ett fattigt avfall. Till och med mellan 0,3 och 0,4 mm
utgöres 1I3 av anrikningsprodukterna av mellanprodukter.
Man har försökt att åstadkomma renkrossning utan att
krossa de rena kvartssandkornen. Denna väg visade sig
ej framkomlig, utan man måste tillgripa vanlig
kulkvarns-malning för att åstadkomma renkrossning, om en
ekonomisk avverkning skulle kunna erhållas. Den grövre
häma-titen anrikas på bord och den nedkrossade och nedmalda
kvartsen floteras sedan bort ur hämatitslammet. Ett på
detta sätt kombinerat bords- och
flotationsanrikningsför-sök på ett stort representativt prov från "Big Seam"
lämnade en slig med 47,7 % Fe, 9,4 % CaO och 10,9 %
olösligt. Anrikning i större skala rekommenderas.
Både de mikroskopiska och de anrikningstekniska
undersökningarna är noggrant beskrivna och då även mycket
moderna finesser kommit till användning torde denna
avhandling ha mycket att ge personer, som är sysselsatta
med anrikning av kvartsrandiga blodstensmahner i vårt
land (W H COGHllX & G D COE i Bull. 464. US Bur. Mines).
E R—s
En ny ståltillverkningsprocess? I USA har preliminära
undersökningar utförda av Carnegie-IUinois vid Batelle
Memorial Institute visat möjligheten av en ny
ståltillverkningsprocess kallad "turbo hearth".
Processen kännetecknas av att tackjärnet färskas genom
tryckluft, som riktas mot smältan i en basisk infodrad ugn.
Kolets förbränning från CO till CO„ sker i ugnsrummet
utanför smältan varigenom värmeutbytet förbättras
jämfört med Thomasprocessen. Som exempel kan nedanstående
analysuppgifter nämnas
C Si Mn P N
«/o »/. »/.
Flytande insats .... ..... 3,94 1,00 1,48 0,292 0,003
Produkt ............ ..... 0,03 0,01 0,10 0,017 0,003
Thomasprocessen förutsätter för sitt upprätthållande en
mycket högre fosforhalt i tackjärnet (ca 1,7 %). Det kan
framhållas att vid det nya förfarandet synbarligen ej
någon kväveupptagning sker som vid Thomasprocessen.
Frånvaro av kväveupptagningen utgör en väsentlig fördel
hos den nya processen. Det enligt denna framställda stålet
kan därför sannolikt anses i fråga om kvalitet likvärt det
vanliga basiska martinstålet.
Den nya processen befinner sig ännu så länge i sin
tidigaste utveckling samt har endast provats i halvstor skala.
Den anses dock så pass lovande att utvecklingsarbetet
bedrives med stor energi (Iron Age apr. 1949). C S
Sot som indikator vid slaglödning. Aluminiums
egenskap att icke glöda vid uppvärmning gör det svårt att
bedöma, när arbetsstycket har uppnått en lämplig
temperatur för slaglödning. Det har emellertid visat sig, att man
som en enkel indikator kan använda sot tillsammans med
ett flussmedel som smälter vid 510°. Sotet försvinner från
metallytan vid 480°, dvs. just innan flussmedlet flyter, vilket
är det lämpligaste ögonblicket för applicering av
lodstaven (Weld. Eng. aug. 1949). sah
Aijala koppargruva. Det finska statsägda
malmletnings-och -undersökningsbolaget Suomen Malmi Oy
koncentrerade år 1945 sin verksamhet till terrängen i Kisko, Lojo
och dessas grannsocknar i sydvästra Finland, vilken på
grund av tidigare gjorda, talrika malmfynd var känd som
synnerligen rik på malmanledningar.
Elektroprospekte-ringen gav anledning till diamantborrningar i trakten av
Aijala i Kisko socken, ca 10 km VSV från den gamla
Orijärvi gruvan, där kopparmalm påträffades under ett
10—15 m tjockt jordtäcke. De noggrannare
undersökningarna utvisade, att malmfyndigheten utsträcker sig till ett
djup av åtminstone 130 m, och malmreserverna
uppskattas till minst 1 Mt. Då Suomen Malmi Oy är bildat
främst med tanke på malmletning, sålde bolaget sina
ut-mål till Outokumpu Oy, som våren 1948 påbörjade
schaktsänknings- och byggnadsarbetena. I maj 1949 hade man
hunnit så långt, att den egentliga malmbrytningen kunde
vidta.
Brytningen kommer att normalt omfatta 100 000 t/år
berg. Än så länge har man dock ej kunnat uppfordra mer
än 300 t/dygn i två skift. Malmen består av svavel- och
kopparkis (2,2 % Cu), innehållande små mängder guld
och silver. Av 100 000 t berg kommer 20 000 t
svavelkis-och 8 000 t kopparkisslig, innehållande 40—50 kg guld
och 1 000 kg silver, att kunna erhållas per år genom
användning av selektiv flotation (Uusi Suomi 18 aug. 1949).
IV Zeidler
Den finska stenindustrins läge. Exporten av den finska
stenindustrins tillverkningar är för närvarande blott en
bråkdel av exporten före det andra världskriget, vars värde
uppgick till över 40 milj. mark (då ca 4 Mkr.) årligen.
Granit levererades då till alla världsdelar. Kort efter
krigsslutet återhämtade stenindustrin sig efter krigsårens
depression, och exportens värde steg redan år 1947 till över 70 milj.
mk (1,8 Mkr.). Under fjolåret minskades emellertid
exporten kraftigt i det den uppgick blott till 30 milj. mk (0,8
Mkr.). Under första hälften av 1949 har granitexporten
dock återigen stigit till 22 milj. mk (0,6 Mkr.), vilken siffra
är större än den för den motsvarande tidsperioden under
1948.
Orsaker till exportminskningen är de höga
framställningskostnaderna i Finland. Som exempel kan nämnas,
att enligt nu gällande handelsfördrag en betydande
utförsel av granit ingår som ett led i handelsförbindelserna
mellan England och Finland, men till följd av de höga
priserna har någon väsentlig export icke kunnat ske, trots
att England är Finlands största uppköpare. Som en följd
av den finska valutans devalvering hade man väntat sig
en livligare export, men på grund av de fortgående
lönefluktuationerna synes den nytta man beräknat erhålla
genom denna åtgärd rinna ut i sanden. Även
hemmamarknaden har varit betydligt stillsammare än före kriget. Det
enda medel, som kunde förhindra försvinnandet av denna
för Finland så naturliga industrigren, är nedpressandet
av produktionskostnaderna till internationell nivå.
Genomförandet av en vittgående rationalisering inom
stenindustrin hade i Finland stora möjligheter, ty som en följd
av den föråldrade och utslitna maskinella utrustningen
utgör lönekostnaderna 80 % av produktionskostnaderna.
På grund av den bristande kapitalbildningsförmågan kan
stenbrotten emellertid icke i nämnvärd grad genomföra
anskaffningar av nya maskiner (Uusi Suomi 18 aug. 1949).
W Zeidler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
