- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
869

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 19 november 1949 - Sidrörstuber i ångpanneeldstäder, av Torsten Widell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 november 1949

869

Sidrörstuber
i ångpanneeldstäder

Docent Torsten Widell, Stockholm

621.18

På grund av de ökade kraven på ångpannornas
belast-ningsförmåga och även på grund av den vid större
anläggningar vanliga kolpulver- eller oljeeldningen har man
i allt större utsträckning övergått till att använda hell
vattenkylda eldstäder i ångpannor. Kylväggarna kan vara
byggda för självcirkulation med vertikala tuber eller för
tvångscirkulation, där man har större frihet att välja
tubarrangemang.

I kylväggar med självcirkulation utgår de vertikala
väggtuberna vanligen från horisontella fördelningslådor, som
tillföres vatten från ångdomen genom utvändiga fallrör.
Väggtuberna kan upptill sammanföras i samlingslådor med
ett antal stigrör till domen, eller också kan väggtuberna
direkt införas i domen.

För uppbyggnaden av kylväggarna kan olika
konstruktioner komma i fråga (fig. 1). I många fall använder man
tättliggande relativt grova tuber (fig. la). Denna
konstruktion är ju den i princip enklaste, men är dock
förenad med vissa olägenheter. Vid invalsning av tuberna ;
lådorna måste man av hållfasthetstekniska skäl antingen
sprida tuberna, varvid lådornas dimensioner måste ökas,
eller också måste användas dubbla lådor. Dessa
omständigheter medför ökade kostnader. Vid nyare svetsade
konstruktioner har man dock kunnat utföra kylväggarna med
enkla lådor. En olägenhet med de tättsittande grova
tuberna är emellertid det härav följande stora vatteninnehållet
i pannan, som medför större uppeldningsförluster och
längre uppeldningstid, och detta är särskilt ogynnsamt
vid intermittent drift. Generellt kan man nog säga, att
den del av vattenvolymen i en ångpanna som befinner
sig under domen bör vara så liten som möjligt.

För att undvika olägenheterna med de tättliggande
tuberna har man använt olika konstruktioner, såsom fen-

Föredrag i avd. Mekanik den 5 april 1949.

Fig. 1. Olika tubarrangemang i kylväggar; a. tättliggande
tuber, b. fentuber, c. gaffeltuber, d. sidrörstuber.

tuber (fig. 1 b) som består av vanliga tuber med påsvetsade
plattjärn, gaffeltuber (fig. 1 c) av tättliggande tuber med
samma diameter, vilka två och två förenas till en
gemensam tub till lådan, samt sidrörstuber (fig. 1 d) som består
av en huvudtub och en eller två påsvetsade klenare tuber.
Med alla dessa tre konstruktioner blir anslutningen till
lådorna vid invalsning enklare än vid tättliggande lika
grova tuber, och vid fentuber och sidrörstuber blir
vattenmängden i kylväggen mindre än vid de tättliggande grova
tuberna. Gaffeltuberna, som inte synes ha fått någon
större användning, kommer inte att vidare behandlas. De
framför allt i Amerika använda tuberna med påsvetsade
korta rundjärnsbitar behandlas ej heller.

Fentuberna användes förr i ganska stor utsträckning, men
efter kortare eller längre drifttider uppträdde i många fall
skador på såväl fenor som tuber. Anledningen till
drift-svårigheterna är att söka i den ojämna
temperaturfördelningen i fenan med en hög temperatur i fenans spets och
ungefär ångbildningstemperaturen vid fenans rot.
Temperaturen vid fenspetsen blir givetvis i hög grad beroende
av temperaturen i eldstaden, och i fig. 2 visas fenspetsens
temperatur som funktion av fenhöjden vid olika
eldstads-temperaturer enligt beräkningar utförda vid
Ängvärme-institutet1. Riktigheten av. sådana beräkningar har även
kontrollerats genom direkta temperaturmätningar på
fentuber med smältmetaller (fig. 3). Av diagrammet i fig. 2

1. Edenholm, II: Användbarheten av fentuber i ångpanneeldstäder.
I VA 1936 s. 4.

Fig. 2. Inverkan av fenans höjd
på fenspetsens temperatur vid
olika eldstadstempeiaturer;
fenans tjocklek 10 mm.

Fig. 3. Fentuber med
smältmetallproppar för
temperatur mätning.

Fenans ftö/d

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0881.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free