Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 december 1949 - Kopplingsöverföring i stora kraftnät, av L Ragnar Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
920
TEKNISK TIDSKRIFT
reaktorn representerar tillsammans med
induktansen L en elektromagnetisk energi i Li02, och
denna energi kommer efter brytningen att gå
över i kapacitansen C. Den elektrostatiska
energin i en kapacitans är i C v° och sätter man dessa
energiuttryck lika, fås alltså det värde på
spänningen, som kapacitansen måste anta för att
kunna ta hand om induktansens energi. För att
få den verkliga spänningen över kapacitansen C,
måste man även ta hänsyn till att den från
början har en spänning V0 över sig (se fig. 8).
Uttrycket för spänningen blir då
Fig. 8. Brytning av reaktorbelastning; strömmen genom
brytaren klipps av vid strömvärdet io-
liga. I nästa avsnitt kommer den forcerade
brytningen av induktiv belastning att närmare
behandlas.
Brytning av induktiv last
Det andra betydelsefulla fallet, då farliga
kopplingsöverspänningar uppstår, är vid brytning av
en stor induktans, t.ex. en shuntreaktor. I detta
fall uppstår överspänningarna uteslutande på
grund av forcering av strömmen genom brytaren.
Brytaren är nämligen avsedd att bryta 8—10 kA,
men i detta fall är brytströmmen endast 10—
100 A, varför brytaren kan tvinga strömmen
mot noll före den naturliga nollgenomgången. I
detta sammanhang kan nämnas, att även
oljebrytare åstadkommer forcering vid dessa låga
strömvärden, trots att deras
släckningsmekanism i regel är beroende av strömmen.
I fig. 8 visas en sådan shuntreaktorkrets.
Reak-torinduktansen L är i vanliga fall en eller ett
par storleksordningar större än
stationsinduk-tansen Ls, Anläggningens fördelade
kapacitan-ser tänkes ersatta ined en koncentrerad
kapacitans C på reaktorsidan och C, på stationssidan.
Det antas, att brytaren är tillslagen och en ström
går fram genom den. Då brytaren öppnas, delas
kretsen upp i två svängningskretsar, en på
reaktorsidan med L och C, och en på stationssidan
med Ls och Cs. Det förutsättes nu, att strömmen
genom brytaren forceras, den klipps av på ett
strömvärde i0. För enkelhets skull tänkes
stationssidans Ls och Cs vara sådana, att
svängningen där ej blir märkbar. I det ögonblick, som
strömmen genom brytaren klipps av, går
alltså strömmen i0 genom reaktorinduktansen L.
Strömmen genom kapacitansen C före
brytningen är liten och försummas här. Strömmen genom
där den andra termen motsvarar spänningen på
kapacitansen, orsakad av den nyss nämnda
energiövergången.
De två kurvorna på fig. 8 visar
spänningsförloppen på reaktorsidan och över brytaren, då
strömmen klipps av vid strömvärdet i„. Av
särskilt intresse är, att då maximal spänning
uppnås på reaktorsidan, så är spänningen över
brytaren liten. Först vid den andra
spänningstoppen blir spänningen stor och blir då större än
på reaktorsidan. Även om
spänningshållfastheten mellan brytarens kontakter är lägre än
hos anläggningen, kan alltså mycket väl
överslag inträffa på reaktorsidan, eftersom
spänningen på denna sida i första ögonblicket blir
större än över brytaren.
De faktorer som inverkar på överspänningens
storlek framgår av uttrycket Överspän-
ningen ökar alltså med i0 och L, men minskar,
då C ökas. I praktiska fall är emellertid
förhållandena vid forcering mycket invecklade och
speciellt sambandet mellan överspänningens
storlek och storleken på C är komplicerat.
For-ceringen kan visserligen i många fall ha
karaktären av en ren avklippning, men det är oftast
mera korrekt att utgå ifrån, att vid ett visst
strömvärde i0 strömmen börjar att brantare än
med sinusforni gå mot noll. Är brytströmmens
effektivvärde stort och alltså brytarljusbågens
energiinnehåll stort, blir lutningen mot noll
mindre brant och även forceringsströmvärdet
mindre. Att strömmen ej blir oändligt brant innebär,
att det går ström genom brytaren under en del
av svängningsförloppet, varigenom en del av
induktansens energi förbrukas i ljusbågen.
Överspänningen blir härigenom mindre. Storleken av
i0 bestämmes utom av brytarens och ljusbågens
egenskaper även av parallellkapacitansen över
ljusbågen. En ökning av denna kapacitans
påverkar ljusbågen i brytaren, så att den blir
instabil vid ett högre strömvärde; forceringen
inträffar alltså vid högre ström. Vid reaktorbrytning
utgöres kapacitansen över ljusbågen av stations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
