Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 december 1949 - Kopplingsöverföring i stora kraftnät, av L Ragnar Bergström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
922
TEKNISK TIDSKRIFT
-3&
\ j /afton
Fig. 11. Stapeldiagram au de högsta överspänningarna vid
proven i Stadsforsen år 19i8. A brytning av tomgdende linje
i (lirektjordat system, Ii brytning av reaktorbelastning 10
och 30 MVA, C brytning av tomgående linje i
petersenspole-jordat system.
detta fall med brytning av reaktorbelastning kan
spänningsberoende dämpmotstånd användas för
att minska överspänningarna. Av
stapeldiagrammen på fig. 11 framgår, att överspänningarna
håller sig inom rimliga gränser.
Ett specialfall av denna induktiva brytning,
som här behandlats, är brytning av tomgående
transformatorer. En tomgående transformator
har en mycket stor induktans och brytningen av
magnetiseringsströmmen kan i vissa fall orsaka
svårigheter. Men man har i detta fall betydligt
gynnsammare förhållanden än vid
reaktorbrytning. Ett exempel belyser detta. Vid proven med
reaktorbrytning, då oscillogrammen på fig. 9
och 10 togs, var reaktoreffekten ca 10 MVA,
vilket på 220 kV sidan motsvarar en induktans
av ca 17 H/fas. Reaktorströmmens
maximalvärde var 33 A. Den i reaktorn upplagrade
magnetiska energin vid brytning på strömmaximum
blir alltså i L f = 9 300 Ws. Motsvarande siffra
för en ordinär tomgående transformator på 60
MVA vid 220 kV blir ungefär 900 Ws. Denna
energimängd kan anläggningens kapacitanser i
regel ta hand om utan att spänningen blir för
hög. Det har också visat sig vid prov ute i
anläggningar på brytning av tomgående
transformatorer vid hög spänning, att överspänningarna
blir försvinnande små. Det betyder dock ej, att
man i alla förekommande fall slipper undan
stora överspänningar. Kapacitansförhållandena
på transformatorsidan kan nämligen vara
ogynnsamma.
Resultat frän Stadsforsproven
Fig. 11 visar ett stapeldiagram av de högsta
överspänningarna, som i något fall, i någon fas
har inträffat. Överspänningarna representeras av
Ar-värdet, dvs. den högsta uppträdande
spänningen, dividerad med fasspänningens
amplitud-värde, som är 180 kV. Den svärtade delen visar
/c-värdet med dämpmotstånd över brytaren. Den
första stapelgruppen A anger det högsta A>värdet
vid brytning av tomgående linje med
direktjor-dad nollpunkt. Under största delen av dessa prov
var endast fyra av brytarens sex brytelement
inkopplade. De olika undersökta linjelängderna
var 72, 157, 239 och 480 km. Endast vid 72 km
linjen och 239 km linjen inträffade återtändning,
en på 239 km linjen och två på 72 1cm linjen,
varav vid det ena av dessa endast tre brytelement
var inkopplade. Den andra stapelgruppen B
anger det högsta A-värdet vid reaktorbrytning. Det
erhölls vid en koppling, som står angiven
ovanför stapelgruppen. Denna koppling är ej exakt
densamma som i fig. 10, men verkan av linjen
som ligger på stationen är densamma som förut,
trots att denna linje har en petersensspolejordad
transformator i ändpunkten. I det här fallet
är visserligen båda transformatornollpunkterna
fria, så när som på att det ligger en kondensator
som överspänningsskydd i vardera nollpunkten.
Härigenom kompliceras kretsarna vid de olika
fasernas brytning, men överspänningarnas
storlek påverkas obetydligt. Reaktorsidans
överspänning begränsas av stånggapen till k = 3,5.
Proven med reaktorbrytning gjordes dels med
reaktoreffekten 10 MVA, dels med 30 MVA.
Överspänningarna blev betydligt mindre vid 30
MVA-proven, beroende på att induktansen var mindre
och strömmen större. Den tredje stapelgruppen
visar de högsta /c-värdena vid brytning av
tomgående linje med petersenspolejordad nollpunkt.
Två linjelängder undersöktes. De största
överspänningarna uppstod vid den enda
återtänd-ningen som inträffade, nämligen vid 138 km
linjelängd och med jordfel i en fas. Stationens
höga överspänning beror på
nollpunktssvängningarna.
Litteratur
1. Baatz, H: Vorgänge beim Abschallen leerlaufender
Hochspan-nungsleistung. VDE-Fachb. 7 (1935) s.35.
2. Evans, R D, Monteitit, A C & Witzke, R L: Power-syslem
transients caused by switching and faults. AIEE Träns. 58 (1939) s. 386.
3. Hunt, L F, Boehne, E W & Peterson, H A: Switching
over-uoltage hazard eliminated in high-voltage oil circuit breakers. AIEE
Träns. 62 (1943) s. 98.
4. Schroeder, T W: The cause and control of some types of
switching surges. AIEE Träns. 62 (1943) s. 696.
5. Leeds, W M & van Sickle, R C: Interruption of charging
current at high voltage. AIEE Proc. 66 (1947).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
