Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 17 december 1949 - Automatiska växellådor, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
974
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 21. Lysholm—Smiths hydrauliska växel på
Leyland-buss, med manuell manövrering av friktionskopplingarna.
förande. Dylika licensfirmor är eller var bl.a.
Leyland i England, Krupp i Tyskland och
General Motors i USA, i samtliga fall för användning
huvudsakligen i bussar. Växellådan har
friktionskopplingar, som vid direktväxel inkopplar
motoraxeln på kardanaxeln och urkopplar
konvertern. Åtminstone i Ivrupputförandet har
växellådan baktill frihjul för utgående axeln, som
verkar vid urkopplad konverter, samt i något
utförande även förställbara ledskovlar för att
strypa det roterande fluidet. General Motors
"Yellow Coach" har även friktionskoppling för
direkt anslutning av motoraxeln till växellådans
utgående axel, men i motsats till
Leylandutfö-randet är denna koppling automatisk genom
elektromagnetisk verkan vid
centrifugalinitie-ring3, sålunda efter varvtalet.
Kugghjulsväxellådorna utgöres i ovannämnda fall av vanlig typ
med inkopplingsmuffar, icke planetväxlar. Även
pedalrörelsen utnyttjas för olika inkopplingar. I
Yellow Coach-växellådan (fig. 22) användes soxn
fluidum en blandning av 95 % bensin och 5 %
mineralolja.
"Trilok"-konverter 3
Det utmärkande för denna växellåda, som torde
ha framkommit ungefär år 1933 i Tyskland, är,
att statorn är frihjulslagrad, vilket medför
fördelen, att konvertern vid högre hastigheter
även verkar som hydraulisk koppling, en
betydande fördel, som berörts i det föregående.
Åtminstone vid enfasutförande av dylik konverter
är det dock behövligt, att vid direktväxel kunna
förbinda motor- och utgående axel direkt med
varandra.
General Motors hydrauliska växellådor
I USA har General Motor tidigast av de mera
kända bilföretagen intresserat sig för hydrauliska
växellådor och kopplingar, följd av Packard,
White och några till. Den kända firman Spicer,
tillverkare av flera kända motor- och
chassidetaljer (t.ex. Spicers kardanknutar med
nålrul-lager), tillverkar en speciell bilkonverter, som
bland annat användes på ovannämnda
White-fabrikernas huss- och lastbilschassier i viss
utsträckning. En Mackbuss med Spicerkonverter
och planetväxellåda provas för närvarande hos
Stockholms Spårvägar, som för övrigt har ett
stort antal bussar med hydrauliska växellådor
av Lysholm—Smiths typ. Även planetväxellådor
av Wilsontyp med hydraulisk koppling skall
inmonteras i ett större antal av bolagets bussar.
GM-typer av konvertrar förekommer även i
England, t.ex. på Brockhouse, som visades på
Parisutställning 19473. GM torde också ha
varit den första fabrik, som utrustade personbilar
med hydraulisk växellåda som standard2.
Chrysler har ännu icke börjat använda hydrauliska
konvertrar men däremot hydraulisk koppling i
kombination med en mekanisk växellåda av
konventionellt utförande, vars kugghjul, som är i
ständigt ingrepp, in- och urkopplas medelst
förskjutbara muffar på splines.
År 1937 började GM med konverter av Lysholm
—Smiths typ för bussar (fig. 22), där emellertid
statoranordningen saknade frihjul och sålunda
vid direkt växel icke kunde rotera med övriga
hjul, omvandlande konvertern till hydraulisk
koppling med relativt hög verkningsgrad. Något
år senare utkom i marknaden en ny automatisk
Fig. 22. Lysholm—Smiths hydrauliska växellåda på GM:s
"Yellow Coach" buss; friktionskopplingen kontrolleras av
centrifugalregulator och solenoid.
Fig. 23. GM.s "Hydramatic" hydrauliska koppling i
kombination med planetväxellåda (använd bl.a. i
Shermanstridsvagnen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
