Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 17 december 1949 - Böcker - Anmälan: Heat Conduction with Engineering and Geological Applications, av Wll - Anmälan: Anwendungen der elektrolytischen Methode auf die Betz'sche Theorie der Spaltverluste an Schaufelgittern, av L Stenström - TNC: 23. Ledare, ledning, linje, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
980
TEKNISK TIDSKRIFT
som upptar större delen av boken, inledes med en
redogörelse för Fourier-serier, varpå ett stort antal
tillämpningar behandlas. Ett kapitel ägnas åt olika hjälpmetoder
för behandling av värmeledningsproblem i sådana fall,
där den rent matematiska behandlingen blir för invecklad
eller omöjlig att genomföra. Vidare behandlas olika
metoder för alt bestämma de för beräkningarna erforderliga
fysikaliska data. Arbetet avslutas med ett tillägg med
tabeller över fysikaliska egenskaper hos olika material, värden
på Gauss’ felfunktion, Besselska funktioner m.m.
Litteraturlistan omfattar 163 referenser.
Boken äv i förhållande till det invecklade ämnet lättläst
och förf har lyckats väl i att göra värmeledningsteorin
begriplig utan allt för stora krav på läsarens matematiska
kunskaper. Ett stort antal räkneexempel med resultaten
angivna bidrar även till att göra arbetet lämpat för
självstudier. Wll
Anwendungen der elektrolytischen Methode auf die
Betz’sche Theorie der Spaltverluste an Schaufelgittern,
av M Ali Hassan. Mitt. Inst. Aerodyn. ETH Zürich.
Lee-man, Zürich 1949. 73 s., 46 fig. 9 sfr.
I denna doktorsavhandling har, liksom i många andra
skrifter, en elektrolytisk potentialtank visat sig duga som
hjälpmedel vid lösandet av potentialströmningsproblem.
Metoden grundar sig på en analogi mellan jonernas rörelse
i elektrolyter och det hydrodynamiska strömningsfältet vid
inkompressibel strömning och utan inre friktion. Genom
att i det elektriska fallet välja lämpliga randvillkor kan
den elektriska potentialen direkt bringas motsvara den
hydrodynamiska.
Med hjälp av denna analogi har förf. bl.a. kartlagt
strömningsfältet kring skovelgitter. Inledningsvis bestämmes
potentialen intill väggarna av en rektangulär kontur, dels
teoretiskt, dels i potentialtank. På båda dessa sätt
bestämmes senare även potentialförloppet invid väggarna av ett
spaltgitter vid tvärströmning. Vid jämförelse av de
teoretiskt och praktiskt erhållna resultaten finner man, alt
den elektrolytiska metoden för bestämning av
potentialförlopp är mycket noggrann.
Förf. framlägger vidare en teori för spaltförlusten vid
skovelgitter. Härmed menas den förlust, som vid
exempelvis turbiner och kompressorer uppstår genom
överströmning i spalterna mellan maskinens fasta och roterande del.
I anslutning till denna framställning anföres formler för
motståndet i två extremfall, behandlade av Betz. Det ena
fallet rör spaltförlusten vid en ensam skovel som funktion
av spalttjockleken, medan det andra rör motsvarande
förlust, då skovlarna står mycket tätt. Vid skovelsystem, som
utgör mellanting mellan dessa ytterlighetsfall, visar förf.
att spaltförlusterna kan beräknas ur potentialfördelningen,
som enklast bestämmes med hjälp av en elektrolytisk
potentialtank. L Stenström
TNC
23. Ledare, ledning, linje
Mer än fem år har förgått sedan TNC på grund av en
inkommen förfrågan tog upp de i rubriken nämnda
elektrotekniska termerna till diskussion — och gick bet på
uppgiften. Det visade sig att bruket av dessa termer var
så olika inom krafttekniken och teletekniken — och
dessutom inte enhetligt inom vardera för sig — att något
bestämt besked om ordens innebörd ej kunde ges.
Diskussionen lades ner, i väntan på att frågorna av sig själva
skulle mogna.
Det kom in nya förfrågningar, utredningen togs upp på
nytt, men måste efter en tid avbrytas av samma skäl som
förut. Detta upprepades flera gånger. I dessa dagar har
emellertid en förnyad diskussion kommit läget att klarna,
dels positivt genom att samförstånd nåtts i vissa punkter,
dels negativt genom att vissa motsättningar kommit att
framstå ännu skarpare än förut, och TNC får nöja sig
med att referera detta blandade resultat och i övrigt
hoppas på framtiden. Här följer definitioner på termerna i
fråga och några andra därmed besläktade.
strömkrets, sluten väg för elektrisk ström, vari
inbegri-pes såväl lednings- som förskjutningsström
strömbana, väg för elektrisk ström, utgörande större eller
mindre del av strömkrets
ledare, 1 (allmänt:) ämne eller kropp med god förmåga
att leda elektrisk ström, 2 (oftast:) metalltråd eller annan
långsträckt metallisk kropp med konstant tvärsnitt, vilket
kan vara antingen sammanhängande eller uppdelat med
1 regel oisolerade delar
blank ledare, ledare 2 utan isolerande hölje
ledarpart, tråd e.d. eller grupp av trådar e.d., utgörande
element i uppdelad ledare
ledning, anordning för elektrisk strömöverföring, antingen
/1= blank ledare eller 2 bestående av isolerad ledare eller
kombination av isolerade ledare; ledning kan dessutom
vara 3 ledning för krafttekniskt bruk, bestående antingen
av en eller flera blanka ledare eller av ledning enligt 2,
jämte tillhörande isoler- och stöddetaljer, 4 ledning för
teletekniskt bruk, bestående antingen av en eller flera
blanka ledare eller av ledning enligt 2, jämte tillhörande
kondensatorer, transformatorer, pupinspolar, förstärkare
o.d.; jfr linje
blankledning, ledning med blanka ledare
ledningspart, enskild isolerad ledare i en av flera
hoplagda ledare bestående kraftteknisk ledning 2
enkelledning, 1 ensam ledning 3; 2 ledning 4 med endast
en ledare; jfr dubbelledning
dubbelledning, / två ledningar 3 för samma överföring
anbragta jämsides, t.ex. för ökande av driftsäkerheten;
2 ledning 4 med två jämsides förlagda ledare
friledning, ledning 3 förlagd utomhus och bestående av
mellan stolpar eller andra stöd fritt från varandra
uppspända ledare, jämte tillhörande isolatorer, krokar, reglar,
stolpar o.d.; jfr luftledning
Termen kabel användes inom elektrotekniken i en
mångfald betydelser, och språkbruket har icke hunnit stadga
sig tillräckligt för att fullständiga definitioner skulle
kunna ges. Den vanligaste betydelsen inom såväl kraft- som
teletekniken är i korthet uttryckt denna: kabel, en eller
flera ledare eller ledningar inom gemensamt vattentätt
hölje, t.ex. jordkabel, sjökabel
kabelpart, enskild isolerad ledare i flerledarkabel
hängkabel, kabel avsedd för upphängning, oftast på
bärlina
luftledning, i luften upphängd ledning jämte bärande
konstruktioner; luftledning är en sammanfattande
benämning för friledning och på stolpar eller andra stöd
utomhus upphängd hängkabel
Även i fråga om ordet linje, använt i detta sammanhang,
är språkbruket vacklande. Kraft- och teletekniken har
dock kunnat enas om följande allmänna definition:
linje, utomhusledning eller jämsides förlagda
utomlius-ledningar, jämte ev. tillhörande isoler- och stöddetaljer;
karakteristiskt är att ordet företrädesvis användes för
långa sådana ledningar, särskilt som förled i ssgr eller
när man bortser från det konstruktiva utförandet, t.ex.
linjeisolator, linjeställverk, linjeingenjör, fel på linjen
Anm. Inom krafttekniken kommer begreppet linje
mycket nära begreppet ledning 3, och ordet ledning användes
där ofta i stället för linje, framför allt när ovannämnda
karakteristiska villkor ej är fyllda. Inom teletekniken kan
ledning ej inbegripa isoler- eller stöddetaljer.
kanal, teleteknisk överföringsväg för meddelelse där
överföringen sker inom vissa bestämda frekvensband, till vilka
omformning göres med hjälp av särskild stationsapparatur
förbindelse, teleteknisk överföringsmöjlighet för
meddelelse mellan två stationer
Anm. Förbindelse är alltså ett i förhållande till kanal
överordnat begrepp. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
