Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 24 december 1949 - TNC: 24. Naturmaterial och konstmaterial, av J W - Insänt: Stor-Stockholms vattenförsörjning — behov av samordning, av Bo Carlstedt och Georg Björkholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1004
TEKNISK TIDSKRIFT
TNC
24. Naturmaterial och konstmaterial
Vissa materialnamn, t.ex. ull, mjöl, smör, sand, sten, har
från början använts enbart för vissa bestämda från
naturen hämtade material, eventuellt tekniskt behandlade.
Så småningom har man emellertid tillgripit samma ord för
tekniskt framställda material med kemiskt, eller i
struktur-eller hållfasthetshänseende osv. liknande egenskaper,
särskilt om dessa tekniskt framställda material kan användas
i stället för de naturliga. I regel lägger man då till en
förled (eller ett attribut, se nedan), t.ex. cellull, trämjöl,
kokos-smör, stålsand, tegelsten. Ibland saknas emellertid sådan
förled fastän man inbegriper tekniskt framställt material, och
därför måste man när man talar om det från naturen
hämtade materialet ofta förtydliga dess benämning med
förleden natur-, t.ex. naturmaterial, natursaft, natursten,
eller på annat sätt, t.ex. äkta pärlor, mejerismör.
För de tekniskt framställda materialen användes ofta
förleden konst-. Svenska Akademiens stora ordbok,
östergrens Nusvensk ordbok och TNC:s kartotek innehåller 35
termer av detta slag: Aonsfasfalt, -dun, -elfenben, -fett,
-fiber, -flott, -foder, -grädde, -gummi, -gödsel, -harts,
-honung, -horn, -is, -ister, -jäst, -kork, -lim, -läder,
-marmor, -massa, -material, -ost, -papp, -sandsten, -siden,
-silke, -skiffer, -smör, -sten, -tagel, -trä, -ull, -vax, -vin.
Vissa av dessa termer skulle egentligen kräva
anmärkningar, vilka dock måste förbigås här. Ibland använder man i
stället för konst- de fristående attributen konstgjord,
artificiell, med samma betydelse. Andra ord med liknande
innebörd är syntetisk, som betyder framställd på
kemiskteknisk väg, efterleden -imitation, som betyder ämne eller
föremål avsett att efterlikna ett annat ämnes eller
föremåls utseende och att ersätta det för ett eller annat
ändamål, och -ersättning eller -surrogat, som är ämne avsett
att för något ändamål ersätta ett annat ämne.
Vad ligger då i konst-, t.ex. konststen? Först och främst
förutsätter ordet att det också finns natursten; vidare skall
konststenen ha vissa karakteristiska egenskaper
gemensamma med naturstenen, såsom hårdhet, okänslighet för
värme och kemiska angrepp, användbarhet för
byggnadsändamål o.d. I fråga om materialets sammansättning kan
man tänka sig alla variationer från något slags keramiskt
material eller betongmaterial till en sammankittad
produkt av smådelar av natursten, som bildar huvudmassan.
Det har i något specialfall föreslagits att konstmaterial
av sistnämnda slag, där mera generellt huvudmassan
utgöres av naturmaterialet, skulle vara det enda som skulle
få gå under benämningen konstmaterial, medan andra
tekniskt framställda material skulle kallas -imitation,
-ersättning e.d. Detta förslag har emellertid inte stöd i de
konstmaterialnamn som redan finns, såsom framgår av de
uppräknade 35 "konst"-termerna. I stället skulle man kunna
tänka på sådana attribut eller förleder som regenererad,
regenerat-, renovat-, vilka alla syftar på att materialet
förnyas. För det ännu mera speciella fallet att smådelar av
naturmaterialet sammansättes till en ersättningsprodukt
kunde man använda förleden aggregat- e.d. Man skulle
på så sätt få termer i stil med "regenererat gummi",
"re-novatmassa", "aggregatmarmor". Skulle namn av sådan
innebörd få ökad aktualitet måste problemet dock angripas
grundligare. J W
Insänt
Grundvatten eller ytvatten?
I sin uppsats "Stor-Stockholms vattenförsörjning —
behov av samordning" i Tekn. T. 1949 s. 777 har vatten-
verkschefen Georg Björkholm bl.a. vidrört frågan om
försörjning av större samhällen med grundvatten. Till att
börja med skriver Björkholm beträffande
förortskommu-ner utanför Stockholm, som ämnar övergå till
centralvattenförsörjning, att en sådan kommun kan, "finna det
frestande att ta i anspråk eventuella grundvattentillgångar.
Härigenom får man ofta ett billigt vatten, vilket kan komma
väl till pass under de första ekonomiskt sett svåra åren.
Då är i allmänhet inte heller fordringarna från
konsumenternas sida på vattnets beskaffenhet särskilt stora." Menar
Björkholm att ett grundvatten i de flesta fall skulle vara
av sämre beskaffenhet än ett kemiskt renat ytvatten?
Troligtvis inte, men ordalydelsen kan ge anledning till
missuppfattning.
"Det finns", skriver Björkholm vidare, "tyvärr flera
exempel på hur värdefulla grundvattentäkter spolierats genom
för kraftig åderlåtning eller att dyrbara renings- och
pumpverk för grundvatten måst nedläggas långt före en
normal avskrivningstid, då vattentillgången, visat sig
otillräcklig." Dessa exempel, som endast vittnar om ett
felaktigt handhavande av grundvattentäkter, får väl inte tas
till motivering för att grundvatten ej bör utnyttjas. En
ansvarig förslagsställare måste givetvis se till, att den
grundvattentäkt han påvisat ej utnyttjas mer än den enligt
utförd provpumpning visar sig kunna tåla. Härvidlag är
den nya vattenlagen och nödvändigheten att få alla nya
större vattentäkter legaliserade en ytterligare garanti för
att vattentäkten ej felaktigt utnyttjas. Risken för att
renings- och pumpverk inte skall kunna avskrivas inom
normal tid är ju i så fall lika liten som för ytvattenverk.
Björkholm kommer så till följande slutkläm i sin
behandling av grundvattenfrågan: "Man bör därför som regel
varna kommuner, där en betydande folkmängdstillväxt
väntas, för att även temporärt tillgodose sitt vattenbehov
med grundvatten, detta särskilt i fråga om kommuner
inom Stor-Storstockholmsområdet. I varje fall har
grund-vattenförsörjda kommuner skäl att, då ökade krav på
vattenkvaliteten påfordrar anläggning av mera omfattande
reningsverk, såsom avhärdningsverk, fällnings- och
snabb-filteranläggningar etc., ta sin vattenfråga under ytterligare
övervägande." Här lyser de lokalpolitiska avsikterna
tydligt igenom mellan raderna. Därmed må vara hur som
helst, det olyckligaste är i varje fall den generella
formulering som givits. Vid närmare eftertanke torde väl lätt
inses att frågan grundvatten eller ytvatten, oavsett
samhällenas storlek överhuvudtaget, ej kan ges någon generell
formulering utan måste bedömas teknisk-ekonomiskt i
varje särskilt fall. Bo Carlstedt
Att de uttalanden om grundvatten, som jag mera i
förbigående gjort i min uppsats skulle kunna ges den generella
innebörd, som civilingenjör Carlstedt tillmätt dem, finner
jag i hög grad anmärkningsvärt. Det synes mig tvärtom
med all önskvärd tydlighet framgå, att det här gäller
Stor-Stockholmsområdets speciella förhållanden». Det är i
vart fall om dessa och likartade problemställningar frågan
rör sig. Att man också just i det fallet av anförda skäl bör
gå fram med alldeles särskilt stor försiktighet, då det
gäller att basera en kommuns vattenförsörjning på
grundvatten, anser jag allt fortfarande riktigt. Jag stöder denna
uppfattning bl.a. på flera exempel av både äldre och yngre
datum från Stockholms norra förorter. I detta
sammanhang tillåter jag mig också hänvisa till Klas Sondéns
uppsats "Några vattenledningsgeografiska studier rörande
Stockholm och dess omnejd" i Svenska Stadsförbundets
Tidskrift 1925, där ban ingående berör
Stor-Stockholms-områdets vattentäktsfråga.
Ett allmänt fördömande av grundvattens användning
inom vattenledningstekniken vare mig självfallet fjärran.
Det är uppenbarligen av största betydelse, att landets
grundvattentillgångar, i de fall då fullgoda tekniska och
ekonomiska skäl tala därför, väl utnyttjas, men detta är
ju en helt annan fråga. Georg Björkholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
