Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 7 januari 1950 - Ångkraftens roll i svensk kraftförsörjning, av Gösta Nilsson - Anodmaterial för katodskydd mot korrosion, av J Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 9. Normalt tillgänglig
vattenkrafteffekt i procent av
års-medeleffekten jämförd med
beräknad under dagtid tillgänglig
fjärrvärmekrafteffekt (enl.
utredning för Göteborgs Stads
Elverk).
Fig. 10. Vattenkraftoberoende
belastning (prima belastning
inom Statsblocket 1945—46) i
medeltal per månad, i procent av
årsmedelvärdet, jämförd med
beräknad under dagtid tillgänglig
fjärrvärmeeffekt (enl. utredning
för Göteborgs Stads Elverk).
mindre skala för att få erfarenhet på området.
Om man antar, att 70 % av bostäderna i städer
med mera än 20 000 invånare skulle uppvärmas
från fjärrvärmeverk, beräknas dessa kunna ge
en maximieffekt av 700 MW och en
energiproduktion av i genomsnitt 1 600 MkWh.
För att göra en ekonomisk jämförelse mellan
kraftproduktion i vattenkraftstationer,
kondenskraftverk och fjärrvärmekraftverk måste man
för de sistnämnda göra en kostnadsuppdelning
mellan fjärrvärmeproduktionen och
elkraftproduktionen. Tanken har därvid varit, att
kraftproduktionen skall täcka samtliga
merkostnader, som uppstår genom utökningen till
produktion av elkraft. Det visar sig då, att
vattenkraften är billigast vid nuvarande
utbyggnads-och bränslekostnader, men fjärrvärmekraften
blir givetvis å andra sidan billigare än elkraft
från kondenskraftverk.
Den vid fj ärrvärmeverk framställbara kraften
låter sig på ett rätt naturligt sätt infoga i landets
allmänna kraftproduktionsschema. Den skulle
komma in under sådan tid på året, då dels
vattenkrafttillgången är lägst, dels belastningen är
högst såsom framgår av fig. 9 och 10. En
förutsättning är, att dygnsvärmebehovet genom
acku-mulering konverteras till en dagkrafttillgång.
Däremot kan fjärrvärmekraften icke i
nämnvärd utsträckning anpassas efter
flerårsvariatio-nerna i vattentillgången. Det är
nationalekonomiskt oriktigt, att ångkraft produceras i
landet under sådana år, då vattenkrafttillgången
är tillräcklig för att helt täcka behoven. Omvänt
kan sägas, att om fjärrvärmekraft regelbundet
skulle produceras i den utsträckning, som
uppvärmningsbehovet medger, så minskas knappast
behovet av kondenskraftverk för täckande av
energibrist under torrår. Man får nog tills vidare
ställa sig något avvaktande till frågan om
fjärrvärmekraftverkens framtida möjligheter i ett
vattenkraftland soin Sverige. Bl.a. måste man
också övervinna betänkligheterna mot de ökade
riskerna vid krig med denna metod att
långtgående centralisera bostadsuppvärmningen.
Inget område inom krafttekniken har de se-
naste åren intresserat den stora allmänheten så
som atomkraften. Man har i första ögonblicket
trott, att atomenergin skulle kunna medföra en
enorm omvälvning av kraftförsörjningen.
Emellertid synes man ha anledning till en viss
skepsis mot detta. För närvarande förefaller det
troligast, att ett atomkraftverk bäst skulle kunna
byggas såsom en turboelektrisk ångkraftstation.
Det kan med stor säkerhet förutsägas, att
anläggningskostnaden för ett dylikt atomkraftverk
skulle bli större än för ett lika stort koleldat
ångkraftverk. Själva byggnaden och den
elektriska utrustningen kommer kanske inte att
påverkas så mycket, men den mekaniska delen
måste bli åtskilligt dyrare. Schweiziska
beräkningar från 1947 visar, att atomkraftverket
skulle kunna konkurrera med ångkraftverket
vid utnyttjningstider, som överstiga 2 500 h/år.
Först när vi blir tvungna att använda
ångkraftverk för att regelbundet ta bottenbelastningen
torde atomkraftverk kunna bli ekonomiskt
motiverade i vårt land.
Anodniaterial för katodskydd mot korrosion. När en
i marken nedgrävd järnkonstruktion (rörledning o.d.)
korroderar, beror detta oftast på att en elektrisk ström
flyter från metallen till omgivande fuktig jord. Olikheter
i ytbeskaffenhet och jordsammansättning betinga
strömmens uppkomst. Det gäller för teknikern att få strömmen
att upphöra eller att vända sin riktning. Detta kan ernås
antingen genom att släppa ström från en generator eller
från små galvaniska element i lämplig riktning genom
systemet (Tekn. T. 1949 s. 565). Tre metaller äro
lämpliga som anodniaterial i ett sådant skyddselement: zink,
magnesium och aluminium. Erfarenheten har visat, att det
mest ekonomiska och effektiva materialet är en legering
av magnesium med ca 6 % aluminium och ca 3 % zink.
Rent teoretiskt skulle man få största antalet
amperetimmar från aluminium, som har låg ekvivalentvikt, och man
skulle få högsta spänningen från magnesium. Men rent
aluminium ger korrosionsprodukter, som verka
isolerande och höja motståndet.
En mera ingående diskussion av dessa för- och nackdelar
leder till att ovan nämna magnesiumrika legering kan
rekommenderas soin varande i de flesta fall den mest
ekonomiska. Skyddsanoderna skola vara i ledande förbindelse
med den järnkonstruktion, som skall skyddas, och
nedgrävda i marken med lämpliga mellanrum. De kunna vara
effektiva både fem och tio år utan att behöva förnyas
(N Bruce Bagger i Mäter. Meth. juli 1949). J Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
