- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 80. 1950 /
35

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 21 januari 1950 - Utvecklingen av Ljungströms ångturbin och luftförvärmare, av Fredrik Ljungström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

/I januari 1950

35

Fig. 5. Turbingenerator för 7 000 kW, monterad direkt på kondensorn.

första början, fig. 4, skiljer sig från den
nuvarande, som har radiella tätningar, däri, att den
var utförd för axiell tätning i likhet med den vid
denna tid främträdande parsonsturbinen. De
roterande och stillastående delarna i turbinen
justerades till ett axiellt minimalt spelrum
sinsemellan med ett antal sammankopplade skruvar,
som tillät justering av axialläget hos turbinens
sidokammar och labyrintplattor även då
turbinen var i gång. En anordning fanns således, som
avsåg att möjliggöra ernåendet av minsta
möjliga spelrum och därmed minsta möjliga
läckför-luster i turbinens axiella tätningar.

Det med denna tätningskonstruktion avsedda
resultatet kunde emellertid under försöken
endast uppnås under kortare tidsperioder på
kanske några dagar. En tendens till ökade axiella
svängningar kunde icke helt övervinnas med för
ändamålet anbringade dämparkolvar, och
axial-tätningarna förslets härvid till ett för praktiska
ändamål otillåtet stort spelrum, vartill även
bidrog att turbinskivorna under
värmespänningens påverkan skålade sig och på så sätt
ytterligare ökade spelrummet och ångläckningen. Den
första försöksturbinen nådde därför ej fram till
ett resultat, som medgav tillfredsställande
driftsäkerhet, men den uppvisade en egenskap, som
vid tillfället var långt viktigare, nämligen en
termodynamisk verkningsgrad av över 70 %, ett
enastående resultat med denna lilla turbin,
konstruerad för 500 kW belastning. Resultatet
verifierades av in- och utländska fackmän och
möjliggjorde anskaffandet av nödigt kapital för
turbintyper vidare fulländning. Antalet
medhjälpare kunde nu utökas och turbinens utveckling
med hänsyn till detaljernas praktiska
utformning kunde fortgå med hjälp av en växande stab
av unga teknici.

Under det följande utvecklingsarbetet omarbe-

tade jag turbinens tätningsdetaljer och övergick
därvid från axiell till radiell tätning, varvid de
radiella glapprummen icke kom att påverkas av
de små axiella svängningarna. I samband
härmed blev det nödvändigt att göra turbinen
radiellt värmeelastisk. Vid en ångtemperatur av
t.ex. 350°C i turbinens centrum faller
ångtemperaturen på sin väg ut till avloppet omkring
320°C och de radiellt utanför varandra belägna
skovelringarna, turbinens med labyrinttätningar
försedda sidoplattor samt turbinskivorna
uppbärande skovelringarna uppvisar sinsemellan
temperaturskillnader, som t.ex. i nämnda fall
uppgår till eller närmar sig 300° C mellan
labyrintplattor och turbinskivor. Turbinens ytterst
koncentrerade byggnadssätt nödvändiggör att dessa
olika organ skall trivas vid varandras sida utan
permanent formförändring, orsakad av termiska
påkänningar.

Problemet löstes av mig genom konstruktionen
av expansionsringen eller ledgångsringen, fig. 2,
där en sådan ring är anbragt som ett ledbart
samband mellan en skovelring och en den
uppbärande turbinskiva. Uppvärmes nu
skovelring-en snabbt vid pådragning av ånga, uppstår en
eftersläpning i uppvärmningen av turbinskivan
med dess större massa, och skovelringen
erhåller alltså relativt turbinskivan en mer eller
mindre plötsligt vidgad diameter. Ledgångsringen
inställer sig därvid med ökad konicitet mot det
parti, som har den högre temperaturen, och
tur-binringen bibehåller sin centrering i förhållande
till turbinskivan, samtidigt som ledgångsringen
är i det närmaste fri från värmespänningar.
Ledgångsringen användes som förband mellan olika
partier av turbinskivorna och på andra sådana
ställen, där utpräglade temperaturdivergenser
uppkomma. Turbinen har på detta sätt gjorts
oöm för plötslig uppvärmning och utmärker sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:35:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1950/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free