Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 28 januari 1950 - Böcker - Taschenbuch für Bauingenieure, av Bernt Schubert - Handbibliothek für Bauingenieure, del 1, bd 4, av Åke W Bergman - AB Borgsjöverken - Trico-Folberth Ltd. - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/I januari 1950
75
Förf. som är professor vid Tekniska Högskolan i Berlin
utgav 1943 under medverkan av ett stort antal
byggnadsfackmän sin första upplaga av denna bok, som avsåg att
i handbokens form behandla byggnadsteknikens hela
område, dock utan att ingå på sådana frågor, som endast
intresserar ett fåtal specialister, och ej heller uppta sådana
tabeller, som redan finns i nuvarande tabellverk. Den
första upplagan slutsåldes mycket snart och arbetet med
en omarbetad andra upplaga påbörjades, vilken dock ännu
ej är färdig. På grund av stor efterfrågan (i Tyskland)
har därför nu ett nytryck av 1943 års upplaga utgivits, i
vilken upptäckta fel har ändrats men innehållet i övrigt
blivit oförändrat.
För dem som ej känner till 1943 års upplaga kan
meddelas, att i boken först behandlas de grundläggande
vetenskaperna: matematik, mekanik och hållfasthetslära,
varefter byggnadsstatiken och byggnadsmaterialläran följer
och efter dessa alla tillämpningsområdena: vägbyggnad,
brobyggnad etc. De sista kapitlen behandlar betong-,
järn-och träkonstruktioner samt byggnadsmaskiner. Bokens
format är, vad tjockleken beträffar, i största laget för att göra
skäl för namnet "Taschenbuch". Kombinationen mycket
finstil och utländskt språk kan måhända verka
avskräckande på svenska läsare. Papperskvaliteten är bättre än i
vanliga tyska efterkrigsböcker.
De tyska byggnadshandböckernas glanstid här i Sverige
är säkerligen förbi, eftersom vi de senaste åren begåvats
med svenska verk av hög kvalitet. Beträffande tabeller är
vi fortfarande i stor utsträckning hänvisade till tyska, men
sådana ingår ej i ovannämnda verk. Som slutomdöme kan
sägas, att boken är Tysklands motsvarighet till vår handbok
"Bygg" (Tekn. T. 1948 s. 541) och således endast kan
intressera i den mån den framlägger andra (och bättre) metoder
och behandlar andra detaljer än vår svenska
byggnadshandbok. Detta synes dock ej ha skett i någon större
omfattning i det nu utgivna nytrycket, men förf. lovar ju att
återkomma med en helt omarbetad upplaga. Bernt Schubert
Handbibliothek für Bauingenieure, del 1:
Hilfswissen-schaften, bd 4: Vermessungskunde, 3:e uppl., av Martin
Näbauer. Springer-Verlag, Berlin 1949. 435 s., 460 fig.
36 DM.
Förf. vänder sig med denna bok till de byggande
ingenjörer, som vill tränga lite djupare innanför
mätningskonstens gränser. Boken är alltså ingen hand- eller
uppslagsbok utan en lärobok till tjänst för undervisning eller
självstudium.
Innehållet är sammanställt under de fem
huvudrubrikerna: elementär felteori, instrumentlära, mätningslära,
kartframställning och utsättningar. Dessa avdelningar
innehåller ungefär vad man brukar återfinna i läroböcker av
liknande typ. Man lägger här dock märke till, att mer än
en tredjedel av mätningsläran handlar om
fotogram-metriska mätningar. Förf. har hela tiden bemödat sig om
att ge läsaren en god inblick i instrumentens och
mätningsmetodernas felteorier. På grundval av dessa har han
genomfört olika felundersökningar, varigenom läsaren
erhåller uppfattning om metodernas inbördes noggrannhet
och om vilka resultat i punktbestämningsskärpa, som
kan ernås i de olika fallen.
I en lärobok med så sent tryckår som denna saknar man
beskrivningar av de sedan ett tiotal år tillbaka ganska
allmänt förekommande moderna teodoliterna och
avvägningsinstrumenten. Vidare kan påpekas, att vi här i
Sverige använder i vårt tycke bättre metoder för
längdmätning än de i denna bok beskrivna.
Förf. påpekar i företalet, att han ej avsett att ingå på den
högre geodesin (astronomisk ortsbestämning, triangelmätning
av högre ordning etc.), men till hjälp för intresserade har
han givit talrika litteraturhänvisningar. Åke W Bergman
AB Borgsjöverken, Alby, beskriver i en folder sina
självbärande kubbgolv (Tekn. T. 1949 s. 797).
Trico-Folberth Ltd., Brentford, England. Ett 26-sidigt
illustrerat prospekt "For safer driving" behandlar av
firman tillverkade biltillbehör, vindrutetorkare,
riktningsvisare, signalhorn, backspeglar o.d.
Problemhörnan
Problem 8/49 var följande: "Två raka stegar med
längderna a och b uppställas korsvis i en trång gatupassage.
Det gäller att beräkna stycket h om gatubredden c är
känd eller c om h är känd. Bestäm c om a = 100, b i= 116
och h i= 35."
Att bestämma h när a och b äro
kända, är en skäligen enkel uppgift. Med
beteckningar enl. fig. erhålles
där X = yV2 — c2 och y =\Jb2—c2
Det inses av ekv. (1) att om x och y vore ohmska
motstånd, kommer h, konstruerat enl. fig., att representera
ersättningsmotståndet till x och y när dessa äro
parallellkopplade.
Mera invecklat är det att bestämma c när a, b och h äro
kända, enär räkningen leder till en ekv. av 4:e graden.
Man erhåller
b’- — y2 = a2 _ X2 (2)
och vid kombination med (1)
z3 (z — 4 h) = d* (3)
där z = x + y och d- — b2 — a-
Av (3) inses att
z,= x + y>4:h
varvid z i praktiska fall ej kan vara särskilt mycket större
än 4 h. Detta framgår redan av fig. — I det numeriska
exemplet är 7ii=35, varför z måste överstiga värdet 140.
Genom passning erhåller man zi= 144 (exakt), varav
slutligen c i= 80. Denna lösning har insänts av H Hägglund. —
Sign. S Ke sätter A~i=4 h/di= 2,381 och erhåller i st.f. (3)
z* — k z3 — 1 = 0 (4)
dvs.
z = k + z~3 (4 a)
Insätter man i högra membrum successivt z i= k, z i=
s= k + k~B osv., erhålles följande potensserie för den
positiva reella roten till 4
z = k + k~~3 — 3 ic —7 + 15 k —« — 91
För k i=2,381 erhålles härav z i= 2,449 och slutligen
c i= 80.
Passningsmetoden har även använts av sign. Ög, som i
fråga om ingenjörsbetonade uppgifter anser en intelligent
passning långt bekvämare än exakta lösningsmetoder. En
liknande åskådning kommer till uttryck i dr-ing. E
Palmblads lösning, som baserar sig på en differenstabell,
erhållen genom några antagna värden på c. Med tillhjälp
av Newtons interpolationsformel erhålles härefter c med
4 riktiga decimaler. Dr Palmblad hänvisar till sin artikel
i Tekn. T. 1947 s. 845: "Approximativ integration".
I övrigt har uppgiften behandlats av E Envall, E Seger,
N F Enninger och T Ygge, som använt exakta
lösningsmetoder.
Problem 1/50. Hur skall en dörrstopp placeras för att
reaktionen i gångjärnen skall bli ett minimum när dörren
slås upp? Massfördelningen i dörren anses likformig.
A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
