Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 18 februari 1950 - Samordning i sjöfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
I TEKNISK TIDSKRIFT
Samordning i sjöfarten
I sitt remissutlåtande över 1944 års
hamnutrednings betänkande "Svensk
hamnbyggnadspolitik", har Svenska Teknologföreningen
tillstyrkt ett förslag — framfört av Lotsstyrelsen
i dess eget remissyttrande — till inrättandet av
ett centralt ämbetsverk, en "Kungl.
Sjöfartsstyrelse", i vilket skulle samlas de organ, som nu
handlägger sjöfartens tekniska frågor.
Nu ligger dessa ärenden uppdelade på
Lotsverket, Sjökarteverket, Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsens hamnbyrå, Fartygsinspektionen inom
Kommerskollegium, isbrytartjänsten samt
livräddningssällskapen (och för ett par inre farleder
även Vattenfallsstyrelsen). Till yttermera visso
hör Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen under
Kommunikationsdepartementet, Lotsstyrelsen
och Kommerskollegium under
Handelsdepartementet, Sjökarte verket under
Försvarsdepartementet medan isbrytartjänsten hör under
Handelsdepartementet men bemannas av marinen.
Vad denna splittring betyder i dubbelarbete,
remissomgång och planlöshet kan lätt tänkas.
Olägenheterna är sålunda ytterst påtagliga när
det gäller t.ex. den planmässiga anskaffningen
och utnyttjningen av båtmaterialet (Lotsverket
har över 300 fartyg. Sjökarteverket ett fyrtital,
vartill sedan kommer isbrytarna och
livräddningsbåtarna). Här bör stora besparingar kunna
göras vid projektering, anskaffning, utrustning,
reparationer osv.
Vidare är befordringsmöjligheterna inom de
här berörda verken eller avdelningarna, vilka i
sin centrala förvaltning omfattar i runt tal blott
ett femtiotal tjänstemän vardera, givetvis
begränsade, vilket hämmar utsikterna att på varje
plats få den mest kvalificerade personalen.
Expertisen blir också splittrad, vilket är särskilt
kännbart på sådana nya områden som radio,
radar och andra moderna navigeringsmetoder.
Likaså brister det i samordning i
sjösäkerhetstjänsten.
Ute i landet skulle stora fördelar vinnas genom
t.ex. en sammanslagning av Lotsverkets och
Väg-och Vattenbyggnadsverkets lokalavdelningar,
vilka redan har inlett ett naturligt samarbete vid
uppförandet av de senaste årens krävande
fyrbyggnader. En sammanslagning av Lotsverket
och Sjökarteverket skulle å andra sidan avhjälpa
den brist, som nu ligger i, att distriktsbefälen
inom Lotsverket ofta saknar en välbehövlig utbild-
351.813(4 85)
ning i sjömätning. Lotsverkets planering —
baserad på direkt kännedom om fartygstrafikens
utveckling — av nya farleder är dessutom helt
beroende av den ordning, i vilken Sjökarteverket
utför de tidskrävande sjömätningarna.
Hamnutredningen har nu i sitt betänkande
föreslagit, att Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens
hamnbyrå skulle förstärkas med dels teknisk
personal, dels en ekonomibyrå och ett kansli,
varjämte från Kommerskollegium skulle
överföras de avdelningar, som där sysslar med
hamntaxor, hamnordningar m.m.
Inrättandet av denna "hamnavdelning" skulle
givetvis råda bot på en del av de nuvarande
nackdelarna, men Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen,
som med sina över 2 000 befattningshavare är ett
av de största ämbetsverken, skulle härav bli ännu
större, medan t.ex. Lotsverket och Sjökarteverket
blev kvar vid sin låga numerär, med de
nackdelar bl.a. ur rekryteringssynpunkt som här ovan
har anförts. För övrigt har Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen säkerligen mer än full
sysselsättning en lång tid framåt med upprustningen av
det nyförstatligade vägväsendet.
Dessutom saknar Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen, till skillnad från de övriga berörda
ämbetsverken, den nautiska sakkunskap och det
"sjösinne", som icke minst en tekniker behöver
för att kunna förstå havets ofta irrationella
beteende. Med andra ord, det är en aning
motbjudande att överlåta sjöfartens intressen åt ett
så jord- och sötvattensbundet verk, som
Väg-och Vattenbyggnadsstyrelsen med nödvändighet
måste vara.
Lotsstyrelsens förslag har också väckt gillande
på många håll. Hindren torde, som vanligt i
dylika fall, bli svårigheten att få något nytt
accepterat, i synnerhet när det innebär att några
måste släppa något ifrån sig. Vidare har marina
frågor alltid varit överkänsliga ur militär
synpunkt, men liknande problem har lösts utan
svårighet i de andra kommunikationsverken. Och
for övrigt, när vägfarten har sitt ämbetsverk,
järnvägen sitt och luftfarten sitt, finns det ingen
anledning att sjöfarten, därför att den råkar vara
det äldsta av våra samfärdsmedel, skall
administreras som en relik.
"Vi sitter alla i samma båt", heter det i statens
ekonomiska informationskampanj. Bör inte
sjöfarten — framför alla andra — också göra det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
