Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 25 februari 1950 - Ruhrområdets återuppbyggnad, av P Rappaport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 februari 1050
163
Det är förvånansvärt hur mycket som under de
senaste fvra åren redan har gjorts för att åter
iståndsätta vad som hade förstörts. De stora
järnvägsbroarna över Rhen vid Köln och
Duis-burg är åter i trafik, likaså gatubroarna i dessa
båda städer (fig. 2). Åtskilliga broar över Ruhr,
över kanaler och andra vattendrag i
industriområdet har redan byggts upp på nytt i
slutgiltig form. Ca 94 % av statsbanorna är åter
trafikabla, likaså ca 87 % av spårvägarna. Med
tanke på stålbristen i Tyskland och det enorma
behovet av fackarbetare måste detta anses vara
en utomordentlig prestation. Järnvägarnas och
spårvägarnas rullande materiel är dock ännu i
stort behov av förbättringar. Det kommer ännu
att ta många år, innan trafiken förfogar över den
tidigare vagnsparken och framför allt över det
nödvändiga lokbeståndet. Under tiden planerar
man i Ruhrområdet redan en övergång från
ångdrift till eldrift, vilket betingar anskaffning av
elektrisk dragutrustning.
Landsplanering och trafikplanering måste gå
fram på två vägar samtidigt: å ena sidan måste
de återställa de för ögonblicket nödvändiga
kommunikationerna så att näringslivet kan fortgå, å
andra sidan måste kommunikationerna på lång
sikt säkerställa den framtida utvecklingen i
landet. Härvid gäller det ofta endast att reservera
mark för framtida trafikleder och industrier.
Det kan ekonomiskt inte försvaras, att man
anlägger ett bostadsområde på en plats, där kanske
inom 50 år en stor kolschaktanläggning skall
växa upp — även om marken i dag ägs av
bönder. Lika oförsvarligt vore det att i dag på något
sätt bebygga en mark, som i sinom tid skall tas
i anspråk för en stats- eller privatbana till denna
schaktanläggning. Vi har i Ruhrområdet allt
sedan 1920 för dylika ändamål i lagstadgade
befogenheter att hålla dylika "trafikkorridorer"
fria från varje slag av bebyggelse; med
trafikkorridorer förstås alltså markremsor, på vilka
någon gång i framtiden skall anläggas
trafikleder av något slag: järnväg, kanal eller
lands-väg.
Först då dessa allmänna förberedande frågor
är utredda får inan i de enskilda fallen skrida
till stadsplanering.
Stadsplanering
Här uppställer sig genast den även före kriget
ofta diskuterade frågan: skall storstäderna
fortsätta att växa eller kan man begränsa deras
storlek? Erfarenheterna efter kriget har hittills
visat, att näringsliv och människor lika mycket
som förut söker sig till storstäderna, trots att
de just under kriget har fått erfara de speciella
faror och svårigheter som livet i en storstad kan
erbjuda. Härtill kommer, att i storstädernas nät
av gator, ledningar osv., såsom redan nämnts,
ligger investerat ett väldigt kapital, som det
fattiga Tyskland inte har råd att plötsligt lämna
oanvänt. Jämsides med frågan om en
uppluckring av storstäderna diskuterar man nu även om
man skall anlägga ytterstäder eller satellitstäder
omkring städerna. Planer av detta slag är dock i
Ruhrområdet i de flesta fall omöjliga att
genomföra, emedan storstäderna där ligger så tätt, att
t.ex. en ytterstad till Essen kommer att ligga på
torget i Bochum. Dessutom blir avstånden och
därmed restiderna lätt alltför långa i dylika
jättestäder.
För våra förstörda storstäder gör vi i Ruhr-
Fig. 3. Stadsplan för
återuppbyggnaden au innerstaden i
Dortmund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
