Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 25 februari 1950 - Ruhrområdets återuppbyggnad, av P Rappaport
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
I TEKNISK TIDSKRIFT
oerhört kort tid skaffa tak över huvudet åt
hundratusentals arbetare på nya
produktionsplatser, lika oklar förefaller dessa bolags
ställning att vara i dag, då alla de fredstida
fordringarna på en bostad åter börjar göra sig
gällande. Vilket byggnadssätt man än använder —
det må sedan gälla färdiga väggar, som på ort
och ställe passas in i stålramar, eller väggar av
armerad betong, vilka formas horisontellt på
platsen och sedan reses ("tilt-up"-metoden,
Tekn. T. 1950 s. 159), eller en av de många
metoder, där väggarna bildas av betongpelare med
betongplattor emellan — så måste man i varje
fall sträva till att förlägga en väsentlig del av
byggnadens framställning till fabriken och så
mycket som möjligt inskränka arbetet på
byggnadsplatsen, samt vidare att hålla antalet
fackkunniga arbetare så lågt som det är tänkbart.
Min erfarenhet hittills säger mig, att regeringen
eller kommunerna borde inrätta
provningsanstalter, som noggrant skulle undersöka den
kolossala massan av nya byggmetoder, innan dessa
skulle komma till utförande ute i praktiken. Av
de tusentals förslag som föreligger, kommer
endast få, verkligt mogna, att hålla sig kvar.
Finansiering och organisation
Det tjänar ingenting till att här börja med
någon ingående utredning av det totala
kapitalbehovet för den tyska återuppbyggnaden. En
vanlig dödlig kan i alla fall inte skapa sig ett
begrepp om de miljardbelopp, som det rör sig
om. Väsentligare är för ögonblicket att
byggnadskostnaderna är ovanligt höga och i
allmänhet har stigit mycker mer än
levnadskostnaderna. Levnadskostnadsindex står nu i 190
(basåret 1914 — 100), medan index för
byggnadskostnaderna är uppe i 320. Det måste vara en av
den tyska förvaltningens angelägnaste uppgifter
att se till att byggnadskostnadsindex sjunker och
åtminstone bringas så nära som möjligt till
levnadskostnadsindex. Så länge detta inte går för
sig är bostadsbyggande utan statliga eller
kommunala subventioner otänkbart. Att dylika
understöd från det allmännas sida dock medför
betydande faror just för byggnadskostnaderna,
och dessutom även för den allmänna
gestaltningen av hela näringslivet, torde man i de flesta
länder vara på det klara med. Det ekonomiska
läget i Tyskland är emellertid för närvarande
sådant, att icke ens det normala kapitalet för
hypotek har bildats och står till förfogande; stat
och kommuner måste därför ofta hjälpa till även
med dessa "egentliga" byggnadskostnader. Häri
ligger också den största faran för att årskvoten
220 000 bostäder inte skall kunna fyllas.
Längre tid än de tidigare nämnda 22 åren får
emellertid återuppbyggnaden av bostäderna inte
ta. Man måste betänka vilket elände, vilken nöd
och vilka fysiska och moraliska faror redan de
nu gångna, långa åren av bostadslöshet och
oerhörd trångboddhet har medfört. En än aldrig så
anspråkslös, men någorlunda tillräcklig bostad
är i alla fall grunden för allt mänskligt
välbefinnande.
Vi kan därför inte utan grundläggande
lagbestämmelser bemästra återuppbyggnaden i
allmänhet och i all synnerhet inte
återuppbyggnaden av bostäderna. Tysklands splittring i många
länder utgör härvid självfallet ett svårt hinder.
Vad som tidigare kunde uppnås med en enda
rikslag, kan i dag göras endast genom många
landslagar. Det kommande "förbundet" har icke
givits behörighet inom byggnads- och
bostadsområdet. Vi behöver alltså i alla länder med det
snaraste en enkel och klar uppbyggnadslag, som
reglerar bortskaffningen av husrester,
anläggningen av gator och vägar, bebyggelsen,
expro-priationen och dirigeringen av
byggnadsväsendet. Utan en viss dirigering av arbetskraft,
byggnadsmaterial osv. torde en återuppbyggnad av
bostadsbeståndet icke vara tänkbar. Man hör
ofta åberopas att "det fria näringslivet" dock är
överlägset all dirigering. Man glömmer
emellertid att någon fri hushållning inte kan komma
i fråga på bostadsområdet så länge å ena sidan
står de fria kostnaderna för bostädernas
framställning, å andra sidan de mycket strängt
bundna hyrorna. Än så länge hålls nämligen hyrorna
oavvisligen bundna vid en nivå som ungefär
motsvarar hyresnivån 1936.
Bortsett från egna hem för förmögnare
personer kommer någon av privatkapital
finansierad byggnadsverksamhet inte att vara tänkbar
inom överskådlig tid. Då emellertid staten och
kommunerna i Tyskland i allmänhet inte själva
bygger bostadshus, och då någon privat
byggnadsverksamhet av redan anförda skäl inte är att
påräkna, blir det de allmännyttiga
bostadsföretagen som kommer att få stå för
bostadsbyggandet. Att härvid bibringa de blivande
hyresgästerna eller husägarna vilja till självhjälp och känsla
av eget ansvar qch sålunda få deras medverkan,
kommer att vara en av de svåraste uppgifterna
för den allmännyttiga bostadsproduktionen inom
den närmaste framtiden. Ty det verkar ju dock
högst irrationellt, om en bostadsaspirant helt
förlitar sig på hjälp utifrån och varken ekonomiskt
eller genom eget arbete bidrar till sin egen bostad.
Det måste allmänt fastslås, att hela
återuppbyggnaden, och i synnerhet bostadsbyggandet,
överhuvudtaget icke är en fråga som enbart rör
myndigheter, kommuner, arkitekter eller
allmännyttiga bostadsföretag. Så länge man inte
har fått befolkningen i dess helhet att intressera
sig för återuppbyggnaden, är arbetets lyckliga
genomförande helt enkelt otänkbart i det långa
loppet. Den situation som Tyskland har hamnat
in i, kan repareras endast genom hela folkets
medverkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
