Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1950 - »Cold rubber» — ett bättre syntetiskt gummi, av Hans Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 1950
213
Cold rubber
-ett bättre syntetiskt gummi
Civilingenjör Hans Palmgren, Stockholm
Det syntetiska gummits historia sträcker sig
tillbaka till senare hälften av 1800-talet, men sitt
egentliga tekniska elddop fick det först under
första världskriget. Det var då huvudsakligen
Tyskland, som försökte sig på en
nödframställning i relativt liten skala av metylgummi, en
polymerisationsprodukt av dimetylbutadien.
Erfarenheterna från denna produktion
uppmuntrade inte till något försök att i fredstid upptaga
konkurrensen med naturgummit, som under
mellankrigsperioden stundtals noterades till
verkliga bottenpriser, och det syntetiska gummi,
som under denna tid fördes ut i marknaden,
utgjordes av vissa specialkvaliteter, utmärkta t.ex.
av hög oljebeständighet, vilka kvantitativt sett
spelade en obetydlig roll i jämförelse med
naturgummit. Dettas, strategiskt sett, svaga ställning
och gummits ökade betydelse i den alltmera
mo-toriserade krigföringen gjorde emellertid, att en
intensiv beredskapsforskning bedrevs i vissa
länder under mellankrigstiden. Vid det andra
världskrigets utbrott var Tyskland och även Ryssland
väl förberedda för en produktion av syntetiskt
gummi, medan däremot USA vid tiden för Pearl
Habour ställdes inför uppgiften att bygga upp
en tillverkning så gott som från grunden. Med
hänsyn till föreliggande råmaterial, önskvärda
egenskaper hos gummit, samt den allmänna ma-
Litteraturundersökning, utförd vid KTH:s Institution för teknisk
organisk kemi.
678.77
terialknappheten och den korta tid, som stod till
förfogande, beslöt man sig för en huvudsaklig
tillverkning av ett sampolymerisat av 75 %
buta-dien och 25 % styren benämnt GR-S
("Government /fubber Styrene"), således motsvarande det
tyska Buna-S och liksom detta
emulsionspoly-meriserat. Genom en jättelik industriell
ansträngning lyckades man snabbt få igång en
produktion, som till ungefär 90 % utgjordes av GR-S
och som vid krigets slut var utbyggd till en
kapacitet av ca 1 Mt/år, dvs. av samma storlek som
förkrigstidens världsproduktion av naturgummi.
Den tyska produktionen omfattade vid samma
tidpunkt en årlig kapacitet av 120 000 t. Ett
intensivt och omfattande forskningsarbete,
huvudsakligen av empirisk art, hade nedlagts på att
förbättra produkten, vilket ledde till, att en hög
och jämn kvalitet kunde vidmakthållas.
Situationen år 1945
Vid krigets slut fann man det i USA ur alla
synpunkter önskvärt att behålla tillverkningen av
vissa specialgummisorter, vilka blivit oumbärliga
under krigsåren, medan däremot en våldsam
diskussion utbröt, huruvida tillverkningen av
huvudprodukten GR-S skulle bibehållas. De
faktorer, som talade för en bibehållen tillverkning
av GR-S, var beredskapssynpunkter; det från
kriget kvarstående stora konsumtionsbehovet på
ca 1 Mt/år i USA, som inte enbart kunde täckas
Tabell 1. Import och pris au naturgummi samt produktion au regenererat och syntetiskt gummi i USA i 1 000 long tons
(1 long ton — 1,016 t) under tiden 1936—1948. Den obetydliga produktionen av syntetiskt gummi före år 1941 är ej medtagen
År Naturgummi Regenererat Syntetiskt
kvantitet pris GR-S GR-N GR-I GR-A summa
1 000 t ct/lb (buna-S) (neopren) (butyl) (buna-N) syntetiskt
1936—1939 500 15,7 180 — — — — —
medelvärde
1940 818 17,3 209 — — — — —
1941 1 029 18,1 274 0,2 6 — 2 8
1942 283 18,9 286 4 9 0,02 10 22
1943 55 27,8 304 182 34 0,4 15 232
1944 108 31,8 261 680 57 20 17 774
1945 136 31,8 243 725 46 52 8 831
1946 401 27,1 296 613 48 81 6 748
1947 688 19,8 291 109 32 63 7 510
1948 735 18,5 267 405 35 57 7 504
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
