Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 11 mars 1950 - Orlon och dynel, två nya konstfibrer, av SHl - Bestämning av lukt och smak, av Gunnar Svenson - Böcker - Bergsskolans i Falun lärare och elever 1871—1930, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
TEKNISIv TIDSKRIFT
sträckning är t.ex. mycket bättre än nylons, och dess
krympning vid kokning i vatten är lägre. Det har visat
utmärkt formstabilitet och dess fysikaliska egenskaper
förbättras vid lägre temperatur utan märkbar ökning av
stelheten. Nylon är emellertid mer motståndskraftigt mot
nötning, avtar ej så mycket i hållfasthet vid högre temperatur,
har större elasticitet och mycket bättre alkaliresistens.
Carbide and Carbons intresse för konstfiber vaknade i
början av 1930-talet. Den första syntetiska fibern var
baserad på vinylharts och kom 1937. På kort tid fick
vinyon-garn, som den kallades, betydande användning inom
industrin. Fortsatt forskning ledde till ett garn framställt av
vinylklorid och akrylonitril. Detta var mycket lämpligare
för användning till textilier, ty det kunde motstå högre
temperatur utan krympning och kunde färgas i många
olika färger. Senare har en stapelform av denna fiber
framkommit. Den kallas dynel och finns nu tillgänglig i
begränsade kvantiteter. Carbide har emellertid vidtagit
åtgärder för att öka sin produktionskapacitet betydligt.
Dynel påstås ha många förnämliga egenskaper, bland
vilka kan nämnas hög elasticitet, porositet,
värmeisola-tionsförmåga, styrka, värmebeständighet, mal- och
mögelsäkerhet. Garnet kan spinnas och färgas med vanlig
apparatur och väntas kunna säljas till ett moderat pris. Färger
med god lj us- och tvättäkthet och utan tendens att släppa
har erhållits med ett stort antal sura färgämnen. Även
acetatfärger kan annändas, men de har sämre ljusäkthet.
Dynel kölar vid hög temperatur men brinner icke självt.
Mal svälter hellre ihjäl, än den angriper dynelfibrer. På
grund av dennas höga elasticitet fås tyger med ovanligt
hög och permanent porositet, och de filtas eller krymper
icke vid tvättning. Dynelfibern absorberar icke vatten, blott
dess yta blir våt och den torkar därför snabbt; den
angrips ej av vätningsmedel eller tvål. Ehuru dyneltyger kan
ångpressas utan att förlora något av sina goda egenskaper,
bör de icke varmstrykas; pressning är enligt uppgift ofta
onödig (Esso Oilways 1949 h. 1; medd. från Carbide and
Carbon Chemical Corp. 11 mars 1949). SHl
Bestämning; av lukt och smak. Begreppen lukt och
smak är resultaten av subjektiva uppskattningar, som står
i samband med ett stort antal olika förnimmelser, såsom
en varas utseende, temperatur, konsistens m.m., och är
beroende på i hur hög grad, man reagerar för dessa. Trots
det subjektiva inflytandet av dessa förnimmelser kan man
dock ofta komma fram till ett tillförlitligt värde på en
varas kvalitet, baserad på dess lukt och smak, med
följande metoder: bestämning av de fysikaliska och kemiska
faktorer, som inverkar på smak och lukt; anställande eller
upplärande av mycket skickliga smak- och luktexperter;
låta konsumenterna själva sköta bedömandet.
För närvarande spelar metoder för bestämning av lukt
och smak, baserade på de mänskliga sinnena, den största
rollen. Detta gäller särskilt för födoämnen och drycker.
Man tittar och luktar på dem, smakar eventuellt på dem
eller berör dem med handen, ser efter, om de är angripna
av mögel eller insekter m.m. Sådant bedömande kan
naturligtvis tillåta en indelning av varorna i exempelvis friska
eller ruttna, maskfria eller maskätna och rena eller
smutsiga. Dylika metoder är mycket bra, då det gäller
en del frukter, såsom dadlar, fikon och oliver. På det
stora hela taget rör man sig dock med mycket vaga
begrepp inom detta bestämningsområde.
Bland fysikaliska egenskaper, som kan inverka på
bedömandet av en varas lukt och smak, bör nämnas dess
allmänna utseende, såsom frihet från fläckar, sprickor,
dess storlek m.m. Det finns vidare en fysikalisk egenskap,
som hänger intimt samman med dess smak och lukt, och
det är saftigheten. För att bestämma denna finns flera
metoder. En annan egenskap, som mycket lätt kan
objektivt uppmätas, är storleken eller vikten. De kemiska
metoder, som kan användas för värdering av smak och
lukt eller arom, är likaså objektiva. Exempelvis kan
mognadsgraden hos apelsiner mätas genom bestämning av
sockerhalt och aciditet samt skillnaden mellan dessa.
Åldern på whisky kan beräknas genom uppmätning av
den ingående estermängden, då denna är beroende av
lagringstiden. Ett vin, soin innehåller mer än 0,15 % fri
syra, anses vara dåligt, då en sådan syrahalt ju inverkar
på vinets arom. Flera andra exempel kan nämnas.
Det är välbekant, att man i många livsmedelsindustrier
använder smakexperter, som har till uppgift att dels
värdera råvarorna och dels avprova de färdiga produkterna.
Dessa experter har ett mycket uppövat smak- och
luktsinne och förmår skilja på mycket små differenser. Likväl
måste man erkänna, att denna provningsmetod kan vara
i allra högsta grad subjektiv och följaktligen missvisande,
vilket nedanstående exempel visar. Smör brukar
karakteriseras genom summan av följande maximisiffror: arom
45, konsistens 25, färg 15, salthalt 10 och emballage 55,
dvs. högsta poängsumma 100. Nu finns det dessutom mer
än 30 olika luktarter, som har blivit identifierade efter
uppställandet av denna standard. Dessa har man givit
olika nummervärden, såsom 93i=ren och utmärkt arom,
921= behaglig arom 87 lätt löklukt, 85 = markerad
löklukt osv. Man ser sålunda, att det subjektiva omdömet
spelar en stor roll vid bedömandet av kvaliteten. Ett
provråd brukar bestå av minst fyra men ofta av mer än tolv
experter. Vanligen bedömer varje expert självständigt,
men vid vissa tillfällen föregås provrådets beslut av en
allmän diskussion. Man brukar anse, att om av en grupp
på sex provare tre bedömer ett prov som det bästa, detta
också är det i verkligheten.
Kanske det bästa sättet att få reda på en varas kvalitet
vore att låta konsumenterna själva få bedöma den. Detta
går dock tyvärr ej ofta att realisera i praktiken (Courr.
Normalis, juli—aug. 1949). Gunnar Svenson
Böcker
Bergsskolans i Falun lärare och elever 1871—1930.
Utgiven av Föreningen Bergskamraterna, Stockholm 1949.
250 s„ 3 fig. 10 kr.
Undervisningen vid Bergsskolan i Falun nedlades med
utgången av vårterminen 1930. Redan 1922 hade
direktionen för skolan beslutat uppdra åt direktör Govert
Indebetou att upprätta en matrikel över från Bergsskolan i
Falun utgångna elever. Denne hade samtidigt fått samma
uppdrag från Bergsskolan i Filipstad, vilket arbete redan
utkom år 1931 under titeln "Bergsskolans i Filipstad elever
1830—1930". Utan kännedom om direktionens för
Bergsskolans i Falun beslut 1922 beviljade styrelsen för
Löwen-sköldska fonden 1933 framlidne bergmästaren Björn
Ti-berg anslag för samma arbete. Åren 1933—1940 arbetade
dessa båda personer parallellt på Faluinatrikeln utan att
veta om det dubbla arbetet. År 1940 erhöll Indebetou
kännedom om Tibergs arbete. Den senare meddelade
därvid, att han ansåg sitt arbete böra vara färdigt i
slutet av samma år. Detta lyckades ej och 1943 meddelar
Tiberg, att han ej kan fullfölja sitt uppdrag utan ställer
sitt material till Indebetous förfogande. I oktober 1948
erbjuder Indebetou sitt och Tibergs samlade material till
styrelsen för Föreningen Bergskamraterna, vilken antog
erbjudandet och beslöt utge matrikeln, men dessförinnan
fullständiga den med uppgifter om lärarna, vilket arbete
uppdrogs åt sekreteraren, ingenjör H Silvander, som även
slutgiltigt utredigerat matrikeln. Då matrikeln utkom 1949
hade arbetet med den således pågått i 27 år.
För elever, som åtnjutit undervisning vid högre
(sedermera tvååriga) kursen, och för lärarna har så fullständiga
uppgifter som möjligt infordrats. Data för elever till lägre
(gruv-, hytt- och mek.-verkst.) kursen samt extraelever
omfattar endast namn, linje och årskurs. För tiden till
studierna på Bergsskolan har uppgifterna hämtats ur
skolans arkiv, som numera finns på Jernkontoret i
Stockholm. övriga uppgifter har inhämtats genom personliga
förfrågningar samt uppgifter i kalendrar och tidningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
