Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 25 mars 1950 - Akustiken i bostadsrum, av Stellan Dahlstedt - »Keramikflaskor» som armeringsmaterial, av sah - Snömätning i USA, av Löf - Grundvattensänkning vid dammanläggning, av Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 mars 1950
271
diner, stoppade möbler m.m. absorberar huvudsakligen i
området över 1000 p/s medan dörrpaneler,
läderstoppningar, fanerade möbler och lätta skiljeväggar absorberar
huvudsakligen vid låga frekvenser. Mellanområdet kommer
därför att bli relativt svagt absorberat.
Ungefär hälften av de personer, som berördes av
undersökningarna var ej ens medvetna om att efterklangen
existerade. Människor med positiv inställning eftersträvade
alltid kortare efterklang. Härvid anges 0,5 s som
tillfredsställande och 0,35 s, som mättes på enstaka ställen, ansågs
vara ytterst behagligt.
Badrummet intar en särställning; dess långa
efterklangstid är väl känd, men bereder ej stor olägenhet, då man
ej har anledning föra alltför långa samtal där. För övrigt
har badrumsakustiken det inflytandet, särskilt på män, att
man gärna vill höra sin egen röst. Den långa
efterklangstiden gör att man riktigt upptäcker hur fylligt och vackert
ens egen röst ljuder. Ett lustigt exempel på motsatt
verkan är ett försök att dämpa ljudet från en baby genom
att täcka över barnsängen med en ljudabsorberande platta,
som fanns till hands. Ljudet från telningen icke bara
dämpades, utan i brist på resonans för sina röstövningar
slutade barnet att skrika. Med spänning avvaktade nu den
stolte fadern nästa barns reaktion och resultatet var
detsamma!
Mätningar, som visserligen är för summariska för att
medge en slutgiltig bedömning, visar, att radiolyssnaren
inställer radion till samma ljudstyrka för det direkta ljudet
från apparaten oberoende av rummets efterklangstid och
sålunda abstraherar från efterklangens ljudstyrketillskott.
Vid försöket, som ägde rum vid två olika efterklangstider,
var noggrannheten ± 1 dB som medeltal av tre olika
program (F Larms i Teknol. Inst. Försögsberetn. 1946—48).
Stellan Dahlstedt
"Keramikflaskor" som armeringsmaterial. I
Frankrike, Nederländerna och Schweiz pågår prov med ett nytt
byggnadselement, kallat "keramisk spole". Spolen har dock
närmast formen av en flaska utan botten, med 30 cm
längd, 8 cm yttre diameter och ca 6 cm inre diameter.
Ytan är refflad i längdriktningen. Genom att koppla ihop
flera flaskor, med den enas hals i den föregående flaskans
botten, erhåller man ett relativt stelt element, som kan
muras in i bruk eller betong och som genom sin böjliga
förbindning även kan formas till valv. En ytterligare
förstärkning kan givetvis nås genom inläggning av
armerings-järn, antingen utanpå eller inuti flaskraden. Vidare kan flera
flaskrader läggas ovanpå varandra.
Prov, utförda under ledning av M Ros vid ETH i Zürich,
Fig. 1.
valv-gjutning med [-"keramikflaska".-]
{+"keramik-
flaska".+}
har givit vid handen en tryckhållfasthet av 1 000 kp/cm2,
en böjhållfasthet av 130 kp/cm2 och en elasticitetsmodul
av 275 000 kp/cms. Prov har visat, att den största
spännvidd, som kan nås med ett valv i tre lager, är 15 m utan
och 30 m med stålarmering. Maximispännvidden för ett
platt tak är 8 m. Förutsättningen för dessa värden är
användningen av betong med minst 500 kg cement per m8
och sand med en högsta kornstorlek av 2 mm.
De fördelar, som det nya byggnadselementet anges
medföra jämfört med vanlig betong, är en viktbesparing av
25—45 %, en cementbesparing av 50—70 %, en ökning av
värmeisolering med 40—50 %, och enklare hantering.
Ljudisoleringen däremot är något sämre än hos betong (A
Langejan i Bouw 23 juli 1949; Bouwbedrijf 26 jan. 1950).
sah
Snömätning i USA. Floderna i USA:s väststater
utnyttjas intensivt inte bara för kraftgenerering utan också för
bevattning, vilken spelar en roll som vi har svårt att
föreställa oss i vårt vattenrika Sverige. Många blomstrande
distrikt skulle på ett par år förbytas i öknar, om man
inte hade de väldiga bevattningsanläggningarna, som får
slåss med kraftverken om den ofta nog knappa
vattentillgången. Under sådana förhållanden är man helt
naturligt intresserad av pålitliga prognoser för tillrinningen, i
första hand under sommaren.
Sommartillrinningen härrör huvudsakligen från
smältande snö i de högre bergstrakterna. Man skickar i Nevada ut
flera snömätningsexpeditioner under vinterns lopp med
uppgift att mäta snöns djup och vatteninnehåll på vissa
mätpunkter. Dessa är valda på förhand så att de
karakteriserar snötäcket inom det kringliggande området och är
utmärkta med särskilda stänger. Expeditionen medför
rörsektioner av duraluminium med 38 mm innerdiameter, som
kan hopfogas till ett över 6 m långt rör. Detta stickes ned
genom snötäcket, snödjupet avläses och röret dras upp,
varefter innehållet hälles i en påse och väges med
fjädervåg eller besman. En kant på insidan av rörets nedersta
del gör att snökärnan följer med röret.
Mätresultaten bearbetas vetenskapligt av de ansvariga
huvudkontoren inom de olika distrikten. Mätpunkterna är
fördelade på olika zoner, eftersom det under årens lopp
visat sig, att olika områden ger olika avbördning vid samma
snöförhållanden. För varje zon uträknas snötäckets
vatteninnehåll i procent av normalvärdet, varpå man med
ledning av tidigare observationer beräknar zonens
sannolika bidrag till den totala tillrinningen.
Snömätningarna anses vara mycket viktiga. Flera liv
har offrats under de strapatsfulla expeditionerna.
De använda metoderna synes i allt väsentligt
överensstämma med dem som användes av Statens
Vattenfallsverk i samarbete med Sveriges Meteorologiska och
Hydrologiska Institut vid snömätningarna i Stora Luleälvs
översta nederbördsområde. Där finns för närvarande fyra
mät-linjer markerade nära Vaisaluokta, som varje vår besökes
per flyg av en expedition, som samtidigt ser till de
registrerande peglarna vid vissa fjällsjöar. Mätningarna
utföres på samma sätt som ovan omtalats och bearbetas
sedan av SMHI. De har pågått sedan 1944 och beräknas
behöva fortsätta ännu ett flertal år, innan man fått
tillräckligt underlag för att kunna göra någorlunda säkra
prognoser (Civ. Engng okt. 1949). Löf
Grundvattensänkning vid dammanläggning. I
Coloradofloden bygges Morelosdammen, vars uppgift är att
avleda vatten för bevattning. Första etappen var utförande
av en fångdamm, som inneslöt byggnadsplatsens 60 000 m2.
Här skall byggas den del av dammen, som omfattar 14
ut-skov och ett kanalintag. Fångdammen utfördes med en
kärna av sten, som täcktes med lerblandad sand, upptagen
ur grunden med en grävmaskin, som gick på stenkärnan.
Ett 2 m tjockt stenlager skyddade den tätande jorden mot
ursköljning. Fångdammen hade 8 m krönbredd. Härefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
