Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 1 april 1950 - Koloxidfaran i bostäder, av Elis Bjurström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i april 1950
281
Koloxidfaran i bostäder
Andre stadsläkare Elis Bjurström, Stockholm
Koloxidförgiftningar måste ha förekommit lika
länge som människan har använt eld,
åtminstone inomhus. Flyttbara kaminer, fyrfat med
glödande kol och andra anordningar, som förr har
använts på sina håll, bl.a. i södra Europa och
Orienten, har många dödsfall på sitt konto.
Gamla bristfälliga kakelugnar eller dåliga
rökgångar har likaledes förorsakat olycksfall. I
modern tid är det sprickor i skorstenar och otäta
pannrum m.m., som har kommit i förgrunden.
Som läkare, och framför allt tjänsteläkare vid
Hälsovårdsnämnden har jag också många
gånger ställt mig frågan, vad det är för fel med
våra nuvarande skorstenskonstruktioner. Vi har
ofta bekymmer och får mycket arbete på grund
av klagomål över felaktiga rökgångar, och värre
ändå måste det givetvis vara för allmänheten,
som blir utsatt för olägenheterna, och för
fastighetsägarna.
Från tekniskt håll ställs ofta till oss läkare den
frågan: Hur stor är egentligen risken för
koloxidförgiftning och hur ofta förekommer sådana
olycksfall? Jag skall ur medicinsk synpunkt
söka något belysa dessa spörsmål. Dock kommer
jag att begränsa mig till sådana omständigheter,
som har med eldstäder och rökgångar att göra.
Sådana förgiftningar, som har samband med
gasinstallationer, garage, olika slag av industrier
osv., kommer icke att beröras.
Koloxidförgiftningens art och frekvens
Koloxiden är en synnerligen giftig gas och
bindes begärligt vid de röda blodkropparna, vars
färgämne, hämoglobinet, omvandlas till
koloxid-hämoglobin. Enligt litteraturen skall koloxid
förena sig med hämoglobin 200—300 gånger
lättare än med syre. Då luftens syrehalt endast är
omkring 20 % och syrehalten i lungornas små
alveoler beräknas till omkring 16 %, är det
klart, att hämoglobinets begärlighet att föredra
koloxid framför syre måste få till följd, att en
mycket liten tillblandning av koloxid till luft får
en stor betydelse. Även en mycket låg
koncentration av koloxid i luften blockerar sålunda
blodets livsviktiga förmåga att binda syre och en
sorts inre kvävning kan uppkomma.
I regel anges graden av förgiftning i procent
Föredrag i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst den 13 februari 1950.
614.824 : 697.83
koloxidhämoglobin, varvid värden under 10 %
i regel icke får anses spela någon roll. Enbart
genom tobaksrökning kan nämligen erhållas
5 %, i undantagsfall t.o.m. upp till 10 %. Mellan
10 och 20 % torde ett visst gränsområde ligga,
då flertalet forskare icke har funnit några
förändringar under 20 % koloxidhämoglobin, eller
i varje fall endast lätta symptom. Vid högre
värden blir symptomen på förgiftning allt mer
framträdande för att vid omkring 50 %
förorsaka medvetslöshet och vid 70—80 % död.
Variationerna i den individuella känsligheten
för koloxid är dock stora. Graden av förgiftning
är därför beroende dels härav, dels av
koloxidkoncentrationen i luften och expositionstidens
längd. Man skiljer ur medicinsk synpunkt på
akut och kronisk förgiftning. Vid den akuta
förgiftningen uppträder symptomen i nära
anslutning till ett förgiftningstillfälle och blir olika
svåra allt efter omständigheterna. De vanligaste
symptomen är huvudvärk, yrsel, illamående,
kräkningar, ev. medvetslöshet och död.
Symptomen kan i extrema fall debutera på ett ytterligt
alarmerande sätt. Medvetslöshet kan sålunda
inträffa plötsligt utan nämnvärda förvarningar.
Med kronisk koloxidförgiftning åter menar man
sådana sjukdomstillstånd, som har uppkommit
till följd av långvariga eller också upprepade
kortvariga expositioner för koloxid i så små
koncentrationer, att vid dessa tillfällen inga akuta
förgiftningssymptom har uppträtt.
Den akuta formen är känd och erkänd sedan
gammalt; om den kroniska däremot har rått
delade meningar. För närvarande torde väl den
kroniska formen erkännas av flertalet forskare,
men med framhållande av, att man på vissa håll
synbarligen har gjort sig skyldig till
överdiag-nosticering, särskilt under gengastiden, då en
slags psykisk epidemi uppkom i Sverige och
Finland. Symptombilden är nämligen mycket
obestämd och visar diverse nervösa
sjukdomstillstånd, som icke så lätt går att skilja från andra
sjukdomar. Det rör sig därvid främst om
trötthet, huvudvärk, hjärtbesvär, yrsel,
synrubbningar av olika slag, allmän retlighet,
minnesrubbningar o.d. Inga av dessa symptom är typiska
enbart för kronisk koloxidpåverkan, utan kan
endast tillsammans föranleda sannolikhetsdiagnos,
när andra sjukdomar kan uteslutas. Sannolikhe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
