Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1950 - Elektriska vandringsvågors dämpning, av Sune Rusck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Fas- och jordkomponenterna vid långa stötar och låg spänning; oscillogrammen tagna 27,6 km från generatorn.
Storleken av komponenterna i
inmatningsstället fås efter några mellanräkningar vid några
olika kopplingsfall.
Fall 1. Stöt på de tre parallellkopplade faserna.
ex = e„ = e3 = 0; e0 = E
Fall 2. Stöt på mittfas, ytterfaserna jordade.
■ ■ —— — E, ßo ■ — E, e0 — — E
3 3 3
Fall 3. Stöt på mittfas, ytterfaserna fria.
ei==e3 = _ 1 (l —k) E
3
e2= - (1 — Ar) E; e0= - (1 + 2 it) E
3 3
där E är stötspänningen och k är
kopplingsfaktorn mellan mittfas och ytterfas.
Av de ovan behandlade fallen motsvarar fall 1
ett trefasigt blixtnedslag medan fall 3 motsvarar
ett enfasigt nedslag. Fall 2 slutligen ger en
uppfattning om förhållandena vid ett enfasigt
blixtnedslag i en ledning med genomgående jordlina.
Komponenternas dämpning
Om man nu vet hur de olika
spänningskomponenterna dämpas och formförändras
allteftersom vågorna löpa fram längs ledningen, kan
man i varje punkt på ledningen beräkna
spänningen genom att superponera de olika kompo-
Fig. 3. En
språngspännings
formförändring
på grund au
jorddämpningen
vid olika
avstånd från
inmatnings-punkten.
nenterna. I avsikt att renodla dämpningarna
företogs en serie prov med låg spänning (75 kV),
lång halvvärdetid (över 175 /us) och brant front
(under 0,2 jus). Försök utfördes med stöt på tre
faser och med stöt på mittfas, varvid
ytterfaserna var dels jordade och dels fria. De spänningar,
som registrerades, var, förutom
fasspänningarna, jordkomponentsspänningen e0 samt
spänningen e2 — ex dvs. spänningen mellan mittfas
och ytterfas. Resultatet av undersökningen blev
att faskomponenternas dämpning blev obetydlig
medan jordkomponentens är avsevärd.
Faskomponentens dämpning har på ett mycket
elegant sätt beräknats av H Pleijel 1918. De
storleksordningar han kommit fram till tycks
stämma med Ramnäsmätningarna.
Jordkomponentens stora dämpning får tillskrivas jordens
begränsade ledningsförmåga. De försök, som
gjorts av ett flertal författare att beräkna denna
dämpning, kan icke bringas i överensstämmelse
med de experimentella resultaten annat än för
den första delen av fronten.
Fig. 2 visar några typiska mätserier, upptagna
27,6 km från avsändningsänden. Att notera är,
att spänningen på ytterfasen vid de enfasiga
stötarna får motsatt polaritet mot mittfasen samt
att spänningen mellan faserna blir större än
mittfasens spänning till jord. Detta fenomen
låter sig lätt förklaras av, att jordkomponenten
dämpas kraftigare än faskomponenten.
Jorddämpning vid en språngspänning
Ur de ovan nämnda proven med långa stötar
kan man härleda jordkomponentens dämpning
när den använda stöten är en språngspänning,
dvs. en stöt som antar värdet 1 vid tiden t — 0
och sedan bibehåller detta värde. Den stöt, som
användes vid dessa mätningar, kan nämligen
tänkas sammansatt av dels en språngspänning
och dels en våg av motsatt polaritet med mycket
flack front. För den sistnämnda visar
beräkningar, att den icke dämpas i någon större
utsträckning, varför man alltså kan superponera
den direkt på de vid de olika mätstationerna
uppmätta spänningskurvorna, för att erhålla en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
