Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1950 - Mätning av atmosfäriska överspänningar i kraftnät, av Marius Böckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
309
Mätning av atmosfäriska överspänningar
i kraftnät
Laboratoriechef Marius Bäckman, Ludvika
För den praktiskt arbetande
anläggningsingenjören är det icke i första hand själva blixtens
elektriska storheter som intresserar. Det som är
av vikt för honom är de påkänningar i det
elektriska kraftsystemet som förorsakas genom
åskan, och speciellt efter vilka grunder han
måste dimensionera den skyddsutrustning han
förser sin anläggning med, i första hand då
ven-tilavledarna. Man kan ju säga, att om åskan slår
direkt i skyddsutrustningen, får denna en
påkänning som motsvarar den största
blixtströmmen. Man kan emellertid icke ekonomiskt, annat
än i rena undantagsfall, dimensionera sin
skyddsutrustning så, att den tål denna stora
påfrestning, som sannolikt icke kommer att
inträffa. Man måste i vanliga fall dimensionera
sitt skydd så, att man med rimliga kostnader
för skyddsutrustningen reducerar risken för
skador i station till måttliga värden. Det som då
intresserar är en statistisk fördelningskurva över
de påkänningar som förekommer i våra
högspänningsanläggningar.
Då vi vid Asea för några år sedan i samarbete
med IVA:s åskkommitté planlade en
mätutrustning, utgick vi ifrån att vi, för att få ett
tillräckligt stort material inom en rimlig tid, måste
ha ett flertal mätstationer i arbete.
Mätstationerna fick därför icke kosta för mycket och måste
vara automatiska, så att man undvek dyrbar
betjäning. Som huvudmätinstrument valde vi
att använda en katodstråloscillograf med en
medelstor accelerationsspänning. De kan byggas
nästan lika billigt som de av amerikanarna
använda fullchronograferna, men har flera
fördelar framför dessa. Oscillografen kunde
emellertid icke utrustas med ett sådant rör och
sådana tidssvep, att brantheten vid branta
strömmar kunde utläsas av oscillogrammen.
Oscillografen kompletterades därför med en
branthetsindikator och även med en magnetisk
mätare för amplitud och varaktighet. Som
indikator på att en överspänning kommit in använde
vi tändning i en ventilavledare. Vi har där en
mycket väl definierad spänningsnivå och det är
just påkänningen på skyddsutrustningar och
framför allt på ventilavledare vi är ute efter.
621.315.1.015.3
En komplett mätstation kommer då att se ut
enligt principschema fig. 1. Vi har här en sats
ventilavledare 2, magnetiska varaktighetsmätare
3, ventilavledarens räkneverk 4, oscillograf 6 med
sin shunt 5 och ute på linjen
branthetsindika-torer 1. Fig. 2 visar en oscillograf med
påmonterad kamera och filmkassett, innehållande 21
bildrutor. Oscillografen är utrustad med ett Du
Mont katodstrålrör typ 5 LP, med en
accelerationsspänning på totalt 4 kV, som medger
relativt hög skrivhastighet utan att dock kunna ge
brantheter vid extremt branta stötar.
Oscillografen står kontinuerligt inkopplad på nätet och
kameran öppen med film färdig i
exponeringsläge. Katodstrålrörets stråle är emellertid
spärrad, så att inget ljus träffar filmen förrän ©SCHIÖ-
TT i <7. 1. Principschema för mätstation.
Fig. 2. Automatisk oscillograf för överspänningsmätning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
