Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1950 - Mätning av atmosfäriska överspänningar i kraftnät, av Marius Böckman - Europeiska kraftproblem, av Je - Driftstörningsstatistik i Storbritannien, av Je
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
313
Fig. 13. Fördelningskurva över halvvärdetider; 1. svenska
mätningar 1948 och 1949 (ström genom avledare, 135
registreringar); 2. amerikanska mätningar av McCann & Harder
(ström i direkta nedslag, 118 registreringar).
nomsnitt haft minst 2—21/2 magnetisering per
mätning, varav bara den största registrerats.
Olika klimatiska och andra förhållanden kan
emellertid självfallet också inverka. Man ser
även att strömmar genom ventilavledare är
avsevärt mindre än strömmar i direkta
blixtnedslag.
Fig. 13 visar en fördelningskurva över
halvvärdetider. Kurva 1 är våra mätningar och visar
att genomsnittliga halvvärdetiden är 50 jus och
att långvariga stötar är rätt sällsynta, endast ca
10 % har halvvärdetider överstigande 200 jis.
Som jämförelse har i figuren inlagts kurva 2,
visande halvvärdetider för strömmar i direkta
blixtnedslag enligt mätningar i USA av McCann
och Harder.
Vi har behandlat materialet
matematisk-sta-tistiskt, men ha icke kunnat påvisa något
samband mellan amplitud och polaritet,
amplitud-halvvärdetid eller polaritet-halvvärdetid. Det
enda man kan påvisa är, såsom framgick av de
visade oscillogrammen, att många stötar tycks
ha samma form. Vidare tycks det vara så, att ca
35 % av inkommande överspänningar är
trefasiga, ca 15 % tvåfasiga och ca 50 % enfasiga,
medan däremot övervägande antalet av de större
stötarna är trefasiga. Man kan även visa, att
strömmarna genom avledarna ökar med
systemspänningen på linjen; strömmarnas medelvärde
är sålunda ca 21/2 gånger så stort vid 70 kV
systemspänning som vid 20 kV.
Det har visat sig, att branta överspänningar är
rätt sällsynta. Tyvärr har våra
branthetsindika-torer på många ställen under mätningarna av
rent praktiska skäl måst sättas så nära
stationerna, att de har reagerat för
kopplingsspänningar, vilka kan ha mycket stor branthet. Vid
framtida mätningar får de placeras längre ut på
linjen.
Bearbetning av mätningarna med de
magnetiska varaktighetsmätarna har visat, att dessa
ger en rätt god uppfattning om stötarnas
varaktighet. Medelvärdena av dessa mätningar
stämmer mycket väl med mätningarna med
oscillograf; men spridningen blir självfallet
mycket större vid de förra, och man måste behandla
materialet med urskiljning.
Som en sammanfattning kan sägas, att våra
mätningar visar att den normerade 1/50-stöten
mycket väl motsvarar påkänningar genom
branta åsköverspänningar, och att det långt
övervägande antalet överspänningar icke ger
påkänningar som är farliga för goda ventilavledare.
Litteratur
1. Lundholm, R: överspänningar och överspänningsskydd i
elektriska starkströmsanläggningar. Stockholm 1948.
2. McCann, G D & Beck, E: Field research ön lightning arrester
discharges. AIEE Träns. 66 (1947) techn. Pap. 47—99.
3. McCann, G D & Harder, E L: Direct strokes and lightning
surges ön transmission lines. Cigré 1948 Rapp. 322.
Europeiska kraftproblem. Förenta Nationernas
Europakommission har i januari 1950 hållit ett allmänt möte, där
Europas elkraftförsörjning diskuterades. Man konstaterade
att man måste räkna med elkraftbrist i många
europeiska länder under de närmaste åren. Ett stort antal projekt
rörande kraftutbyte mellan olika länder studerades. En
plan att överföra upp till 40 MW från Tjeckoslovakiet till
Bayern ansågs ej ekonomiskt motiverad, såvida den ej
kunde anses enbart som första stadiet av en framtida
överföring av åtminstone 150 MW. Planer har utarbetats
rörande ett pumpkraftverk i Luxemburg för 600—800 MW,
varifrån energi skulle levereras till Belgien, Frankrike och
tyska västzonen. Nattkraft från Tyskland skulle användas
för fyllning av magasinet.
Sekreteriatet har gjort kostnadsjämförelser mellan 220 kV
och 380 kV system för storkraftöverföring. Vid större
överföringsavstånd lönar det sig att gå upp till 380 kV. Vidare
är elektrisk kraftöverföring billigare än järnvägstransport
av kol vid större avstånd än 200 km. Sjötransport av kol
ställer sig dock i en del fall billigare. Je
Driftstörningsstatistik i Storbritannien. En statistisk
bearbetning har gjorts av åskfelen 1934—47 i de brittiska
132, 66 och 33 kV näten. I genomsnitt förekom 13
åsk-dagar per år. Ledningslängden utgjorde totalt 9 500 km.
Systemnollpunkterna var direktjordade utom vid 580 km
33 kV nät, där petersenspolejordning användes. Statistiken
omfattar 1 157 åskfel. Fel av andra orsaker har ej
behandlats, men åskfelen tycks ha utgjort 40 i% av totala
antalet fel. Åskfelfrekvensen utgjorde 0,3 per 100 km X år
vid 132 kV och 2,4 vid 33 kV. Samtidigt fel på båda
branscherna förekom vid 25 \% av felen på 132 kV
dubbelledningar och vid 50 % av felen på 33 kV dubbelledningar.
Andelen enfasiga fel utgjorde 80 % vid 132 kV, 70 % vid
66 kV och 60 % vid 33 kV. En koncentration av felen
till stolpar med högt jordmotstånd har konstaterats.
Jordmotståndet understeg 10 ohm vid 80 % av stolpplatserna.
Ledningarna är försedda med jordlina efter hela längden.
Nu diskuteras införande av snabbåterinkoppling och i
samband därmed slopande av jordlinan för nya ledningar
utom på en sträcka närmast stationerna.
Transformatorernas felfrekvens utgjorde 1,5 per 100 transformatorer och
år. Flertalet fel var dock av godartad natur, i allmänhet
överslag över genomföringar eller i skyddsgnistgap.
Lind-. ningsfel erhölls endast vid 2 störningar, motsvarande 0,3
fel per 100 transformator och år. 77- ’% av 33 kV
transformatorerna var anslutna till luftledningsnätet via kab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
