Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 8 april 1950 - Ett flytande oceanografiskt laboratorium, av W S - Radiomanövrerad räddningsbåt, av sah - Nytt piezoelektriskt material, av D H — sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
315
Fig. 1. MIS "Velero IV" på
utgående till sitt arbetsfält i
Stilla Havet.
Ett flytande oceanografiskt laboratorium är M/S
"Velero IV", University of Southern California’s specialfartyg
för djuphavsforskning (fig. 1). Fartyget, som är 34 m långt
och 8 m brett, drives av en 600 hk dieselmotor. Det är
praktiskt taget helelektrifierat, och de dieseldrivna
elgene-ratorerna skulle kunna ge belysning åt en 1 000 personers
stad. Utrustningen för undersökningar på stora djup är
ytterst modern.
För tagning av upp till 20 m långa sedimentproppar ur
havsbottnen finns ett Kullenberg-kolvlod (Tekn. T. 1048
s. 205), som kan nedsänkas till 5 000 m djup med den
största av fartygets tre vinschar. Samma vinsch användes
även för sänkning av en stålkula med två observatörer
för filmning och observationer på djup under 2 000 m. En
vinsch för sänkning av lättare vetenskapliga instrument
har en inhalningshastighet av 300 m/min. och är så
konstruerad, att den hela tiden kan hålla det sänkta
instrumentet, t.ex. en kamera, på konstant djup oberoende av
fartygets rullning. För mätning av sedimentskiktets
tjocklek används djupladdningsmetoden enligt Weibull (Tekn. T.
1948 s. 205). Vattendjupet registreras av två ekolod, ett för
grundare vatten och ett för djup upp till 7 500 m.
För tagning av biologiska prov finns en mängd olika nät,
trålar, skopor, skrapor osv.; bl.a. använder man
stålnäts-paravaner för att fånga mycket snabba fiskar, som inte
låter sig tas på annat sätt. För undersökning och
konservering av proven finns laboratorier för kemiska, elektroniska
och mikroskopiska arbeten, kylrum, torkkammare osv.
Även navigeringen disponerar över en utmärkt
instru-mentulrustning: gyrokompass, autopilot, kursskrivare,
radar m.m. Radarn har särskilt stor betydelse för
positionsbestämning i dåligt väder. Vid gång nära kusten vid dålig
sikt navigerar man ofta med radar så, att man låter en
fast ring på radarskärmen hela tiden tangera närmast
synliga land; för rorgängaren ser det ungefär ut som om han
lät ett tunnband med fartyget i centrum rulla längs
strandlinjen (Sperryscope 1949 h. 10). WS
Radiomanövrerad räddningsbåt. Den flygburna
räddningsbåten (Tekn. T. 1945 s. 1270) har nu avsevärt
fullkomnats. I sin nya utformning är båten 8 m lång och
formad efter bukkonturen på en B-29, från vilken den fälles
mot vattnet i en stor fallskärm. Då båten har nått vattnet
startar flygsignalisten på flygplanet båtens motor
radio-ledes och styr båten per radio till de skeppsbrutna på
deras flottar. Där stoppar han motorn, så att de kan
klättra ombord. Båten rymmer 16 man, dvs. besättningen på
en B-36. Sedan startar signalisten motorn på nytt och
lägger in båten på rätt kurs. Fjärrmanövreringen upphör
därefter och de räddade får själva ta hand om båtens
styrning och skötsel (Air Force nov. 1949). sah
Nytt piezoelektriskt material. Som generatorer för
ultraljud användes för närvarande i stor utsträckning
kristaller av kvarts i syntetisk eller mineralform. Tillgången
är emellertid begränsad och priset högt; kristallmaterialet
har dessutom begränsningen, att den elektriska
impulsspänningen måste appliceras i en bestämd riktning,
varjämte den resulterande mekaniska svängningen också har
en bestämd riktning.
I USA har man nu fått fram ett keramiskt material på
bariumtitanatbas, vilket har fördelen att kunna tillverkas
i önskad form, t.ex. sfärisk eller rörformig, varigenom
svängningsenergin kan koncentreras i en bestämd riktning
eller till ett bestämt område. Vidare kan koncentrationen
regleras genom att man vid tillverkningen applicerar
pola-riserande elektriska fält. Det keramiska materialet har
ytterligare fördelen att icke kräva så höga spänningar som
kvartskristallgeneratorer. *
Piezoelektriska kristaller användes även för att omvandla
mekaniska svängningar i elektrisk energi, och för detta
ändamål användes huvudsakligen seignettesalt.
Barium-titanatet har framför detta material fördelen, att det inte
är hygroskopiskt; det är dock ganska skört, varför stor
varsamhet måste iakttas vid tillverkningen. (Materialets
skörhet är dock i och för sig ingen nackdel, emedan det
enkelt kan fastsättas på ett metalliskt underlag.) Vid
försök har bariumtitanat visat sig ha samma piezoelektriska
egenskaper som seignettesalt, varför materialet framdeles
kommer att användas vid tillverkningen av nålmikrofoner.
En provtillverkning med detta material gav 0,75 V vid
1 000 p/s vid avspelning på en grammofonskiva.
Den vid tillverkningen av bariumtitanat erforderliga
polarisationsspänningen är ca 100 V per 0,025 mm
materialtjocklek. Den tid materialet bör utsättas för det elektriska
fältet är av storleksordningen en timme. De inducerade
piezoelektriska egenskaperna kan helt tas bort, om
materialet upphettas till Curie-punkten (för bariumtitanat är
denna + 120°C). Bariumsaltet behåller dock helt sina
piezoelektriska egenskaper inom temperaturområdet — 70°
till + 70°C.
Bariumtitanat har i Ryssland även använts som
dielek-trikum i icke-linjära kondensatorer för
spänningsstabilisering (Bus. Wk 19 nov. 1949; Elektronics dec. 1948;
Wireless World juni 1949; Elektrisjestvo 1949 h. 7, ref.
i Eng. Dig. dec. 1949). D H — sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
