Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 29 april 1950 - Nya forskningsresultat inom spänningsoptiken, av Ludwig Föppl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 5 april 1950
385
där J är fasförskjutningen mellan delstrålarna,
när de passerat modellen, uttryckt i våglängder,
<>! o2 huvudspänningarna, d modellens tjocklek,
l ljusets våglängd och C modellmaterialets
spänningsoptiska konstant.
Med dessa beteckningar betyder 6 — 0, 1, 2, 3 ...
de efter varandra följande mörka linjerna, och
siffervärdet på 6 är således isokromens
ordningstal. Av formeln framgår, att modellen måste
vara planparallell för att ge riktiga resultat.
Exempel pä spämiingsoptiska undersökningar
med plana modeller
Av det stora antal spänningsoptiska
undersökningar, som vi sedan år 1929 har gjort vid
Tekniska Högskolan i München, skall här ges några
axplock, som antyder det stora antalet
användningsområden inom alla delar av
ingenjörstekniken och även inom andra vetenskaper.
Dragprovstav med hål. Avlastningssnitt.
Ett enkelt exempel på spänningskoncentration
och möjligheten att pressa ned spänningstoppen
utgör den i fig 1, visade plana staven med
cirkulärt hål. Staven är dragen och hänger i en bult,
som passar noggrant i hålet. Enligt fig. 1 a får
man vid en viss last isokromer av ordningstal
ända upp till 14,5 och enligt ovan är
påkänningen proportionell mot detta tal. Genom att lägga
in några avlastningssnitt enligt fig. 1 b har man
vid samma last kunnat minska isokromernas
högsta ordningstal och därmed maximipåkänningen
till 10,5. Minskningen överstiger sålunda 25 %.
Fig. 2 visar isokliner och därur konstruerade
huvudspänningslinjer i dragprovstavar med hål
i mitten för olika förhållanden mellan hålets
diameter och stavens bredd.
Byggnadsstatik
En ram med punktlast i mitten visas i fig. 3.
För att studera underlagets betydelse för
spänningsfördelningen har man dels lagt den på
gummistöd, fig. 3 a, dels på stelt underlag, fig. 3 b.
Av isokrombildernas olikhet framgår
omedelbart, att underlagets beskaffenhet påverkar
Fig. 4. Ramkonstruktion till hus. Vindtryck från vänster
har efterliknats genom sju horisontella punktlaster längs
vänstra sidan; några av de momentfria tvärsnitten har
markerats med pilar.
spänningsfördelningen högst avsevärt. Vi skall
nu studera bilderna närmare.
Det stora antalet isokromer i
belastningstvärsnittet visar, att här råder ett stort böjande
moment. Eftersom alla isokromerna löper ut i
kanterna på båda sidor av symmetritvärsnittet,
avtar böj momentet år båda hållen och minskas
slutligen till noll. Tvärsnittet med böj moment
noll känner man lätt igen på isokromernas
karakteristiska förlopp. Om man uppsöker de
punkter, där inga isokromer löper ut i kanterna,
och sammanbinder dem med en rät linje, så går
det momentfria tvärsnittet genom denna linjes
skärningspunkt med balkens medellinje. Ur
lutningen på den nämnda linjen kan man
bestämma storleken av de normal- och tvärkrafter, som
överföres i det momentfria tvärsnittet.
Då ramen vilar på mjukt underlag, ligger de
momentfria tvärsnitten enligt fig. 3 a ungefär
Fig. 3. Ram
med
punktlast i mitten;
a på
gummi-underlag
(länklagrad),
b på stelt
underlag
(inspänd).
a
b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
