Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1950 - Hur man förverkligar sig själv — arbetsfilosofin i bild, av Björn Sjövall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 1950
t 437
pen mot det motstånd, som arbetsuppgiften
bjuder, blir en ojämn kamp. Individen kommer
att bli ett offer för en neuros, om han inte av
sig själv övergår till annat arbete.
Typfall 111. Arbetsuppgiften ställer inga större
krav på individens förmåga. Arbetet är en
intresselös rutinverksamhet, som individen inte
kan gå upp i. Den psykologiska verkan blir en
känsla av tomhet och tråkighet, ett inre vakuum.
I bilden ovan har kraven, som sammanhänger
med en viss arbetsuppgift, framställts som en
pianoklaviatur. Individens olika förutsättningar
åskådliggöres äVen av en klaviatur. Det
avgörande för uppkomsten av spänningen i arbetet är nu,
att de båda klaviaturerna så mycket som möjligt
motsvarar varandra. Arbetets spänningslag: Ju
mera individens olika energier, anlag och
förmågor kommer till uttryck i arbetet, desto längre
kvarhålles aktiviteten i spänningsläget.
Aktivitetens två lägen
Arbetsfilosofin är en metod att upprätthålla
spänningen. Den lär oss, hur vi skall bevara den
inre enheten och samlingen och undvika att
hemfalla åt den inre upplösningen eller
dis-socieringen, som är det motsatta aktivitetsläget.
Den spänning vi upplever i arbetet kan få ett
tillskott av spänning från livsföringen i dess
helhet. Trivseln på arbetsplatsen och
effektiviteten i arbetet höjes, när individen utanför sitt
förvärvsarbete utvecklar sin personlighet och
lever ett meningsfullt liv.
Det är en ytlig spänning, som endast
kännetecknas av iver och ansträngning i strävandet
mot målet. Detta slags spänning betyder för
arbetsfilosofin ett inledande stadium. Den djupa
skapande spänningen når vi först då ivern och
ansträngningen i vår strävan går samman med
en tillförsikt och en tro på att vi fullgör vår
uppgift som människa och utvecklar oss mot ett
högre livsplan. Med denna tro och tillförsikt
inkommer något av vila i all vår verksamhet.
Hur livsångesten övervinnes
Vi känner ångest inför tanken på döden, men
vi känner också ångest inför framtiden och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
