Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 13 maj 1950 - Undersökning av fasta fasers inverkan på flotationsförloppet, av Sture Mörtsell och Åke Schwalbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 maj 1950
t 447
Undersökning
av fasta fasers inverkan
på flotationsförloppet
Professor Sture Mörtsell, Stockholm
och bergsingenjör Åke Schwalbe, Blötberget
622.765
För ett rätt förstående av flotationsfenomenen har man
sedan ett par årtionden studerat de reaktioner, som
försiggå mellan mineralytan, flotationsreagensen samt övriga
i lösning varande joner och molekyler. Det har även visat
sig, att i pulpen närvarande fasta ämnen utöva inflytande
på flotationsförloppet för ett visst mineral. I den mån det
fasta ämnet utsänder joner, som kunna deltaga i
reaktionerna på samma sätt som om dessa joner redan från
början funnos närvarande i löslig form, innebär detta
förhållande ingenting förvånande.
Vid försök, som i olika sammanhang utförts vid KTH:s
anrikningslaboratorium, har det emellertid visat sig, att
stundom betydande skillnader i flotationsresultat
erhållas, om man å ena sidan tillsätter en fast substans t.ex. ett
mineral eller en metall eller å andra sidan tillsätter
motsvarande joner i form av lösning. I många fall erhålles
därvid en kraftigare effekt med hjälp av en finfördelad
fast substans än med en motsvarande lösning. Någon för
alla förlopp fullt generell förklaring härtill torde väl
knappast kunna framkomma, men det synes sannolikt, att man
i många fall kan tänka sig, att de från början i lösning
varande jonerna relativt snabbt förbrukas — kanske rent
utav i förlopp, som föga påverka flotationsförhållandena
— under det att den fasta fasen utgör liksom en reservoar,
varifrån ett konstant tillflöde av joner i avpassad mängd
kan tillföras lösningen. Det är även tänkbart att
potentialen hos partiklarna i den finfördelade fasta substansen är
av betydelse för förståelsen av dessa säregna fenomen.
I det följande omnämnas några försöksresultat, som
närmare åskådliggöra fasta fasers inverkan vid flotationen.
Selektiv flotation av flusspat och kalkspat
Vid försök med rena mineral under användning av
ce-tylaminhydroklorid som samlarreagens jämte pinol som
skumbildare visade det sig, att kalkspaten kunde effektivt
nedpressas med tannin, under det att flusspatens
flota-tionsförmåga endast obetydligt påverkades. Utvinningen
för de båda mineralen vid olika pH-värden redan utan
tannintillsats framgår av fig. 1.
Man kunde härav vänta sig, att man med de angivna
reagensen skulle kunna skilja flusspat och kalcit. Detta
visade sig dock icke vara möjligt på grund av att
Ca-jonerna från kalkspaten verkade pressande på flusspaten.
Redan en inblandning i flusspaten av 2 % kalcit sänkte
utvinningen av flusspat från ca 80 % till 35 %. Med endast
1 % kalcit samt 2 kg/t natriumoxalat blev maximala
utvinningen så låg som 10 %.
Om i stället för den finmalda kalkspaten tillsatsen
utgjordes av vatten, vari finmalen kalkspat under
nedmalning blivit utlakad, borde man vänta sig en lika kraftig
eller t.o.m. kraftigare nedpressande effekt. Med
användning av dylikt vatten i stället för destillerat vatten, som
använts vid övriga försök, blev utvinningen av flusspat
44 %. Däremot erhölls givetvis praktiskt taget fullständig
nedpressning av flusspaten med hjälp av överskott av
Ca-joner i form av mättad kalkmjölk. Resultaten
åskådliggöras av fig. 2.
Kalkspat, kvarts och apatit
Försöken utfördes med olein (oljesyra) som
samlarreagens. Vid undersökning av ett antal olika svenska
kalkstenar erhölls god nedpressningseffekt med tannin. Vid ett
pH-värde omkring 9 blev nedpressningen betydande redan
vid små tillsatser. I en syntetisk blandning av 25 %
kalksten och 75 % kvarts utövade däremot tanninet ingen
nedpressande effekt.
Vid jämförande försök med kalksten från Dylta och en
något oren apatit (med ca 75 % apatit) från Grängesberg
erhölls resultat, som visade att kalkstenen floterade
praktiskt taget fullständigt vid en reagenstillsats av 1,5 kg olein
per ton, under det att utvinningen av apatit vid samma
reagensmängd endast uppgick till 27 %. För fullständig
utvinning av apatiten erfordrades 6 kg olein per ton (fig. 3).
Med ledning av dessa resultat borde selektiv flotation av
kalksten från apatit kunna genomföras vid låg
oleintill-sats. Vid flotation av en blandning av 75 % kalksten och
25 % apatit erhölls visserligen bättre utvinning av
kalkstenen än av apatiten. Men redan vid 1,08 kg olein per ton
ingående blev apatitutvinningen 68,5 % i stället för
beräknad 25 %.
Vid särskilda försök, där kalkstenen floterades med
vatten, som använts för nedmalning och läkning av apatit
och därefter filtrerats, erhölls en utvinningskurva, som
låg lägre än motsvarande kurva med destillerat vatten,
se C och C^ i fig- 3. På samma sätt kunde konstateras, att
apatitens flotationsförmåga förbättrades, om flotationen
skedde med kalkspat-vatten (se fig. 3, A och Ac). Av
försöken framgår, att kalkstenen aktiverar apatiten under
det att apatiten trycker kalkstenen. Den aktiverande
effekten på apatit med hjälp av kalkspat-vatten når dock ej
tillnärmelsevis samma belopp som den, som erhålles om
kalkspat direkt uppblandas med apatiten.
Fig. 1. Flotation med 40 glt
cetylaminhydroklorid och
75 glt pinol.
Fig. 2. Flotation av
fluss-spat med 20 glt
cetylaminhydroklorid och 75 glt
pinol. — 1 med destillerat
vatten, 2 med
"kalkspat-vatten", 3 med 2 %
inblandning av kalkspat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
