Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 10 juni 1950 - Aerosolindikator för snabbprovning av luftens dammhalt, av Gustaf Ljunggren och Torsten Wilner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 juni 1950
551
Aerosolindikator
för snabbprovning
av luftens dammhalt
Professor Gustaf Ljunggren och civilingenjör
Torsten Wilner, Stockholm
535.82 : 614.715
Luften i lokaler där arbete pågår är i regel bemängd med
damm. Det kan vara fasta partiklar alstrade genom
hantering, krossning, målning, hastig stöt, detonation och
för-puffning av organiska eller oorganiska material såsom
bergarter, malm, metall och kol. Det kan också vara fråga
om rök bestående av fasta partiklar alstrade genom
kondensation av ångor från metallsmältor eller genom kemiska
reaktioner. Slutligen kan det vara frågan om
vätskedroppar, bildade genom kondensation eller genom finfördelning
av vätska, såsom vid stänkning eller skumning.
Skyddet mot damm i olika arbetslokaler har blivit en
allt mer betydelsefull fråga, enär det visat sig, att damm
kan ge upphov till ett stort antal yrkessjukdomar. Allt
damm är icke lika farligt. Till mera oskyldigt damm hör
sådant härrörande från t.ex. kol, lera, gips. Till det farliga
dammet räknas ett flertal ämnen, som i vanliga fall icke
anses som giftiga. Dit hör sådant kiselhaltigt damm som
alstras från kvarts, sandsten, porslinsmassa, vissa
sandsorter som används i putsmedel, formsand eller för
sandblästring, vidare asbest. Ämnen som i sig själv är giftiga,
såsom bly, blyvitt, arsenik, fosfor, mangan kan i
dammform, även i små mängder, vålla farliga förgiftningar.
Vid förgiftning kan man skilja på två huvudtyper, den
akuta och den kroniska förgiftningen. Den förra inträffar
om mycket kraftiga doser inandas och medför ett
omedelbart sjukdomstillstånd, som i regel kan avhjälpas om
behandling insättes snabbt. Den långsamma, kroniska
förgiftningen, som är den vanligaste, kan inträffa om man
under längre tid i sitt arbete kommer i beröring med
skadliga ämnen. Dessa kan ackumuleras i kroppen och
därvid ge upphov till allvarliga skador.
Som exempel på industrier med stark dammalstring kan
nämnas: sandstensindustri, gruvdrift och tunnelbygge,
granit-, marmor- och skifferindustri, cement-, kalk- och
gipsindustri, konstgödningsindustri, porslins- och andra
keramiska industrier, glasindustri, asbestindustri,
kvartspulver-tillverkning, skurmedelsindustri, metallsliperier, gjuterier,
metallduksväverier, sätterier, textilindustrier, skinn- och
läderindustri, träindustri, lumpbearbetning, kvarnar,
bagerier och tobaksindustri.
Hur kan riskmomenten påvisas1?
I lokal där damm alstras finns som regel såväl starkt
dammbemängda som mera dammfria zoner. Man bör
därför söka kartlägga var risker föreligger och var man utan
olägenhet kan vistas.
I de fall då man känner till varifrån dammet härrör
känner man även till dess kemiska natur. I andra fall
kan en analys enligt gängse kemiska metoder vara
nödvändig. Det är emellertid icke bara dammets kemiska
natur som är avgörande utan också dammpartiklarnas
storlek. Mycket grovt damm kan icke under längre tid hålla
sig svävande i luften. Följande tabell visar de tider, som
olika stora dammpartiklar med specifika vikten 2,5
fordrar för att falla 1 m i stillastående luft (för enkelhetens
skull har partiklarna antagits var sfäriska, men hänsyn
har tagits till avvikelserna från Stokes’ lag):
Diameter 100 10 5 1 0,5 0,2 M
Falltid 1,9 s 2,2 m 9 m 3 h 11 h 46 h
Av tabellen framgår, att partiklar med större diameter
än 10 jM relativt fort faller till marken, varför de icke kan
förekomma i luften någon nämnvärd tid. Dessutom
filtreras dessa partiklar ganska fullständigt bort i
andningsvägarna och de kommer därför vanligen ej in i lungorna.
Partiklar med en diameter av 1/t behöver 3 h för att falla
1 m. Detta innebär, att sådana mindre partiklar kan hålla
sig svävande i luften och praktiskt taget följa luften i alla
dess rörelser. De följer även med luften in i lungorna, där
partiklar av storleksordningen ned till några tiondels
har benägenhet att fastna. Mindre partiklar torde relativt
sett spela en mindre roll bl.a. på grund av den ringa totala
materiemängd som de representerar. Det är ofta
partiklarnas totala kontaktyta som är avgörande.
Olika slag av damm
Som redan omnämnts, kan man indela förekommande
dammtyper i två stora huvudgrupper, dels sådant damm
som består av ämnen, vilka i sig själva är gifter såsom
exempelvis bly eller kadium och dels sådana ämnen, som
i sig själva icke är giftiga men dock i form av damm
medför utpräglade skadeverkningar. För ämnen av den
första typen finns erfarenhetsmässigt fastställda
maximigränser i varje särskilt fall. Den andra huvudgruppen kan
indelas i tre olika undergrupper. Den första gruppen
omfattar ämnen med mer än 50 % fri kiselsyra samt asbest.
Man har kommit till resultatet, att den största halt av
detta slags damm som kan få förekomma i luften utan
skadeverkan utgör omkring 200 partiklar per cm3. Den
andra undergruppen omfattar ämnen med en halt av fri
kiselsyra liggande mellan 5 och 50 % och här kan man
tillåta upp till fyra gånger så många partiklar per cm3.
Tredje gruppen omfattar vad som kan rubriceras som
"vanligt damm" (huvudsakligen organiska föroreningar).
Här har man satt gränsen till 2 000 partiklar per cm3.
Nu visar det sig emellertid att man med blotta ögat icke
kan se enstaka partiklar mindre än 10 Det kan därför
mycket väl hända att sådant damm som man ser kan
vara ofarligt, men att å andra sidan en lokal som verkar
tämligen dammfri ändå kan vara i hög grad ohygienisk.
Många dammfilter genomsläpper partiklar med storleken
1 ju eller därunder. Då man ej ser de farliga partiklarna,
föreligger ett stort behov att få en enkel metod för att
konstatera närvaro av det fina dammet. Det gäller att
bekämpa dammet på den plats där det bildas. Detta kan
ske med lokalt anordnade avsugningsanordningar, och det
gäller då att kontrollera dessas effektivitet.
Dammbestämning
En mängd olika metoder finns för bestämning av damm
i luft. Man kan bestämma såväl partikelantal som
partikelstorlek. Dammet samlas upp genom provtagning och dess
mängd bestämmes. Enligt vissa metoder slås
dammpartiklarna ned på en glasskiva, varefter de räknas och stor-
Fig. 1. Aerosolindikator med tillhörande batteri- och
för-varingsvåska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
