Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 24 juni 1950 - Böcker - Normalförslag till bestämmelser om bidrag till gatubyggnadskostnad, av Ingvar Jansson - Dimensioneringstabeller, av Magnus Smedberg - Lime research at the Chemical Department of the Swedish Cement and Concrete Institute, av C G Lindius - Struktur- und Schwinduntersuchungen an Ziegeleitonen, av Orvar Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 juni 1950
613
byggnadskostnader. Dessa bestämmelser skall fastlägga, i
vilken utsträckning tomtägarna skall vara skyldiga att
delta i kostnaderna för iordningställandet av de gator,
som gränsar intill tomten, samt i vilken utsträckning
avloppsledningarna skall gäldas av tomtägarna. Bestämmelser
om tiden och sättet för kostnadernas gäldande finns också
medtagna i normalförslaget.
Den föreliggande boken innehåller också en stor
avdelning med anmärkningar och förklaringar, vilket synes
vara väl motiverat med tanke på den språkliga form som
normalförslaget har givits. Som ett smakprov på
formuleringen skall ett stycke ur § 17 citeras: "Är tomt belägen
vid två eller flera gator och har fördelning jämlikt § 4
skett samt är bidraget icke i sin helhet förfallet till
betalning på grund av att någon gata framför tomten ännu
icke upplåtits, skall tomtens ägare för upplåten gata gälda
så stor del av honom åliggande sammanlagd ersättning till
staden för gatas anläggning som enligt §§ 1—3, 5 och
13—15 belöper på den upplåtna gatan, jämfört med vad
som enligt sistnämnda paragrafer belöper på samtliga de
gator vid vilka tomten är belägen."
För att de bestämmelser, som utfärdas med ledning av
detta normalförslag, skall bli tillgängliga för allmänheten
får man hoppas, att bestämmelserna iklädes en
lättillgäng-ligare språkdräkt eller förses med tillräckligt många
utförliga förklaringar. Ingvar Jansson
Dimensioneringstabeller, av H Boxnesen. Gjellerups
Handbøger. Gjellerups, Köpenhamn 1950. 253 s. 22 dkr.
Tabellerna omfattar dimensioner på fundament,
yttermurar, bjälklag och takkonstruktioner av trä, järn och
armerad betong samt yttermurar av tegel vid olika
belastningar och spännvidder. Avsikten med den utgivna
handboken är att möjliggöra för t.ex. arkitekter att redan
på skisstadiet kunna rita upp byggnadsprojekt med mått
och dimensioner, som nära ansluter till det slutgiltiga
resultatet vid detaljberäkningen av byggnadskroppen. Vidare
kan konstruktörer snabbt få fram egna vikten hos en
byggnad med god säkerhet för t.ex.
grundläggningsberäkningar. Många industrier har ju egna
maskinkonstruktionskontor, som gärna "fuskar" i husbyggnad för eget behov.
Där bör tabellerna vara till god hjälp.
Till grund för beräkningarna ligger följande
hållfasthetsantaganden: betong 300 kp/cm"2 med en tillåten belastning
av 75 kp/cm2, stål 1 300 kp/cm2 och markbelastning
3 kp/cin2. Beräkningarna har genomförts för en belastning
på bjälklagen av 350, 550 och 1 050 kp/cm2 och
motsvarande belastningarna på taket av 450, 500 och 550 kp/cm2.
Fasaderna har beräknats väga 450 kg/m2 i översta
våningen och 525 kg/nr i övriga våningar. Med utgångspunkt
från dessa data har förf. sedan i tabellform redovisat alla
huvuddimensioner från grundmurar och bottenplattor i
källaren till takåsarna i en sexvåningsbyggnad. Ett
exempel kan måhända bäst belysa bokens
användningsmöjligheter. Tag en yttervägg av järnskelett (dip-balkar) med
fyllnadsväggar. Med en last av 550 kp/m2 bjälklagsyta+
egenvikt och ett avstånd av 4 m mellan pelarna i fasaden
samt ett avstånd av 6 m mellan fasad och hjärtmur får
pelaren följande dip-dimensioner från källaren till sjätte
våningen: 28, 24, 22, 20, 18, 14 och 10 cm resp. För
sammansatta dip-pelare finns omräkningstabeller till enkla,
grövre dip och för kvadratiska betongpelare till
rektangulära, om fasadtjockleken skulle göra en dylik
utformning önskvärd.
Kapitlet "Takkonstruktioner" är ganska omfattande och
behandlar olika typer av sadeltak, snedtak, fackverkstak,
massiva plantak, perrongtak, sågtak, massiva I-takstolar
med förhöjning på mitten och ramar samt dessutom
in-dustrihallsbyggnader med och utan traversbanor och
sidoskepp. Konstruktionsmaterialet för dessa olika taktyper är,
som ovan nämnts, både trä, järn och betong, ehuru
givetvis inte alla varianterna, av praktiska skäl, beräknats för
alla tre materialslagen.
Då boken baserar sig på danska förhållanden är en del
utföringsformer (speciellt beträffande bjälklagen)
främmande för svensk byggnadspraxis men mycket är lika.
Speciellt för den, som inte kontinuerligt sysslar med
konstruktionsarbeten, borde boken vara till god hjälp vid
överslags- och massberäkningar samt kostnadsberäkningar.
Magnus Smedberg
Lime research at the Chemical Department of the
Swedish Cement and Concrete Institute, av Rune Hediin
& Pier-Åkë Thorén. Cement & Betong Inst. Medd. nr 16,
Stockholm 1949. 33 s., 7 fig. 3 kr.
Cement och Betonginstitutet vid KTH har tagit upp på
sitt forskningsprogram en stort upplagd undersökning om
kalk i avsikt att klarlägga de kemiska och fysikaliska
förloppen vid bränning och släckning av kalk, ävenså
förloppen vid kalkbrukets hårdnande. Arbetet på detta
program började år 1947 och de första resultaten publicerades
på våren 1949. I företalet anmärkes att ännu ingen detalj
med säkerhet klarlagts, men att vissa intressanta resultat
dock erhållits, vilka bekräftar de arbetshypoteser som
uppställts.
Beträffande förloppet vid bränning av kalk har man
kullkastat den av amerikanen V J Azbe framförda och
mycket spridda åsikten, att det är skillnader i gittret, som
gör att en löst bränd kalk är lättsläckt och en hårt bränd
kalk svårsläckt. Undersökningarna vid CBI har visat, att
det i stället torde vara fråga om en krympning av
mikro-kristallstrukturen och ej av gittret, så att de vid
dissociationen bildade mikrokristallerna med det typiskt kubiska
gittret vid en stegring av bränntemperaturen sluter sig
samman till allt större enheter. Härvid kommer de till
att börja med många små mellanrummen mellan
mikro-kristallerna att bli allt färre. Vid släckningen blir det
därför svårare för vattnet att tränga in i strukturen.
För bestämning av släckningshastigheten har en speciell
apparat tillverkats, där det pulvriserade kalkprovet släckes
i luft med 90 % relativ fuktighet under kontinuerlig
vägning av mängden upptaget vatten. Goda resultat synes ha
erhållits med denna apparat, som borde kunna bli ett
värdefullt tillskott till driftslaboratoriet hos en
kalktillverkare.
För att studera förloppet vid våtsläckning av kalk har
förf. under släckningen kontinuerligt följt ändringen i
ledningsförmågan hos den bildade lösningen. Man har funnit,
att starkt övermättade lösningar mycket snabbt erhålles,
vilket torde bero på att CaO delvis går i lösning direkt,
varefter reaktionen med vatten till hydrat sker.
De erhållna resultaten redovisas i stor utsträckning i form
av diagram, vilket underlättar läsningen. Tyvärr har ett
par fel vid indelningen på ett par diagram inkommit.
C G Lindius
Struktur- und Schwinduntersuchungen an
Ziegelei-tonen, av R Haefeli & G Amberg. Mitt. 17
Versuchs-Anst. Wasserbau u. Erdbau ETH. Leeman, Zürich 1949.
20 s., 31 fig. 6 sfr.
I detta häfte, som är ett särtryck ur Schweiz.
Tonwaren-Ind. 1949 h. 1—6, framför förf. inledningsvis som sin
mening, att frostskador på tegelbyggnader till 90 % är
beroende på strukturer i teglet. De uppräknar en mängd
tänkbara orsaker till uppkomsten av strukturer och
övergår därefter till en redogörelse över sina
laboratorieundersökningar. Med hjälp av mekaniska undersökningsmetoder
har olika konstanter för de använda lerorna erhållits.
Lerornas flytegenskaper vid pressningen har sedan
undersökts i kolv- och skruvpressar med och utan insatta
hinder i presshuvudet. Genom att lerorna skiktvis färgats, har
flytningsförloppet i pressarna kunnat fotograferas, och det
omfattande bildmaterialet är också mycket instruktivt.
De på olika sätt formade lerorna har slutligen torkats
och bränts, varpå motståndskraften mot sönderfrysning
provats. Förf. har härvid konstaterat, att den största be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
