Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1950 - Järnvägarnas utveckling och framtidsutsikter, av Nils Gudmundsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 juni 1950
627
Järnvägarnas utveckling och framtidsutsikter
Byrådirektör Nils Gudmundsson, Stockholm
Den första sekelhälften av det 20 :e århundradet
utgör en andra sekelhälft i järnvägarnas nu
ungefär hundraåriga historia i Sverige. De första
järnvägarna i vårt land, vilka tillkom på privata
initiativ, blev nämligen färdiga omkring 1850,
och år 1856 öppnades de första järnvägarna, som
byggdes med statens medel, varvid det sedermera
så stora företaget SJ påbörjades.
Såväl enskilda som staten byggde sedan
järnvägar i vårt land och det var mången bonde och
hans häst, som förvånades och skrämdes,
dälden i såväl nord som syd allt oftare
förekommande ånghästen rullade fram. År 1900 var den
första och den mest omfattande sekelhälften
avslutad för järnvägsbyggandet. Under denna
tidrymd hade man i Sverige byggt 11 303 km
järnväg, som var öppen för trafik. Järnvägsnätet
omfattade redan då bl.a. de numera såsom
huvudlinjer betraktade sträckorna Stockholm—
Göteborg och Katrineholm-—Malmö, vilka
tekniskt sett fick ett även efter nutida krav
förvånansvärt gott utförande.
Utvecklingen 1900—1950
Den, som i dag betraktar kartan i
kommunikationstabellen, ser, att järnvägsnätet i vårt land
utbyggts rätt avsevärt även efter 1900, då det
hade den omfattning som framgår av fig. 1.
Under tiden fram till 1925 skedde det kraftigaste
järnvägsbyggandet under detta sekel. Bland de
mera betydelsefulla linjerna, som då
iordningställdes, må nämnas: Ostkustbanan från Gävle
till Härnösand, linjen Gällivare—Riksgränsen
samt viss början på flera delar av Inlandsbanan,
men även i Öster- och Västergötland utvecklades
järnvägsnäten. Därtill må läggas att dubbelspår
utbyggdes på linjerna Arlöv—Hässleholm,
Stockholm—Uppsala, Alingsås—Jonsered samt på
stora delar av linjerna Hallsberg—Laxå, Åby—
Mjölby och Tranås—Sävsjö.
Ytterligare någon utökning av järnvägsnätet
har sedan skett under senaste kvartsseklet, åren
1925—1950, så att järnvägsnätet i dag uppgår
till 16 650 km, men det har mest varit fråga om
anläggning av järnvägar med mera driftsvag
karaktär och övervägande "kulturbanor" i glest
befolkade landsändar. Ett slutförande av In-
Föredrag i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst den 30 januari 1950.
Fig. 1. Sveriges järnvägar vid
sekelskiftet (jfr fig. 5).
656.2(485)(091)
landsbanan må då särskilt nämnas och vi må ge
rallaren — såväl hög som låg — beröm för god
väg- och vattenbyggargärning i vårt lands
järnvägshistoria. Om man jämför järnvägsnätets
omfattning i vårt land med järnvägarnas längd (i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
