Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 1 juli 1950 - Vägarna och biltrafiken, av Walter Carlevi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 juni 1950
633
arbetets metoder och mångdubblade dess
effektivitet. Så kom motorplogen för
vinterväghållningen, redan tidigt använd av postverket på
dess långväga busslinjer i Norrland.
Genom omorganisationen år 1937 ombildades
de 374 väghållningsdistrikten till 170 vägdistrikt.
Syftet var såväl av ekonomisk som teknisk art.
Sålunda ville man inom de större distrikten få
större möjlighet till en jämnare skattebelastning.
Vidare avsåg man att öka möjligheten till
rationell väghållning. Skatteutjämningen blev ej så
god som beräknat, trots särskilda statliga
väg-skatteutjämningsbidrag. Detta blev för övrigt en
av de främsta anledningarna till att frågan om
vägväsendets förstatligande snart därefter
aktualiserades och efter beslut av 1942 och 1943 års
riksdagar genomfördes fr.o.m. år 1944.
Vägarnas utbyggnad
Genom bilismens tillkomst kom helt andra krav
än tidigare att ställas på vägarna. Vägarna vid
seklets början var kanske tillfredsställande för
den tidens trafik men visade sig icke tåla den
ökade trafikbelastningen, främst under
tjällossningstiderna. Det gällde därför till en början att
göra vägarna bärkraftiga. Kravet på vägarnas
jämnhet, slirfrihet och dammfrihet växte. Det
föreföll länge ganska omöjligt att lösa dessa
problem. Med vetenskaplig forskning löstes de dock
till slut. Man kom fram till det stabiliserade
gruset samt vägbanornas behandling med bl.a.
klorkalcium eller sulfitlut. För de hårdast
trafikerade vägarna förslog dock inte
grusvägunderhållet. Här måste vägbanorna förses med
beläggning av annat material.
I fig. 4 ser man hur längden dammbundna
vägar har ökat. År 1930 var det icke stor del av
vägnätet som var dammbundet. Före kriget var
över 50 % av det allmänna vägnätet
dammbundet och är nu något större än 1939. Längden
belagda vägar har icke ökat i den takt som varit
önskvärd och utgör för närvarande endast ca
5 % av vägnätet. Man ser även att våglängden
Fig. 5. Influtna bilskattemedel 1924—1950.
vid sekelskiftet var knappt 60 000 km. Vid
årsskiftet 1949/50 är den totala längden allmänna
vägar ca 90 000 km. Väglängdsökningen utgör
sålunda omkring 50 %. Hela ökningen beror
emellertid icke på nybyggnader utan det mesta
kommer säkerligen på förut enskilda vägar, som
förändrats till allmänna.
Vilka anslagsmedel har stått till förfogande?
De årliga anslagen utgjorde vid sekelskiftet ca
1,3 Mkr. År 1922 uppgick beloppet till närmare
9,0 Mkr. Anslagen var främst avsedda för
anläggning samt omläggning av gamla vägar. I och
med bilens genombrott och den ökade slitning,
som genom motorfordonen åsamkades vägarna,
infördes år 1923 en särskild skatt på
motorfordon och gummiringar, och från 1 juni 1924
även skatt på bensin. Det bestämdes samtidigt,
att all från bilen influten skatt,
automobilskattemedlen, skulle uteslutande användas till
vägväsendets fromma. De influtna
automobilskattemedlen framgår av fig. 5. Det var före andra
världskriget en ständig stegring. Under krigsåren
täckte icke bilskattemedlen till vägväsendet an-
Fig. 6.
Vägbyggnadsverksamhetens förändring 1930131—
1948U9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
