Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1950 - Frekvensreglering på det svenska samkörande kraftnätet. Drifttekniska problem, av Bengt Löf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.5 augusti 1950
649
tresse, då det gäller stabiliteten hos
storkraftnätet och kommer att undersökas närmare i
detta sammanhang.
Det kan vara av intresse att nämna, att
Rüden-berg3 i USA på matematisk väg kommit till
liknande resultat för ett nät med vissa antagna
egenskaper. Enligt hans undersökningar har
man att räkna med snabba svängningar med
periodtiden 0,1—0,2 och 0,5—1,0 s samt
medelsnabba svängningar med periodtiden 10—20 s.
De förra beror på synkrona förlopp, de senare
på regleringsförlopp hos regulatorer. Vidare
förekommer givetvis de normala långsamma
variationerna.
Som sammanfattning kan alltså sägas, att
frekvensregleringen på det svenska nätet skall taga
hand om två olika slags variationer: en långsam
med stor amplitud och en medelsnabb med
måttlig amplitud.
Kan lastvariationerna minskas?
Man bör givetvis undersöka, om man på något
sätt kan minska de variationer, som förekommer
på nätet, och på så sätt underlätta uppgiften för
frekvensregleringen. I fråga om de långsamma
variationerna kan en hel del indirekt göras
genom att kraftstationerna gör mjuka upp- och
nedgångar, när produktionen skall ändras.
Stationer med ryckig körning är givetvis fullt ut
lika besvärliga för frekvensregleringen som en
varierande last hos konsumenterna. Saken
åskådliggöres av fig. 4.
Åt de medelsnabba variationerna måste man
tillsvidare räkna med att ingenting kan göras,
i den mån de beror på bristande sammanlagring.
Svängande turbinregulatorer kan däremot
elimineras, men det förefaller som sagt som om de
spelar en underordnad roll vid variationernas
uppkomst.
Lastens frekvensberoende
Man kan säga, att belastningsvariationerna ger
en första anvisning om hur frekvensregleringen
bör ordnas. För att kunna utforma detaljerna
behöver man dessutom känna till lastens
frekvensberoende både som statisk och dynamisk
storhet.
Det statiska frekvensberoendet brukar
uttryckas med begreppet styvhet, kvoten mellan
belastningsändring och motsvarande
frekvensändring efter insvängningsförloppet. Styvheten kan
skrivas
ap
MW/p/s
där AP är laständringen i MW och Af är
frekvensändringen i p/s. Lastökning medför
frekvenssänkning.
S visar sig för närvarande vid det svenska nätet
ha ett värde, hänfört till 50 p/s, av ungefär
Fig. 4. Fördelning av produktionen på olika stationer vid
varierande belastning.
MW/p/s
vardags dagtid ...................... 120
vardags nattid ...................... 80
söndag ............................ 60
Värdena har hittills vuxit ungefär i takt med
den totala belastningstillväxten i landet.
Nätets resulterande styvhet sammansättes av
egenskaperna hos olika belastningskategorier.
Ohmsk last, såsom belysning och elvärme, är
inte frekvensberoende och försvårar
frekvensregleringen, eftersom den minskar nätets
förmåga att avlasta sig självt vid frekvenssänkning
respektive öka sin last vid frekvenshöjning. Sak
samma gäller järnvägsdriften. Vid de flesta fall
av synkron- och asynkronmotordrift däremot är
lasten frekvensberoende, så att den minskar vid
sänkt frekvens och omvänt. I detta sammanhang
kan nämnas, att nätets vattenturbiner avger en
effekt, som är praktiskt taget frekvensoberoende
vid konstant värde på pådraget. Så länge
regulatorerna inte arbetar ger alltså turbinerna inget
bidrag till nätets styvhet.
Styvheten synes vara konstant inom ett
frekvensband av ca ±2 %, dvs. mellan 49 och
51 p/s. Några mätningar har av förklarliga skäl
inte gjorts vid högre och lägre frekvens, men
erfarenheterna från driftstörningar tyder på att
man vid frekvenser under 49 p/s har att räkna
med en lägre styvhet, dvs. större frekvensfall
för ett visst produktionsbortfall. Orsaken härtill
är troligen dels att åtskilliga motorer löser ut
vid driftstörningar med större frekvensfall och
lämnar kvar ett nät med större andel
frekvensoberoende last, dels att många turbiner drar på
så mycket de kan redan vid frekvensfall till
49 p/s och alltså inte har mera att ge när
frekvensen sjunker ytterligare.
Vid högre frekvenser än 51 p/s är styvheten
av begränsat intresse och kan dessutom inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
