Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 5 augusti 1950 - Inverkan av frekvens- och spänningsändringar på förbrukningsobjekten i ett kraftnät, av Löf - 110 kV kondensatorbatteri i Österrike, av Je - Telematerial i kontrollutrustning för transformatorstation, av Je
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
TEKNISK TIDSKRIFT
Inverkan av frekvens- och spänningsändringar på
förbrukningsobjekten i ett kraftnät. Under kriget måste
man i Tyskland av kända skäl avstå från den normala
noggranna frekvens- och spänningsregleringen. Under
höglast-tid förekom sålunda frekvensfall ned till 45 p/s och
spänningssänkningar ned till 80 % av normalspänningen.
Kraftförsörjningssvårigheterna är ännu inte övervunna, och
man måste en tid framåt räkna med frekvens- och
spänningsfall, som har en viss ogynnsam inverkan på de flesta
förbrukningsobjekt.
Vid transformatorer får man vid underfrekvens högre
induktion och kraftigt ökad magnetiseringsström, eftersom
transformatorer normalt arbetar ganska långt upp på
magnetiseringskurvan. Härvid minskar
belastningsförmågan. Vid överfrekvens fås i gengäld en mindre ökning
av belastningsförmågan. Spänningsändringar är alltid
ogynnsamma; stiger spänningen får man kraftigt ökad
magnetiseringsström och minskad belastningsförmåga,
sjunker spänningen så sjunker visserligen
magnetiserings-strömmen men inte i sådan takt att belastningsförmågan
kan upprätthållas.
Asynkronmotorer ändrar givetvis sitt varvtal med
frekvensen. Tomgångs- och kortslutningsström stiger med
sjunkande frekvens, momentet är omvänt proportionellt
mot frekvensens kvadrat. Förhöjd spänning minskar
eftersläpningen och ökar tomgångsström, kortslutningsström
och moment, det sista kvadratiskt. I praktiken har man
ofta konstant belastningsmoment på motorn. Fallande
spänning medför då kraftigt ökad ström, fallande frekvens
försämrad kylning och större tomgångsförluster.
Förhållandena vid höglasttid är alltså utpräglat ogynnsamma, och
man riskerar att motorer blir överbelastade och löser ut.
Vid synkronmaskiner är varvtalet direkt proportionellt
mot frekvensen och maximimomentet proportionellt mot
spänningen. Går maskinen som motor med eos1=1 och
konstant moment, så följer statorstommen vid varierande
frekvens en V-kurva med minimum vid 85—90 % av
normalfrekvensen. Vid varierande spänning fås en liknande
kurva för statorstommen, övermagnetisering förskjuter
kurvorna mot lägre frekvens respektive högre spänning.
Enankaromformare förhåller sig på växelströmssidan
som synkronmaskiner och uppvisar V-kurvor för
strömmen vid varierande frekvens och spänning. De är dock
mera känsliga för ökad reaktiv effekt, eftersom denna
försämrar kompenseringen av växel- och likström i
ankaret och därvid medför större ankarförluster än som
svarar enbart mot ökningen i primärströmmen.
Spänningsvariationer på växelströmssidan överföres direkt till
likströmssidan.
Likriktare påverkas obetydligt av frekvensändringar.
Spänningsändringar överföres däremot direkt till
likströmssidan.
Elvärmeapparater och lampor är oberoende av
frekvensen. Spänningsberoendet bestämmes av resistansen, som
vanligen kan anses konstant. Vid glödlampor växer dock
resistansen med spänningen på grund av den stigande
temperaturen. Låg spänning medför dåligt ljus och lång
uppvärmningstid.
Den ogynnsamma inverkan av frekvens- och
spänningssänkningar kan ofta mildras med lämpliga medel. Dessa
måste dock syfta till att man på bästa sätt finner sig i
den begränsade krafttillgången. En uppreglering av
uttaget till normalt värde medför endast ytterligare
frekvensfall och i värsta fall sammanbrott för hela
kraftförsörjningen (ETZ 15 dec. 1949). Löf
110 kV kondensatorbatteri i Österrike. För en
transformatorstation nära Wien har beställts ett
kondensatorbatteri för faskompensering, som skall anslutas direkt till
110 kV skenor. Totalt används 108 enheter om 278 kV Ar,
10,6 kV, vilka genom serie- och parallellkopplingar
kombineras till två delbatterier för 20 och 10 MVAr. Varje i
en oljebehållare innesluten enhet består av 12 seriekopp-
lade underenheter, var och en med 16 lindor.
Kondensatorerna placeras i ramar, som monteras hängande i
langstabilisatorer. Stagning åstadkommes med horisontella
langstabilisatorer. Skyddsutrustningen verkar relativt
primitiv. Man övervakar temperatur och tryck, ström och
spänning. De kännande organen är placerade i batterit,
medan signal- och utlösningskretsar påverkas via
ljusstrålar och fotoceller (SEV Bull. 15 apr. 1950). Je
Telematerial i kontrollutrustning för
transformator-station. Idaho Power Co. har 1949 tagit i drift en 69/12,5
kV transformatorstation, vars kontrollutrustning byggts
upp huvudsakligen av telemateriel. Fig. 1 visar
kontrolltavlan, där varje skåp innehåller manöverutrustning,
reläskydd, mätare och instrument för en grupp bestående
av transformator, 12,5 kV skena och upp till sex därifrån
utgående ledningar.
Varje ledning har en manöverenhet A med ett tjugotal
telereläer och ett tidorgan. Reläskyddet är av enklaste slag
och består av momentanverkande överströmsreläer för
varje ledning och ett för gruppen gemensamt fördröjt
överströmsskydd som reserv. Vid ledningsfel sker ett antal
återinkopplingar på olika tider, så att snabbt övergående
fel elimineras med enkel snabbåterinkoppling, medan
kvarstående fel får medföra avsmältning av säkringar.
Svag-strömsdimensioneringen används ända ut till brytarna i
ställverket, varigenom biledningskablarna förbilligas.
Manöverström för brytare m.m. erhålles från ett skensystem i
ställverket.
Varje ledning har en tablå B, som innehåller
lampindike-ringar för olika felslag, strömställare för val av
funktionssätt hos brytarautomatiken, räkneverk för brytarfunktioner
samt en manöverställare för till- och frånslag.
Gruppen har en gemensam kontrollenhet C, som
ombesörjer inkoppling av nödbelysning, övervakning av
manöverspänning, koppling av reservskyddet för utlösning av
brytare för felbehäftad ledning samt samarbetet med
automatik för övriga grupper. Vidare har varje grupp en
kopplingsenhet D, som utgör ett mellanled mellan de egentliga
funktionsenheterna och biledningskablarna till ställverk
m.m.
Man anser, att man genom övergång till telemateriel
minskat utrymmesbehovet för kontrolltavlan med 50 %
och kostnaden för biledningskablar med 50 %. Dessutom
blir underhållet enklare genom att varje funktionsenhet
lätt kan bytas ut på några minuter. Telereläerna lämpar sig
bättre för anordnande av automatikfunktioner och
för-reglingar än motsvarande krafttekniska organ (Electr.
World 3 dec. 1949). " Je
Fig. 1. Kontrolltavla för 22,5 MVA transformatorstation,
uppbyggd huvudsakligen av telemateriel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
